Mona Sahlin äreräddad

Nu dröjer det nog länge innan det socialdemokratiska partiet vågar låta en man leda partiet igen. Erfarenheten förskräcker.

Så bordet det rimligen låta i den socialdemokratiska analysen. När Mona Sahlin avgick fanns ett genusargument med i bilden.

Överhuvud taget innebär perioden Håkan Juholt att Mona Sahlin och hennes partledarskap sätts i perspektiv. Det visar hur bra Mona Sahlin faktisk var.

Sahlin var synnerligen seriös - kanske alltör seriös - när det gällde att utforma en politik. Det handlade om arbetsgrupper och om förankring bland medlemmarna.

Juholt improviserade politiken i ögonblicket. Det kunde slå lite hur som helst.

Sahlin hade ett övergripande perspektiv. Hon tog initiativ till samarbete med miljöpartiet. Det var rätt tänkt, men sänktes av vänsterpartiet.

Sahlin förlorade valet, javisst. Men Juholt har visat att partiets botten ligger ännu lägre än så.

Sahlins svåriheter berodde inte på att hon gjorde fel eller slarvade. Problemet är socialdemokraternas självbild och roll i det moderna samhället. Förvätningarna var orimliga.