Politiska löften

Efter riksdagsvalet sätter allianspartierna en ära i att säga samma sak som de sade före valet. Men är det klokt? Väljarna har ju faktiskt sagt nej tack till alliansens alternativ. Att strunta i väljarna och inte låtsas om valutslaget är väl både korkat och odemokratiskt. Och om alliansen faktiskt vill kuppa igenom sin avvisade politik med hjälp av Sverigedemokraterna blir det ännu konstigare. För socialdemokraterna och miljöpartiet däremot gäller att säga samma sak efter valet som de sade före valet. Det är deras löfte, och det får inte svikas…mer än nödvändigt. Före valet var ju S och MP heltäckande genom att säga både ja och nej till Bromma flygplats, förbifart Stocholm. kärnkraften, ökade försvarsanlag och diverse annat.

Information och desinformation

Frågan lyder: Hur känner sig en lax som befinner sig i älvens forsande vatten en dag när solen glittrar i varje våg, när de små mörtarna pilar omkring och när falska men föföriska spinnare och wobblers passerar med täta mellanrum? Svaret är: Som en vanlig TV-tittare som ser programmet Ebbe - the Movie. Bakgrunden till programmet är mordet på statsminister Olof Palme 1986, och programmet ger en kalejdoskopisak bild av många fragment som virvlat upp I samband med mordet. I denna glittrande kavalkad av information och disinformation kan var och en hitta det som starker de egna, förutfattade uppfattningarna. Ett tema är sålunda att polisen bör sköta sina utredningar isolerade från allt annat, och att privatpersoner av typ Ebbe Carlsson begår ett allvarligt brott genom att ha egna ideer om Palmemordet. Vän av ordning kräver att polisens rätt att inte hitta mördaren eller förklara orsaken till mordet ska respekteras över allt annat. Ett annat tema är det som Ingvar Carlsson påpekar i programmet, nämligen att Ebbe Carlsson utsattes för en skamlig och osmaklig förtalskampanj i samband med att han vittnade inför riksdagens konstitutionsutskott. Utskottets uppgift är att granska regeringens agerande, inte att smutskasta sina vittnen. Det som Ebbe utsdattes för har ett namn. Det kallas karaktärsmord. Det lär vara ganske vanligt i amerikansk rätsskipning. När man inte kan angripa någon i sak, angrier man själva personen. I USA är tydligen homosexualitet en ytterligt diskrediterande företeelse. Man kan fråga sig varför Ebbe Carlsson utsattes för en typiskt amerikansk förtalskampanj. USA har väl inget med mordet på Olof Palme att göra? Den hypotes om Palmemordet som Ebbe Carlsson vill pröva var om vissa försummelser av den svenska säkerhetspolisen gjorde mordet möjligt. Var denna fråga så känslig att Ebbe Carlssons personliga heder ansågs vara ett billigt pris? Här behövs forsking och åter forskning, som det heter.

Kulturkonfrontation

Det är lördag eftermiddag och jag ska ännu en gång ta pendeltåget från Älvsjö till Stockholms södra. I hallen på Älvsjö station är det ovanligt mycket folk i ovanligt fina kläder. Slipsar och vita skjortor, damer i eleganta och diskreta kjolar. Självklar lyx. Det är internationell urologkonferens i Stockholmsmässans lokaler. Mer än 10 000 forskare från många länder deltar. Deltagarna har som sig bör likadana axelväskor och namnskyltar i ett sort plastfodral på magen. En ganska stor grupp drar sig ner för trappan till perrongen för att ta pendeln in till city. Det kommer att bli trångt, tänker jag, eftersom nästa tåg är ett kort tåg. När jag sedan stiger av vid Stockholm södra ser jag oväntat en hel del unga män som springer längs perrongen. De har likartad klädsel. Inte uniformer, men nästan. En av de springande håller något som er ut som en lång lans med glittrande spets. Det är en fana upprullad på den långa stången. Det finns något desperat och jagat över de unga männen. Och snart ser jag poliserna och alla hundarna. Poliserna är svettiga i sina uniformer. Hundarna är så många att jag inte hinner räkna dem. Männen ska tydligen försöka ta sig ombord på tåget, men de främre vagnarna är packade av urologer och svenska mammor med barn i barnvagnsåldern. Plötsligt är det någon som skriker, högt och distinkt: TRÄNG ER OMBORD. Han är tydligen någon sorts ledare. Hans uppmaning är emellertid grotesk. Vill han att hans privata Jugendgestapo ska tränga sig in bland internationella urologer och svenska småbarnsmammor i ett redan fullsatt tåg? Det vore en fysisk kulturkonfrontation av värsta tänkbara sort. Tågets avgång dröjer lite längre än vanligt. När jag tar rulltrappan hör jag att några har samlat sig till en talkör, skanderande: Inga nazister på våra gator!

Kapitel 3

Kapitel 3 Rättssäkerhet Vilka beslut har fattats de senaste 20 åren? Vem har fattat besluten? Med vilken rätt har besluten fattats? Laglig grund? Specifik grund? Vilket faktaunderlag har förelegat? Hur har fakta kontrollerats och vidimerats? Vilken typ att rättsliga processer har ägt rum? Statlig domstol? Kamratgäng? Ölsupargangsters? På vilket sätt har objektiviteten säkrats? Har alla berörda informerats och getts tillfälle att kommentera, eventuellt komplettera informationen? I en rättsstat förekommer inte hemliga lagar, inte hemliga domstolar och inte hemliga domar. På vilket sätt har offentligheten garanterats? På vilket sätt har berörda personer informerats? Om skriftlig kommunikation inte har ägt rum, har andra språk använts? Röksignaler? Mimare? Gatuteater? Ögonrörelser? Hemliga internetadresser? Hur har man garanterat att information har gått fram till rätt adressat och uppfattats korrekt och som juridiskt bindande? Juridiskt och ekonomiskt ansvar har den person eller institution som inte har överlämnat ärendet till någon annan. Vem har ansvar? Varför har ärendet inte överlämnats till den det berör? På vilket sätt har alla medborgares juridiska och ekonomiska rättigheter skyddats? På vilket sätt har besvärshänvisning framförts? Vilken bedömning av tidsaspekter har gjorts? Hur är upplägget för framtiden?

Kapitel 2

Kapitel 2 Ett delmysterium är hur ett ärende som tar två minuter att lösa med ett telefonsamtal har kunnat pågå i 16 år hittills. Vem är stolt över detta? Hur ska det stå i pressmeddelandet?

Mysteriet

Mysteriet med värdefack 1185 håller på att lösas Kapitel ett Skräck och fasa! Skräck och fasa i hela huset! Hela polishuset dånar i tyst skräck och fasa! Ögonen fladdrar nervöst, händer famlar med svettiga näsdukar. Mysteriet med värdefack 1185 håller på att lösas. Obevekligt.

Stirra-skratta-gå

Hej Polisen Jag vill fästa uppmärksamheten på stirra-skratta-gå-fenomenet. Det är nog inget hot mot samhället, men det är ett kuriöst inslag i stadsbilden. För mig har det pågått i mer än 15 år. Det är alltid samma sak. En för mig okänd, civil och anonym person kommer mot mig, stirrar, skrattar till och går sin väg. Det har upprepats i stort sett dagligen i 15 år, alltså ungefär 5 000 gånger. I början trodde jag att det fanns ett syfte, att de här personerna ville något. Nu vet jag att så inte är fallet. Om de vill något, varför använder de en metod som har misslyckats 5 000 gånger av 5 000 möjliga? Sanningen är också att jag en gång frågade mig om stirra-skratta-gå-fenomenet hade något med polisen att göra. En så löjlig tanke! De här människorna kan inte tala. De har inte sagt ett ord på 15 år. Det är lite tragiskt, att vara handikappad när det gäller språket. Poliser kan självfallet prata. Eller har jag fel? Polisen är ju skyldig att följa rättsstatens grundläggande principer som rättssäkerhet, objektivitet, proportionalitet, kommunikation, bemötande och har en skyldighet att avgöra ett ärende inom rimlig tid (fem år). De som uppvaktar mig är nu inne på den fjärde femårsperioden. Det vore ju en skandal om polisen bröt mot den grundläggande rättsordningen. Ett annat eventuellt skäl till att det inte kan vara poliser är om det i bakgrunden finns något av ekonomiskt, juridiskt eller annat värde. Poliser är statliga tjänstemän och deras uppgift är att skydda medborgarnas och samhällets intressen. Jag känner dock inte till att det skulle finnas något av värde bakom det gåtfulla agerandet, stirra, skratta, gå. Det kan ju vara en kul grej utan betydelse. Om jag skulle skicka en sådan här skrivelse till polisen skulle den bli en offentlig handling. Därför lägger jag ut den som en offentlig handling på min blog 14-04-01 .

Ego - ideal balance

The ego – ideal balance is a cause for a lot of suffering, but it is not recognized as the big problem it is. The ego - ideal balance is the meeting between two illusions. Ego is an illusion, and ideal is an illusion. The idea that the two shall be in perfect harmony is one of the most unrealistic ideas we humans can have. Yet we take it for granted. An example of the ego – ideal balance is a young girl who wants to be slim and thus turns anorectic. This is considered as a food problem or at best a psychological problem. But it is an example of the existential ego – ideal problem. In this case the ideal of being slim is confronted with an idea of ego where even the existence of a physical body is considered wrong. Another example would be a police officer with high and pure ideals who blames all problems on other persons. The ego – ideal problem is most difficult for young persons. Older are often more cynic, more tired and more blind. They can also be more clear sighted. The ego – ideal balance is in fact no problem. Ego has not that existence we tend to give it. Ego is nothing by itself. And ideal is by definition just an ideal – an idea that is not realized and maybe never can be realized. Young individuals who are oppressed or ignored – that is just about all young individuals on this earth – develop a strong inner urge to prove themselves. This is often expressed as the wish to have a grandiose ego and fulfill it in a grandiose way. When these two dreams are slashed – often by young ones of the same age – suffering occurs. It can be very strong. Suicide is not that uncommon. In rare cases school shootings occur. Low intensity, chronic pain and feeling of dysfunction is more common. The solution is in principle very easy. It is to understand ego and ideal, and see that they are not given but can be given content. It is good to have ambitions and ideals, but their tentative quality must be known. All good ideas are criticized by a majority of the population. Such is the world we live in. We should not be surprised or hurt when our pet ideals are criticized. We should not be sad when our particular combination of ego and ideal is ridiculed by all others, as that is inevitable. It has no importance. As humans, and even young humans, we are entitled to try out an original personality. Indeed, that is our purpose on earth. We are vulnerable when we do so, and there are many who enjoy inflicting pain on others, as pain has been inflicted on them. The best way to avoid the pain of being constantly harassed is to process the happenings and the experiences, for example by writing a journal. Other ways are painting and music.