Det berättas att när USA gick in i första världskriget var det många Europeer som förundrades över att deltagarna i den brokiga amerikanska armén var så övertygade amerikaner.
Med Europeiska ögon var de ju inte amerikaner. De kom från alla upptänkliga nationer. Några kom från Sverige. Men deras entusiasm över att vara amerikaner var ogrumlad.
Se där ett exempel på lyckad integration. Man kommer till ett nytt land och blir integrerad till den milda grad att man till och med skickas ut i fält för att dö för sin nya nation.
En strävan hos många som emigrerade till USA var att bli mer amerikanska än amerikanerna själva.
Varför är det inte så i Sverige?
Delvis kan det bero på att den svenska självbilden är mer diskret än den amerikanska.
Men det viktigste skälet är att det inte har varit möjligt. Det har funnits en underliggande kulturell diskriminering som har varit svår att bryta igenom. Även andra generationens invandrare har mött motstånd.
Ett annat möjligt skäl är att en viss migration sker för att bevara en kultur, inte för att integreras i en annan kultur.
I USA var integrationen möjlig tack vara tillväxten. Det fanns ny mark att bruka för utvandrarna från Småland.
I Sverige i dag är tillväxten hämmad. Delvis finns det goda skäl för det. Alla vill ha goda löner och anställningsvillkor. Men den svenska ekonomin som helhet skulle må bra av ny verksamhet, även på nivåerna över gatukök.
Om regeringen skulle försöka förbättra integrationen på ett typiskt svenskt sätt - med generella lösningar lika för alla - lär man stånga pannan blodig utan att nå några goda resultat.
Vad som behövs är nyansering, inte minst i regeringens analys. De nya svenskarna har olika bakgrund och olika förutsättningar.
Integrationen skapar friktion om svenska medborgare känner sig åsidosatta medan nya invånare får olika speciall stödåtgärder. Integration handlar därför också om att ha ett helhetsperspektiv.
Det är sant att invandrare är diskrimenrade i Sverige. Kvinnor är också diskriminerade, liksom gamla, unga och medelålders, rika och fattiga, sjuka och friska, arbetande och arbetslösa, bilister och fotgängare, stadsbor och landsbygdsbor, norrlänningar och skåningar, AIK-are och Djurgårdare samt alla andra.
Det finns alltså en allmän intolerans och missunnsamhet som borde diskuteras i särskild ordning. Den lär inte upphöra av sig själv.
Wednesday, October 6, 2010
Tuesday, October 5, 2010
Engångsfrihet
Den så kallade höger-vänsterskalan är en envis struktur i den svenska inrikespolitiken. Partierna måste förhålla sig till den oavsett om de vill eller inte.
Kristdemokraterna exemplevis hävdade innan de kom in i riksdagen att de skulle stå över höger-vänsterskalan. De skulle stödja de bästa förslagen oavsett varifrån de kom.
Även Miljöpartiet ville stå över höger-vänsterskalan. Piratpartiet erbjöd sig att stödja den sida som gav integritetsfrågorna störst stöd. Senast är det Sverigedemokraterna som trevar sig fram i riksdagen.
Sanningen när det gäller höger-vänsterskalan är att man bara har en möjlighet att välja. Sedan är man fast. Sedan är det kört. Sedan får man leva med konsekvenserna av detta enda beslut. Det handlar alltså om en engångfrihet.
Orsakerna till detta är helt enkelt att riksdagens beslutsfattande är en kontinuerlig och eventuellt en konsekvent process. Man kan inte rösta höger ena månaden och rösta vänster nästa. Om man vinglade på det sättet skulle man upphäva sitt tidigare beslut och skapa kaos, förvirring och resursförstörelse.
De olika beslut som fattas är avgränsade, men alla är delar av en komplex helhet som i princip omfattar alla frågor riksdagen behandlar. Skatter och bidrag, miljö och kommunikationer, säkerhet och idrott, kultur och jordbruk - allt hör samman i en fungerande politik.
I den nuvande riksdagen har Miljöpartiet fortfarande en viss handlingsfrihet, eftersom samarbetet med de rödgröna aldrig resulterade i konkreta beslut. I sakfrågor stödde Miljöpartiet faktiskt Alliansen vad gäller arbetskraftsinvandring och i synen på småföretagande.
Kristdemokraterna exemplevis hävdade innan de kom in i riksdagen att de skulle stå över höger-vänsterskalan. De skulle stödja de bästa förslagen oavsett varifrån de kom.
Även Miljöpartiet ville stå över höger-vänsterskalan. Piratpartiet erbjöd sig att stödja den sida som gav integritetsfrågorna störst stöd. Senast är det Sverigedemokraterna som trevar sig fram i riksdagen.
Sanningen när det gäller höger-vänsterskalan är att man bara har en möjlighet att välja. Sedan är man fast. Sedan är det kört. Sedan får man leva med konsekvenserna av detta enda beslut. Det handlar alltså om en engångfrihet.
Orsakerna till detta är helt enkelt att riksdagens beslutsfattande är en kontinuerlig och eventuellt en konsekvent process. Man kan inte rösta höger ena månaden och rösta vänster nästa. Om man vinglade på det sättet skulle man upphäva sitt tidigare beslut och skapa kaos, förvirring och resursförstörelse.
De olika beslut som fattas är avgränsade, men alla är delar av en komplex helhet som i princip omfattar alla frågor riksdagen behandlar. Skatter och bidrag, miljö och kommunikationer, säkerhet och idrott, kultur och jordbruk - allt hör samman i en fungerande politik.
I den nuvande riksdagen har Miljöpartiet fortfarande en viss handlingsfrihet, eftersom samarbetet med de rödgröna aldrig resulterade i konkreta beslut. I sakfrågor stödde Miljöpartiet faktiskt Alliansen vad gäller arbetskraftsinvandring och i synen på småföretagande.
Sunday, October 3, 2010
Djurgården
Djurgården
Originally uploaded by KurtQ
Sit down, seek peacefully for the meaning hidden among the words
Ord eller mening
I den Buddhistiska traditionen är det viktigt att se till mening och inte till ord. Men i modern juridisk och politisk debatt är det ord som gäller, inte mening. Det blir ibland tragiskt.
Det stora exemplet i internationell politik gäller den Israeliska regeringens reaktion på Hamas valseger i Gaza 2006. Genom att beskriva Hamas som en terrororganisation skapade man en polarisering i världsopinionen och inom Hamas vars faktiska dystra effekter bara blir värre.
I samband med valsegern var Hamas sannolikt inte en homogen organisation. Segern i det första fria valet kunde dessutom ses som ett starkt stöd för demokratiska metoder inom Hamas. Politiska metoder var mer effektiva än våld.
Men Israels skoningslösa reaktion visade att politiken inte fungerade. Den hårdföra falangen i Hamas fick luft under vingarna. Och den hårdföra linjen fortsätter att ha stöd, till irritation för Israel och till stor skada för befolkningen i Gaza.
Den Israeliska regeringen kunde stödja sig på ord. Hamas har i ord inte erkänt den Israeliska staten. Men Israelerna och Palestinierna talar olika sorters språk. Om man översätter ord för ord blir det fel, på samma sätt som om man skulle jämföra det en ung människa säger med vuxenspråket.
Dessutom är den underliggande verkligheten föränderlig ibland. Men när positionerna har låst sig har de låst sig.
Det stora exemplet i internationell politik gäller den Israeliska regeringens reaktion på Hamas valseger i Gaza 2006. Genom att beskriva Hamas som en terrororganisation skapade man en polarisering i världsopinionen och inom Hamas vars faktiska dystra effekter bara blir värre.
I samband med valsegern var Hamas sannolikt inte en homogen organisation. Segern i det första fria valet kunde dessutom ses som ett starkt stöd för demokratiska metoder inom Hamas. Politiska metoder var mer effektiva än våld.
Men Israels skoningslösa reaktion visade att politiken inte fungerade. Den hårdföra falangen i Hamas fick luft under vingarna. Och den hårdföra linjen fortsätter att ha stöd, till irritation för Israel och till stor skada för befolkningen i Gaza.
Den Israeliska regeringen kunde stödja sig på ord. Hamas har i ord inte erkänt den Israeliska staten. Men Israelerna och Palestinierna talar olika sorters språk. Om man översätter ord för ord blir det fel, på samma sätt som om man skulle jämföra det en ung människa säger med vuxenspråket.
Dessutom är den underliggande verkligheten föränderlig ibland. Men när positionerna har låst sig har de låst sig.
Subscribe to:
Posts (Atom)
