Konventionella problem

Det är tråkigt för Sverige att alliansen inte har lyckats infria sina viktigaste ambitioner under sina två regeringsperioder vid makten. Problemen med utanförskap är fortfarande stora. Sjukförsäkringen har reformerats, a-kassan har haft en turbulent tid och sent omsider har arbetsförmedlingen fått ett större ansvar än socialtjänsten. Det är alltid något. Men sverigedemokraternas intåg i riksdagen är ett kvitto på att de ursprungliga problemen är olösta. Grundproblemet är relationerna mellan arbetsmarknaden och nya invånare. Särskilt dystert är att svårigheterna inte bara gäller en generation, utan två och kanske tre. Dett är sjukt om människor som har bott här hela sitt liv ändå inte får lämpliga jobb. Ett problem är förstås att den avgörande funktionen, rekrytering till bra jobb, inte ägs av varken arbetsförmedlingen eller de arbetslösa. Det är arbetsgivarna och deras personalavdelningar som bestämmer. Det är naturligt att dessa avdelningar försöker göra ett bra jobb. Frågan är dock hur det ska definieras. Varje tjänst är kanske unik så det finns inga generella principer, men man kan som medborgare fråga efter inspiration och nya ideer. De som ska ha de nya joben och göra en fantastisk insats där kan ju inte visa vad de går för innan de har fått chansen. Det minsta samhället kan göra är därför att låta arbetsförmedlingen starta en tidskrift för presentation av oväntat lyckade rekryteringar. Det handlar dels om att rekrytera för tillväxt (Sverige måste få en större kostym för att rymma alla medborgare) och dels om att introducera nya grupper till gamla arbetsplatser. I stället för kvotering och artificella stödåtgärder behövs inspiration och goda exempel.