Engångsfrihet

Den så kallade höger-vänsterskalan är en envis struktur i den svenska inrikespolitiken. Partierna måste förhålla sig till den oavsett om de vill eller inte.

Kristdemokraterna exemplevis hävdade innan de kom in i riksdagen att de skulle stå över höger-vänsterskalan. De skulle stödja de bästa förslagen oavsett varifrån de kom.

Även Miljöpartiet ville stå över höger-vänsterskalan. Piratpartiet erbjöd sig att stödja den sida som gav integritetsfrågorna störst stöd. Senast är det Sverigedemokraterna som trevar sig fram i riksdagen.

Sanningen när det gäller höger-vänsterskalan är att man bara har en möjlighet att välja. Sedan är man fast. Sedan är det kört. Sedan får man leva med konsekvenserna av detta enda beslut. Det handlar alltså om en engångfrihet.

Orsakerna till detta är helt enkelt att riksdagens beslutsfattande är en kontinuerlig och eventuellt en konsekvent process. Man kan inte rösta höger ena månaden och rösta vänster nästa. Om man vinglade på det sättet skulle man upphäva sitt tidigare beslut och skapa kaos, förvirring och resursförstörelse.

De olika beslut som fattas är avgränsade, men alla är delar av en komplex helhet som i princip omfattar alla frågor riksdagen behandlar. Skatter och bidrag, miljö och kommunikationer, säkerhet och idrott, kultur och jordbruk - allt hör samman i en fungerande politik.

I den nuvande riksdagen har Miljöpartiet fortfarande en viss handlingsfrihet, eftersom samarbetet med de rödgröna aldrig resulterade i konkreta beslut. I sakfrågor stödde Miljöpartiet faktiskt Alliansen vad gäller arbetskraftsinvandring och i synen på småföretagande.

Vart går vänstern?

Socialdemokraterna och vänsterpartiet uppfattades tidigare som kommunicerande kärl i den svenska opinionen. Om socialdemokraterna förlorade stöd ökade vänsterpartiet. Men i ärets val förlorade socialdemokraterna stort utan att vänsterpartiet vann. Vad har hänt?

Politiken handlar om tre saker, alltså ideologi, sakfrågor och person.

Ideologi har mindre betydelse nu än tidigare. Allt fler vill ha en politik för hela landet och inte bara för de egna intressena. Ingen av de klassiska ideologierna har kvar sin auktoritet.

Den ekonomiska högern leder till arbetslöshet, skillnader i levnadsvillkor och förstörd miljö i sin extrema form. Och den fungerar inte utan pulserar från bubbla till bubbla med åtföljande kriser.

Vänstern föll i trovärdighet långt innan Sovjet föll. Men Sovjets fall bidrog till tydlighet. Kina är fortfarande kommunistiskt till namnet och i den politiska organsationen, men ekonomin är synnerligen kapitalistisk. Cuba är inte ett lockande expempel på praktisk vänsterpolitik.

Så ideologi är inget starkt kort i den svenska politiska debatten, även om det kan finnas en eller annan procentenhet av väljarna som fortfarande håller fast vid någon traditionell ideologi.

När det gäller sakfrågorna har vänsterpartiet fått en ny arena för att visa upp sitt alternativ genom samarbetet med socialdemokraterna och miljöpartiet. Det har visat sig att vänsterpartiets synpunkter inte är så kloka, ens i det sammanhanget.

Ormfångaren

I en Indisk by fanns en ormfångare. Invånarna kallade på honom när en farlig orm kommit in byn. Ormfångaren letade rätt på ormen, fångade den och lade den i en korg.

Ormfångaren var en djupt religiös person. Religionens första bud var att inte döda något levande. Så han fick frågan: Hur kan du som är så religiös döda ormar?

Ja, svarade han, om man lägger två ormar i samma korg dödar de varandra. Eller om en överlever så dör den av svält efter en tid.

Så är det. Och i Sverige har det varit riksdagsval. Tre partier vann. De kallas moderaterna, miljöpartiet och sverigedemokraterna.

Från moderat utgångspunkt innebär det att Sverige är ett paradis, men med två ormar. Vad göra utan att smutsa sina händer?

Om man skulle utse miljöpartiet till huvudansvarig för kampen mot det odemokratiska i sverigedemokraterna skulle man döda två ormar i samma korg, om uttrycket tillåts.

Miljöpartiet skulle berövas segerns sötma och bonuseffekter. Miljöfrågorna skulle hamna i skuggan, trots valframgången. Ha ha, så lustigt.

Sverigdemokraterna har i 20 års tid fått höra: "Om ni kommer in i riksdagen blir ni ändå marginaliserade av etablissemanget." Låt oss gissa att sverigdemokraterna har en giftig strategi i beredskap om etablissemanget anfaller.

Om de ganska harmlösa och godhjärtade miljöpartisterna blir den främsta måltavlan för sverigemokraternas samlade gift blir sverigedemokraterna diskrediterade.