Enerströms pengar

Olof Palme frågade oss som satt runt fikabordet: --Varifrån får Enerström pengarna? Jag blev förvånad över att frågan ställdes. Det här var en vacker höstdag 1985, Olof Palmes sista höst i livet. Han var statsminister. Vi befann oss på Harpsund. Vi satt på terrassen med usikt över trädgården och Harpsundsjön. Solen sken. Det var en fin höstdag. Luften var varm. Jag var en av de politiska journalister från de största medierna som hade fått en inbjudan till Harpsund för ett politiskt seminarium. Regeringen ville informera om sina planer på ett mer grundligt och avspänt sätt än vid presskonferenserna inne i Stockholm. Innan det egentliga programmet började bjöds vi på kaffe och bullar på traditionellt svenskt vis. Vi satt vid ett antal runda bord på terrassen. Olof Palme, med en kopp i handen, närmade sig bordet där jag satt tillsammans med fyra eller fem kolleger från olika medier. Det första han gjorde var att ställa frågan om Enerströms pengar. Olof Palme hade väldigt bra kontakt med journalister. Han var ganska tacksam att ha att göra med, för han var tillgänglig och förstod journalistikens villkor. Olof Palme var också väldigt bra på att använda sig av journalister som informationskälla. Det var alltså inget ovanligt i att han fiskade efter information från oss journalister. Det ovanliga var att han frågade om Enerström. Alla kände förstås till Alf Enerström. Han var läkare, men det specialla var att han vid den här tiden hade publicerat ett ansenligt antal poliska annonser i de stora dagstidningarna. Resonemangen i annonserna var personliga snarare än vedertagna, och poängen brukade vara att Olof Palme avvikit från någon genuin socialdemokratisk tradition, och att hans agerande saknade legitimitet. Enerström framstod som en ensam röst och följaktligen tillmättes hans annonser ingen större vikt. Men Olof Palme hade tydligen blivit oroad av något. Palme hade en förmåga att lägga ansiktet i djupa bedrövade veck som gjorde att han såg alldeles förskräckligt störd ut. Så såg han ut ett ögonblick vid det här tillfället. Ingen av kollegerna eller jag hade något svar på frågan. Faktum är att den fortfarande hänger i luften, obesvarad efter mer än 25 år. Varifrån kom pengarna?