Kulturkonfrontation

Det är lördag eftermiddag och jag ska ännu en gång ta pendeltåget från Älvsjö till Stockholms södra. I hallen på Älvsjö station är det ovanligt mycket folk i ovanligt fina kläder. Slipsar och vita skjortor, damer i eleganta och diskreta kjolar. Självklar lyx. Det är internationell urologkonferens i Stockholmsmässans lokaler. Mer än 10 000 forskare från många länder deltar. Deltagarna har som sig bör likadana axelväskor och namnskyltar i ett sort plastfodral på magen. En ganska stor grupp drar sig ner för trappan till perrongen för att ta pendeln in till city. Det kommer att bli trångt, tänker jag, eftersom nästa tåg är ett kort tåg. När jag sedan stiger av vid Stockholm södra ser jag oväntat en hel del unga män som springer längs perrongen. De har likartad klädsel. Inte uniformer, men nästan. En av de springande håller något som er ut som en lång lans med glittrande spets. Det är en fana upprullad på den långa stången. Det finns något desperat och jagat över de unga männen. Och snart ser jag poliserna och alla hundarna. Poliserna är svettiga i sina uniformer. Hundarna är så många att jag inte hinner räkna dem. Männen ska tydligen försöka ta sig ombord på tåget, men de främre vagnarna är packade av urologer och svenska mammor med barn i barnvagnsåldern. Plötsligt är det någon som skriker, högt och distinkt: TRÄNG ER OMBORD. Han är tydligen någon sorts ledare. Hans uppmaning är emellertid grotesk. Vill han att hans privata Jugendgestapo ska tränga sig in bland internationella urologer och svenska småbarnsmammor i ett redan fullsatt tåg? Det vore en fysisk kulturkonfrontation av värsta tänkbara sort. Tågets avgång dröjer lite längre än vanligt. När jag tar rulltrappan hör jag att några har samlat sig till en talkör, skanderande: Inga nazister på våra gator!