Terrorismens förstadium

Attacken mot en stillsam demonstration i Kärrtorp måste beskrivas som en parallell till Behring Breiviks massmördande i Norge. Man bör nog inte försöka sopa det inträffade under mattan. Likheterna mellan Utöya och Kärrtorp är att civila, helt oskyldiga människor plötsligt angrips. I Norge var det ungdomar på läger, i Kärrtorp var det lokalbefolkningen inklusive barn. En skillnad var att Behring Breivik förberett sig under en längre tid och mer utstuderat. Hans våld blev därför mer dödligt. I Kärrtorp upplevdes sårbarheten som ytterligt skrämmande. Om angriparna hade använt andra medel hade lokalbefolkningen haft svårt att värja sig. I båda fallen handlar det om en sorts negativ logik. Att angripa ungdomar eller fredliga grannar är inte logiskt om man vill uppnå något positivt syfte. Att det ändå sker är ett tecken på förlorad verklighetskontakt. Behring Breivik var såvitt man vet ensam i sin verklighetsuppfattning. De som gick till angrepp i Kärrtorp var en grupp. Om det finns grupper som har förlorat sig i en falsk verklighetsbild är det oroväckande. Oroande är också att avståndet mellan falsk verklighetsbild och extrem handling tycks vara så kort. Det tycks inte finnas utrymme för normal eftertänksamhet eller konsekvensanalys. De flesta människor reagerade med avsky på Behring Breiviks dödande, men just denna avsky kan av vissa individer i samhällets marginal uppfattas som ett värde som kan utnyttjas. För att undvika detta behöver man en analys i flera steg. Det är gott och väl att terrorismens omedelbara effekter beskrivs, men alla sekundära och andra efterföljande effekter måste också dras fram i ljuset. Det finns en stor erfarenhet av dessa effekter, men det avspeglas inte så mycket i medierna. Medierna rapporterar rutinmässigt om större självmordsattentat i exempelvis Irak, men mest som en siffra på antalet omedelbart dödade. Sekundära och långsiktiga effekter beskrivs inte. Detta kan vara underlag för myter om att våld ändå fungerar, vilket sannerligen inte är korrekt.

Blinda fläckar

Sverige är en fungerande rättsstat med några blinda fläckar. Den allvarligaste är att man inte beaktar det lidande en juridisk process kan åstadkomma innan det blir rättegång och dom. Det mest uppmärksammade exemplet är den s k barnläkaren. Om en uppenbart kriminell person av typ Lasermannen sitter häktat en lång tid före rättegången kan detta räknas av mot det straff domstolen sedermera bestämmer. Värre är det om en person frias eller döms för en bagatellförseelse efter en lång process. Om personen har varit frihetsberövad utgår ersättning enligt vedertagna tumregler. Vad som behövs är motsvarande automatiska regler även för de som inte har suttit häktade. Varje månad som har gått innan rättegången inleds bör ge en viss ersättning. Åklagarna bör veta att det är ett stort värde i att processer avgörs så skyndsamt som möjligt. Sverige behöver också ett kontor av norsk modell där personer som är undrande inför sina domar kan få sin sak belyst på ett professionellt sätt. En sådan granskning skulle säkert visa att nästan alla ärenden som avgörs av domstolarna avgörs korrekt. Det är inte mer än rätt att domstolarna får detta bekräftat. Det ligger alltså i rättsväsendets eget intresse att denna möjlighet skapas. Men det skulle nog också visa sig att det har gått troll i några få ärenden, och att de förtjänar en ny granskning. Det är viktigt för tilltron till rättsväsendet att dessa undantagsfall hanteras på ett seriöst och systematiskt sätt. Det duger inte att undersökande journalister då och då tar upp enskilda fall. Systematik och konsekvens behövs. Anmälningarna till ett sådant här kontor skulle visa om det finns delar av lagstiftningen som allmänheten inte känner till. Det finns kanske ungdomar som inte vet hur hårt narkotikabrott och andra brott kan bestraffas. Ett kontor skulle registrera de specifika frågor som orsakar mest missförstånd mellan rättsapparaten och allmänheten vid varje tidpunkt. Att informera om just dessa frågor vore ytterst välkommet.

Brain layers

To direct and to be directed are two central brain functions. One decides and the other obeys. Confusion between the two functions cause many problems. In a computer one stream of input is processed in a way decided by another stream of information. The deciding stream is called program. The brain works in a similar way. The stream of new information is related to the stream of old information. Old information is the program that decides how new information shall be treated and evaluated. The brain works with many layers, and one layer can be sometimes directing and sometimes directed. It depends on circumstances. In life and thus in brain we have different central goals. Popular goals are wellbeing, rational use of resources, ideology and social order. In nations like Egypt and Syria we can see the practical effects of the direct/directed mechanism. In Syria the idea of power over territory is directing, and the effect is that wellbeing for the population is directed. In practice it means war against the population and almost no wellbeing. In Egypt the situation is not so simple. The power over territory is important, but the wellbeing of the population is also somewhat respected. There is no war, but the economy suffers because of political uncertainty and traditional neglect. No layer in the brain is absolute. Every layer is the relative effect of other layers. This means that those in Syria who take their directing layer so seriously that they sacrifice the wellbeing of the population are operating on lose ground. When the present conflicts in Syria started to surface say five years ago, the organizations which are active in the conflict assessed the situation. They decided to start the civil war. Now when the conflict has gone on for a long time, it is appropriate to make a new evaluation, based on the experiences won during the war. Which are the prospects of the available alternatives? If we know that the layers in the brain are relative, it is natural to make new evaluations. If we believe that the evaluations once made are absolute we stick to them even when we see that the effects are noting but disastrous.

Eternal life

All Saints Day is for some a time to remember the dead and think about the own death. Or is life impossible to stop? We know that life has worked out a most sophisticated method to preserve itself over time. For many species it is enough if just one cell from a female meets just one cell from a male. Then a new living individual can start its life. This happens when the parent generation is comparatively young and thus able to look after the new life the first, difficult time. But some also ask if this is the only method for supporting life. Is there no way for the individual to transcend death? This is a question difficult to answer. When we look for tangible proofs we do not find any. We can only analyze the preconditions. Life as such does not exist. The most elemental form of life is a code and its environment. An one-cell organism has a code and a “body” which can perform some processes. The processes are governed by the code. The code is in the form of DNA. DNA can not survive death. So if life is eternal it must be in the form of a subtle code – code. That is a code that can create DNA-code if material opportunities appear. Such a code-code could not exist on its own, but it could be in the form of a formula or a structured field. Such a field could survive the death of a body. But we can not prove that objectively. There are many subjective stories about relatives and others being visited by dead individuals, however.

Mindminding.com down temporarily

The site mindminding.com is hacked and down temporarily. Visitors are redirected to this blog, Awareness awareness November 2, 2013

Beyond

One popular way to describe the difference between brain and mind is to compare with television. The brain is like the television set and mind is like the television program. The set and the program are of different categories. A person who can make a television set is not necessarily good at making television programs. It is impossible to draw any conclusions about the programs from knowledge about the construction of the set. If we want to know the time for the children program and for the news we have to look in the paper. It is no use to take the back of the set and look at the motherboard. This is the problem for the modern brain research. Knowledge of brain does not necessarily say anything about the content in the mind reactions. But on the other hand, what we see on the television screen is a direct effect of the signals sent to the set. The set can display any signals. And it is in a similar way in the brain-mind complex. The normal brain products – observations, thoughts, feelings and memories – are made aware by mind. The brain prepares the neurons in one way if we see a football and in another way if we hear “Twist and shout”. The mind tries to read the neurons as exact as it can. So far this analyze is in line with common sense. But what do we find when we take the next step, the step beyond the comparison with television? Mind has the unique ability to create awareness. Usually this ability is used for making the content prepared by the brain aware. The television does not have the ability to be aware. A television can display impulses on a screen, but the television is not aware of the meaning. The television can even show “Casablanca” without starting to cry. We humans have the ability to create awareness. If we use this ability not to read the ready-made neuron structures in our brain but to focus on something without thoughts and feelings, what do we find? The first we find is that awareness exists independent of our brain constructs. The brain has no power over awareness. The brain is advisor rather than dictator. The awareness is free in relation to any content proposed by the brain. If we put the hand in a fire we should notice it and take away the hand, but we can withdraw awareness from the brain impulses if we absolutely want to. For example if we are accused of being a witch and thus being burned to death. The second thing we might notice if we look into a mind free from thoughts and feelings is another level of reality. It is a subtle reality which normally is hidden by the brain processes. The brain is supposed to make important issues obvious, but in doing so it blinds out large parts of reality.

Ny koalition

Fredrik Reinfeldts historiska återblick vid moderatstämman i Norrköping på torsdagen öppnar för nya regeringskonstellationer. Reinfeldt förbereder för att stanna kvar i regeringen även om alliansen spricker i valet nästa år. Risken för att alliansen spricker är stor. Både centerpartiet och kristdemokraterna kommer att behöva taktikröster för att klara fyraprocentsspärren. Moderaterna är knappast så stora att de kan dela med sig av sina röster till två partier. Reinfeldts tal om den historiska utvecklingen visar att han vill företräda ett bredare alternativ än vad alliansen - redan nu en minoritetsgrupp i riksdagen - står för. Han vill ha en tysk situation. I Tyskland kan Angela Merkel välja samarbetspartner utan större dramatik. Hon är inte låst vid någon allians. Just nu tycks det luta åt en bred majoritetsregering med kristdemokrater och socialdemokrater. Reinfeldts senaste analys utesluter inte regeringssamarbete mellan moderaterna och socialdemokraterna. Båda partierna säger sig vilja satsa på innehållet i den offentliga verksamheten - mer pengar till skola och vård. Moderaterna har genomfört sina skattesänkningar, och de ligger fast enligt socialdemokraterna. Att det nya och det gamla arbetarpartiet samarbetar är inte så osannolikt som det hade varit för de gamla moderaterna och de gamla socialdemokraterna att samarbeta. Ett nytt skäl till samarbete mellan M och S är sverigedemokraternas närvaro i riksdagen. Opinionsläget tyder på att kristdemokraterna eller centerpartiet får lämna riksdagen efter nästa val. Läget är mest allvarligt för kristdemokraterna.

Belonging

The migration taking place in the world activates the issue of belonging. Sometimes migration creates conflicts, suspicion and hostility rather than belonging. This is often seen as an economical or material problem, but it is only a mind problem. Our will to belong to some group, family, workplace, nation or whatever is not always satisfied. The reason is that true belonging does not exist. The quasi-belonging we might experience is very fragile. It must be carefully cultivated in order to survive for some time. Belonging is no self-existing phenomenon. A happy family, for example, does not consist of man, wife, children and belonging. Man, wife and children are self-existing, but not belonging. Belonging is an experience which exists up to the divorce. For practical reasons we have to work together. The experience of belonging might help us work together. But it is not necessary. Many groups are held together by legal bonds rather than by an experience of belonging. The awareness that belonging is impossible might create a feeling of existential loneliness. This should be no problem as long as we know it to be true. It should be the starting point for our understanding of reality. Belonging is closely related to hostility. Someone who leaves one group of belonging – family, workplace or native village for example - is seen as a legitimate goal for hostility. This is irrational. To leave a workplace in order to become leader is good, in the same way as it is good to leave the village to go to the university. In the village, the social roles were probably given once and for all. There was no cause to analyze them. But with migration we should be aware of the belonging – hostility issue. If we know that belonging is an illusion we can develop honest working relations and avoid hostility wherever we go.

From frustration to cease-fire

The use of chemical weapons in Syria might be a positive sign. It indicates frustration. More than two years of conventional civil war have had extreme bad effects and no positive effects. The idea of war does not seem smart any more. The conflict in Syria is special. It is not so much about territory as about political influence. The territory is given, but the future power structure between the different ethnic and religious groups is not yet decided. So the evaluation of the effects of the war should be related to future influence. The preconception is that the more military violence you use, the bigger gets your influence. In reality it is the other way around. The best way to get support is to support and safeguard the society and its inhabitants. The conditions for supporting any group in Syria are worse now than three years ago. The war has created conflicts which did not exist before. But at the same time as the conflict is worse than ever, the conditions for cease-fire should be better than before. It is obvious for all that more of military violence will do nothing but damage. The time for a political agreement is coming closer. The origin of the war was the new will to be free and independent which has swept over many nations lately, starting in Tunisia. This freedom is legitimate and should not be stopped by military means. But many groups want freedom, so the old idea of freedom by domination should be replaced by the idea of freedom in cooperation and harmony.

Mind stream impulses

The mind-brain complex is very complicated and can be described in many different ways. One description which is very useful in handling mind in everyday situations for normal individuals is the one about electrical impulses. This basic model says that electrical impulses are generated at the lower part of the spine in all individuals all life. These impulses travel up to the brain, and on their way they can be given a content. The content is thoughts and feelings. This model is found in traditional Indian texts. The impulses move through channels along the spine. They are called ida, pingala and sushumna. Other names are also used as India has many languages. In the same way as our heart beats all the time we live, the electrical impulses of the mind are generated automatically all life. Every impulse is new and pure. But on its way to the brain it gets a content fast enough. These impulses might seem insignificant, but they decide about everything in our life. The first thing we notice about this model is that mind is self-active. We do not have to urge it to work. It goes on independent of our will. The second thing we see is that the content can be controlled by us. If we do not control it, it goes on spontaneously. To control mind is difficult as we have to control every single impulse. As every impulse is new they tend to slip away and absorb any content. If we have no mind discipline, it will usually roam between a group of familiar subjects like sex, money, status, health and glamour. The controlling capacity is something we learn. When we are intensely interested in something, like learning to play an instrument, the controlling capacity is there spontaneously. In other situations we might have to make an effort. If we accept this model we do not have to be frustrated when we notice that our mind wander. It is made that way. We just have to direct it back to the subject we have chosen. On their way to the brain the impulses are exposed to many temptations about distractions, pet ideas and physical factors like backache, sex, hunger and others. If we know how mind works we can dismiss all these temptations. We know that we lose nothing by doing so, because we can deal with the issues later. According to this model, the content in mind is given to mind. It does not come from mind in the first place. The impulses as such are pure, empty of content. If we try to read them looking for something (for example God) we will find nothing except ideas put into the impulses by ourselves. Meaning is not coming from mind, but meaning is the name of awareness of great and important aspects of reality. If we see reality as created by God, then mind will see this as meaningful. If we have another idea about reality, it will be meaningful. The model with electrical impulses shows that mind is free. Every impulse is new and it can be filled with new content. The content can change from the worst to the best in less than a second. But the content is extremely easy influenced by our mind habits. Our own inner mind environment decides if we can use the freedom of mind, or if we will be stuck in established patterns.

Mind control

It is self evident that we are in control of our hands and feet. Our hands and feet are not in control of us. It is very clear that there is a “me” who decides about our hands and feet. Sometimes, as in playing the piano, the result is very nice. But when it comes to mind it is more uncertain. Who is in charge? Who decides about what? Is there a “me” deciding what mind should do, or is mind the “me”? The self-activity of the brain is bigger than the self-activity of our hands and feet. If we leave the brain alone a few moments it will start producing thoughts and feelings on its own initiative. Children experience a self-activity in hands and feet. Taking control over mind is called taming the mind in the Eastern traditions. It is considered most important. A tamed mind is like a tamed elephant. It is totally obedient and very powerful. The process of taming the mind is a struggle between awareness and awareness. The awareness of the “me” trying to get control is challenging the spontaneous awareness of the brain. The hypothesis is that my control over the brain is better than the spontaneous activities of the brain. And indeed, so it is, but in surprising ways. Taming the mind takes a lot of practice, but the individual must know what it is about. So there is a manual. In the manual it says that the brain has five defects, and that there are eight processes for getting control. The five defects are laziness, forgetfulness, dullness, sensual incitement and vigilance problems. These problems can be lack of vigilance or unnecessary vigilance. When reading this list we might feel certain that we do not suffer from any of these defects personally. Others do it obviously, but not we. However, a better test is the standard meditation test of counting 21 consecutive breaths. It usually reveals laziness, forgetfulness, dullness, sensual incitement and all kinds of vigilance problems. The remedy is to seek tranquility. Tranquility is the dramatic turning point in the struggle between “me” and my brain. In the beginning, brain is in charge. When I try to take control, the brain will use any bad trick to stop me. It will use my laziness (“Why do these stupid exercises?”), it will make me forget what I want, it will use my dullness and indulge in sensual fantasies. The lack of vigilance will give me the false feeling of doing right while doing wrong. The brain is a very sneaky enemy. The brain can be forced to obedience from a platform of tranquility. Tranquility is reached by focusing on a decided object. Dullness and sensual incitement should be detected. The defects should be abandoned by using remedies. In the beginning of a process for taming the mind, the “me” will have very weak awareness to its support. The brain will take over, time after time. But eventually will the “me” become stronger and stronger. The brain will eventually be defeated by itself.

Diplomatic reactions

Chemical weapons have been used in Syria. How should we react? Can we trust in the old saying that sin carries its own punishment? President Obama has claimed that USA should react strongly militarily. This has disclosed a deep confusion about how the international community should and could react to what could be called evil politics. We want a development towards more of peace and cooperation. The question is how to do it. One alternative is the dualistic one. It is a variation of the classical crime and punishment idea. The crime calls for punishment. If there is no punishment the criminal is seen as a winner. The dualism is between the crime and the punishment which are seen as different things. In a non-dual situation the crime and its negative consequences are seen as one package. You can not get one without the other. An example of this is the war in Iraq. Many were killed and the nation was left in political turmoil for many years. USA has not been punished formally for this, but USA lost very much in prestige. For the future we want more of the non-dual awareness and less of the traditional crime-punishment method. We still need international tribunes for trials against dictators, but we most of all need a vigilant public opinion which reacts to crimes against humanity wherever they occur. Then we also need an important clarification. The fact that someone is not tried at an international court does not mean that the person goes free, but that the evaluation is made elsewhere. If an act like the use of chemical weapons is criticized, the criticism becomes serious if there is no alternative way to criticize. The words of people should have the same importance as the words from a court. Those who decide about a war should be judged by the victims of the war. The more brutal the methods of war are, the more clear should the voice of the victims be. President Obama is right in reacting against the use of weapons of mass destruction, but the reaction should not be more bombs but more awareness of the effects of the original bad acts.

Global conflict solving

Is the global system for Internet control any good? It is said to help disclose terror attacks and international criminality, but it can not even detect a full civil war. It should have been peace in Syria by now if the system worked technically and psychologically. The war in Syria is cruel towards the innocent, so its ending should be top priority for a world police. Instead we hear NSA looking for hypothetical threats elsewhere. And the American president is sadly lacking efficient methods for stopping the war. No one else has put forward a method to end the war. That is strange. How comes that humanity is so clever in using computers and so bad at solving human conflicts? However, we are maybe quite good at living in peace. Most humans do. Syria is the exception. It makes the war even more difficult to accept. If global control worked, we would detect possible conflicts early, and use the appropriate psychological arguments to sort out the situation and go on living in harmony. These days humanity as a whole has access to an intelligence that is greater than ever. If all universities and think organizations all over the world were asked to answer the question: How to solve any political conflict without creating new conflicts, the question should be answered. So what are we waiting for?

Peace in Syria

Two issues should be resolved before a process towards peace can start in Syria. The first is about the fear of peace. This fear is unfounded. These days the difference between peace and war is not absolute. In Iraq, for example, one thousand individuals were killed during the month of May this year. And there is peace in Iraq. So there will be opportunity to shoot and throw bombs even when peace is reached in Syria. Those who are most eager to fight will be able to continue to do so. The second issue is about what the civil war is for. Those who are fighting say they do so for the government or for the opposition. Both are wrong. Both are fighting for Israel. Israel is the only nation in the region that would win if Syria bleeds to death. If Israel would get the idea to defeat Syria militarily there would be immediate and extreme protests from all over the world. But when Syria itself destroys itself the world opinion is quiet. Syria is doing for free what would cost Israel billions and billions of dollars and destroyed reputation. Once the different forces in Syria realise that they have something in common which is worth to defend, the enthusiasm to go on with the war fades away. The rest is about saving face, which is not that easy in the present situation.

Inter-espionage

USA needs a better security algorithm. Or else the security organization will be a threat against security. We see it already at Guantanamo Bay. Some of the inmates are locked in there not because of own mistakes, but because of mistakes made by the American authorities. Guantanamo is special in being so public. The number of inmates is known. When an organization like NSA makes similar mistakes it is likely to pass without notice. Only the victims will know. NSA like any organization is open to mistakes. Information can be misused by individual employees. They can do it in secret. But what will happen if the organization finds out? Most likely is that the organization guards its own secrecy first and foremost. Rather than admit a mistake the organization will hide it and thus support the criminal activity of the employee. The old question: “Who is watching the watcher?” is more relevant than ever. If NSA is a global watchdog, the NSA needs a bigger and more vigilant internal watchdog than anything already existing. It can be described as a new generation in security. It is not counter-espionage but inter-espionage.

Winners as losers

The government in Syria seems to be very happy these days. It can go on killing its own people by a few hundreds every day. There will be no immediate US attack. But the winners in Damascus are really the losers. And it gets worse every day. No one has a license to kill. The decision by president Obama to take one step back is very good. It creates time for reflection. Then we see that the situation in Syria is unacceptable. It was so before the gas attack and it is the same after the gas attack. If we use the term “unacceptable” here, what does it mean? For the government in Damascus the situation is obviously not only acceptable but nice and joyful. The situation is unacceptable if we relate it to the world population and to basic human values. The world opinion about mass murder is negative. And the Syrian leaders can not change that attitude. So the more people they accept to kill, the more they will be criticized. We must respect basic human values in order to be able to live together. Among those values is the right to live in peace and order, in security and under the rule of law. These rules are violated in Syria. Millions of citizens suffer directly. A few groups hope to profit from the lawlessness. The overwhelming majority of the world population finds the situation unacceptable.

Planning for revoluton in retrospect

Sooner or later we will get equality between men and women in the society. It will imply a major change of power. It will be like the revolution in Russia when the old tsarist power structures were destroyed and eventually replaced by new structures. The Russian revolution is however a bad example. It can not be used as a model for a feminist revolution. The Russian revolution was very male, made by men for men. It was brutal, made without a plan and without a clear goal. Now, in 2013, the world is in a pre-revolutionary stage in relation to equality for men and women. This means that we can plan the changes which will be necessary. This plan has two parts. The first is how to achieve change, and the other is to develop a vision about a society in equality. So the planning is not only about making a change, but mainly about the consequences of change. We should be able to see the changes in retrospect even before they have started. Or else we might end up in worse situation. A society in equality is a luxury state. It is nothing to fear. Its principles could be quiet harmony, productivity, individual fulfillment and global responsibility. Quiet harmony means that conflicts are solved with harmony rather than aggression and violence. The old respect for anger is dissolved as obsolete. Productivity is a major goal for change. The potential of women productivity could be used more efficiently. But male productivity should also be used. The ideal is a win-win situation. Individual fulfillment can be achieved if the level of production is so high all can have free resources. Global responsibility means that resources will not be distributed according to old privileges but according to the needs of people and the facts of nature.

Mindminding.com is down temporarily

August 31, 2013

Prayer or doing

One form of prayer is to ask the Divine power to fix some problem, as in the song Oh Lord give me a Mercedes Benz. However in non-theistic religions like Buddhism there is no God who is ready to fix things. So instead of prayer we find here the first step towards manifestation. It is a do it ourselves attitude. In theistic religions like Christianity and Islam we ask God to do things. In non-theistic religions and world views we let mind solve the problems. Many individuals are perfectly happy with prayer as the means to improve reality. It is a well known method. The other method, to use mind for problem solving, is probably not so well known and accepted. The principle here is that manifestation is a three step process. It starts with an idea in a mind. The next step is verbal. The idea is discussed and analyzed. The third step is material manifestation. If the original idea was to build a home, the third step is the actual erection of the house. The first step is very similar to prayer. It is having an idea about a possible improvement. But there is also a very important difference between prayer and embarking on the process leading to manifestation. In the mind alternative, mind is given the task to solve the problem. Mind can solve any problem. So it is perfectly rational to let mind do this job. But many of us does not have a personal experience of mind as efficient problem solver. So there is a distrust. This distrust is usually caused by two different factors. One is the time gap. Mind can never give what we want immediately. Mind must process our wishes. It can take considerable time. The other factor is that we give mind contradictory orders. One day we want to build a home, the next day we think about buying a dog. And very often our pure ambition is questioned by our environment. “You will never be able to build a house.” This negativity is in fact a proof of the power of mind, but we experience it as proof of the powerlessness of mind. Mind is very powerful, and our ideas of improvement can lead to manifestation if they are let alone. But if we get doubts, these doubts will also be powerful. They might neutralize our original ideas. One reason for inequality between men and women is probably that so many men and women constantly claim that women can not do what men can do. These routine mind defilements disturb our enthusiasm and makes thing dull and hopeless.

Tystnaden

Tystnaden är ganska så kompakt. Om mordet på Olof Palme. Det finns ingen egentlig orsak till oro. Det enda som verkar lite misstänkt är tystnaden. Ta frågan om mordvapnet. Här finns rökridåer runt rökridåer runt rökridåer. Det är lite ovanligt. Normal försöker man skingra röken. Den första ridån gällde avspärrningen av mordplatsen. Man kunde vara säker på att kulorna hade hamnat utanför avspärrningen. Nu hittades de till slut i alla fall. Rökridå två var att chefsutredaren själv, Hans Holmer, på presskonferensen visade upp fel vapen. Han medgav att det fanns en osäkerhet, men den vara bara "statistisk". Eller med andra ord 100 procent. Nåsta rökridå kom senare, när utredningen om Christer Pettersson hade kört fast. Vi måste hitta mordvapet för att komma vidare, hette det. Det var förstås en sanning med modifikation. Om någon inblandad hade erkänt hade man kommit vidare. Kanske betonade man betydelsen av mordvapnet i trygg förvissning om att det inte fanns och egentligen aldrig hade funnits. Mordvapent var kanske ett hemmabygge, sammansatt av disparata delar från några olika tillverkare. Omedelbart efter dådet demonterades kanske pistolen, oljades in, delarna monteras i andra vapen som provsköts så att nya spår lämnades i pipan. Och gärningsmannen. Hur har han kunnat gå fri? Han sköt ju faktiskt ihjäl en svensk statminister. Christer Pettersson var ett dåligt förslag. Han var mer av målvakt än förövare. En målvakt är en person ofta med sociala, ekonomiska och drogrelaterade problem som dyker upp när de riktiga skurkarna vill försvinna in i tystnaden. Förövaren agerade iskallt och professionellt. Så långt har Leif GW Persson rätt (i berättelsen En pilgrims död). Men sannolikt var förövaren inte svensk. Sverige är ett litet land och risken för igenkännande är stor. Om man hade försökt rekrytera en mördare bland goda skyttar i Sverige hade det funnits en risk att personen visat sig vara socialdemokrat. Eller också hade han varit en känd palmehatare och därmed misstänkt från början. Det säkrste hade förstås varit att hyra in en skytt från ett annat land, exempelvis USA. En sådan person hade antaglingen ingen kunskap och inga känslomässga ideer om Palme. För en utländsk person skulle det vara lätt att försvinna och också lätt att förklara eller dölja en plötslig ekonomisk kompensation. Emellertid, om det var en utländsk skytt som smugglats in i Sverige med detta uppdrag spricker ide'n om att mordet berodde på en tillfällig blotta i skyddet av Palme. I stället skymtar i tystnaden konturerna av en stor konspiration, ett samarbete mellan USA och Sverige på högsta säkerhetspolitiska nivå. Tidigare preskriberades mord efter 25 år i Sverige. Men den tidsgränsen har tagits bort. Det gör att tystnaden fortsätter. De som deltog har ingen särskild orsak till oro. Det enda misstänkta är tystnaden.

Klarhet och avslut

Kommer vi någonsin att få klarhet i vad som hände i Linköping morgonen den 19 oktober 2004? Två människor dog, det vet vi. Men hur och varför? När får de anhöriga ett avslut? Enligt publicerade uppgifter kan man tänka sig två olika scenarier. Det ena kan man kalla Hulk-alternativet. Det innebär att en normalt stillsam person plötsligt förvandlas till något av en Hulk och går lös på andra människor utan synbar orsak. Det är inte helt ovanligt. Det mest kända fallet är mordet på dåvarande utrikesministern Anna Lindh. Liknande dödande har ägt rum i Södertälje och Jönköping-Huskvarna området. Det andra alernativet är att det första offret, den 8-årige pojken, inte mördades över huvud taget. Han dog av en olyckshändelse, som en följd av olyckliga omständigheter. Det fanns ingen planering att döda och heller inte någon avsikt. Något gick snett. Om man hoppas att få klarhet genom att förövaren träder fram eller genom att någon bekant eller släkting till förvaren berättar vad han eller hon vet, måste man nog betona att det kan ha varit en olyckshändelse när pojken dog. Om man ensidigt beskriver det inträffade som mord lär de inblandade få uppfattningen att de aldrig kan få trovärdighet för sin version. De kommer att behandlas och dömas orättvist. Därför lär de aldrig träda fram.

Dubbelmorden i Linköping

Den 19 oktober 2004 mördades två personer vid Kanberget i Linköping. Morden är fortfarande ouppklarade trots att polisen förfogat över alla moderna medel och metoder, och trots att man har säkrat förövarens DNA. Ett stort antal personer har DNA-testats, men alltså utan träff. Situationen liknar den som gällde vid spaningarna efter Haga-mannen i Umeå. Efter ett stort antal negativa prov fick man till slut träff på en person som egentligen inte var misstänkt. Varför har man inte hittat Linköpingsförövaren? Svaret kan handla om lokal anknytning. Man har utgått från att förövaren som iakttogs till fots var hemmahörande i området. Men man kan tänka sig ett annat alternativ. Enligt vittnena var den unge mannen vältränad. Kanske var detta orsaken till att han befann sig på platsen och samtidigt var både okänd och väl orienterad. Vi vet att människor som tränar intensivt - löpning, cykel, inför vasaloppet med mera - kan röra sig över långa sträckor snabbt och utan att det egentligen märks. Somliga av de som tränar har en speciell rutt medan andra väljer olika rundor. Om vi tänker oss att mördaren i Linköping tränade cykel kan han på kort tid ha tagit sig från ett stort område - halva Östergötland inklusive hela Norrköping - till parken i Linköping. Han hade kanske åkt sträckan flera gånger och tyckte att parken var en lämlig plats för lite vila och att äta en banan. Kanske hade han också tidigare träffat sitt blivande offer, den 8-årige pojken och börjat fundera på vad de skulle kunna göra tillsammans. Pojken hade reagerat på något, och beväpnat sig med sin kniv. Den här dagen, den 19 oktober 2004, tar cykelmannen ny konakt med åttaåringen på gångvägen som leder till skolan. Allt går fel från början. Pojken är desperat och viftar med sin kniv och hotar med föräldrar, lärare, polis. Han akriker högt. Cykelmannen blir i sin tur desperat och rycker till sig kniven. Innan han vet ordet av är pojken skadad, allvarligt. Den 56-åriga kvinnan har märkt att något händer. Hon kommer närmare och cykelmannen överfaller henne också. Han har insett att han har allt att frlora på upptäckt. Han har inget kriminellt förflutet. Han siktar på att bli elitsoldat och senare polis. Det är därför han tränar. Han har funderat lite på hur man hantrar en kniv i svåra situationer. Mannen skyndar från platsen. Han kastar sin mössa. Han går i en cirkelrörelse för han måste tillbaka till sin cykel. Den står diskret bakom ett buskage. Det är en dyr träningscykel och den har parkerats så att den inte syns så lätt så att ingen ska få för sig att stjäla den. På några sekunder har vår man tagit på sig hjälmen och glidit ut på närmaste cykelväg. Han är nu hundra procent anonym, en av alla dessa cyklister som glider fram på väg till jobbet eller skolan.

Side effects

Our brains are interesting for their side effects. The brains have side effects. They can be called exaggerating emotions. Typical exaggerated emotions are hatred and threats. We find a lot of it on the Internet. In particular women are victims of net hatred and net threats. What did the women do that caused these strong reactions? Usually they did not do anything in particular. The strong reactions are a brain phenomenon. It is certainly not new. One hundred years ago they caused the first world war. People were enthusiastic about it, as a start. We can learn to live with exaggerated emotional reactions, but now and then new triggering factors appear. Internet seems to be such a factor. Internet gives a lot of information in the open, information that has existed for long but in hiding. When it becomes open it starts the exaggerated process. This is irrational, of course. The world did not become a worse place just because these informations became known to more individuals. We have to learn to live with more information than humanity ever have had access to. These days we hear about the methods of NSA in USA. We ask: What will it lead to? One outcome could be tiredness. If we had to study in detail the lives of 300 million individuals we would probably become tired and stop seeing individual differences. We are not that different even if the dates differ. The dates of birth, marriage and death. A more problematic development would be if the new information is accepted to feed the side effects of the brain, and thus be new causes for fear, hatred and threats.

Mindminding message

The site mindminding.com is down for repair. 13-06-11

Paeonia mascula

Paeonia mascula
Originally uploaded by KurtQ

Konventionella problem

Det är tråkigt för Sverige att alliansen inte har lyckats infria sina viktigaste ambitioner under sina två regeringsperioder vid makten. Problemen med utanförskap är fortfarande stora. Sjukförsäkringen har reformerats, a-kassan har haft en turbulent tid och sent omsider har arbetsförmedlingen fått ett större ansvar än socialtjänsten. Det är alltid något. Men sverigedemokraternas intåg i riksdagen är ett kvitto på att de ursprungliga problemen är olösta. Grundproblemet är relationerna mellan arbetsmarknaden och nya invånare. Särskilt dystert är att svårigheterna inte bara gäller en generation, utan två och kanske tre. Dett är sjukt om människor som har bott här hela sitt liv ändå inte får lämpliga jobb. Ett problem är förstås att den avgörande funktionen, rekrytering till bra jobb, inte ägs av varken arbetsförmedlingen eller de arbetslösa. Det är arbetsgivarna och deras personalavdelningar som bestämmer. Det är naturligt att dessa avdelningar försöker göra ett bra jobb. Frågan är dock hur det ska definieras. Varje tjänst är kanske unik så det finns inga generella principer, men man kan som medborgare fråga efter inspiration och nya ideer. De som ska ha de nya joben och göra en fantastisk insats där kan ju inte visa vad de går för innan de har fått chansen. Det minsta samhället kan göra är därför att låta arbetsförmedlingen starta en tidskrift för presentation av oväntat lyckade rekryteringar. Det handlar dels om att rekrytera för tillväxt (Sverige måste få en större kostym för att rymma alla medborgare) och dels om att introducera nya grupper till gamla arbetsplatser. I stället för kvotering och artificella stödåtgärder behövs inspiration och goda exempel.

Apropå mordet på Olof Palme

...så finns nu filmen The American . Den handlar inte om mordet på Olof Palme. Möjligen handlar det om vad som hände efter mordet. Handlingen i The American börjar en vinterdag i Sverige. Olof Palme mördades en vinterkväll i Sverige. The American befinner sig i ett fritidshus tillsammans med en svensk dam. Ute ligger snön djup, sjön är frusen, inne sprakar en brasa i den öppna spisen. Det är en verklig idyll. Tills plötsligt skott hörs. Är det en jägare? The American tvekar inte. Han försvinner som den berömda oljade blixten. Han är liksom uppslukad av marken. Har han fått eld i baken? Eller ligger här en statsminister begravd? Hur förklara brådskan? Nåväl, The American dyker upp i Italien, på landsbygden. Han söker upp en kontakt, som inte blir glad. Men The American får i alla fall ett uppdrag att pyssla med bara han håller sig dold. Han ska tillverka ett gevär. The American är nämligen en resurs. En resurs är någon som har perifer anknytning till den amerikanska säkerhetstjänsten och som dödar misshagliga personer utan att det kan spåras tillbaka till CIA. The American är proffs. Det är antagligen hans största svaghet. En resurs får aldrig bli känd. Ju bättre han är, desto större är risken för mytbildning. The American är inte ung längre. The American är diskret - om man nu kan vara det som ensam amerikansk man på den italienska landsbygden. Han beställer delarna till sitt gevär från olika leverantörer, monterar och provskjuter. Han är väldigt noggrann. En yrkesman ut i fingerspetsarna. När geväret är klart dyker en kvinna upp. Det är hon som ska använda vapnet. Här anar vi en inverterad parallellitet med mordet på Olof Palme. För att förvilla betrakaren har man kastat om vissa fakta. Olof Palme sköts med en pistol. I filmen tillverkas ett gevär. Olof Palme sköts av en man. I filmen är det en kvinna som ska skjuta. I filmen är det en amerikansk man som vistas i Sverige. Kanske var det en amerikansk kvinna som organiserade mordet på Palme och skaffade fram vapnet? Frågor, frågor, frågor! Det är allt vi har så länge mordet på statsministern förblir ouppklarat.

Vad gör dom för fel?

Inte sedan pomperipossadebatten av Astrid Lindgren har någon svensk tidningsartikel haft så stort genomslag som Jonas Hassen Khemiris öppna brev till Beatrice Ask. Gensvaret har varit stort eftersom så många har upplevt den form av rasism han beskriver så vältaligt och med en så stor erfarenhetsbakgrund. Sannolikt leder artikeln till att många politiker och poliser blir stående med långt ansikte och frågan: Vad gör vi för fel? Vår uppgift och ambition är inte att göra fel. Men det blir alltså fel. I stället för trygghet och gemenskap skapas en smygande osäkerhet, utanförskap och hopplöshet. Felet finns i polisutbildningen och i den subkultur som har skapats av okänslig polisutbildning under decennier. Samma fel som vi nu ser hos polisen uppmärksammades för några år sedan inom sjukvården. Patienter klagade på att de bemöttes som "benbrott", "urinvägsinfektion", "malignt melanom" och liknande, och inte som hela levande människor. Felet var att patienterna kategoriserades efter sina diagnoser, och att alla andra aspekter inte hade något värde eller intresse. Vi människor blir med rätta rasande när vi reduceras till enkla kategorier. Vi må ha ett benbrott men vi är inte ett benbrott. Såvitt bekant har man insett detta inom vården och bemötande av patienterna är förhoppningsvis bättre nu än tidigare. Men inom polisen är vanan att placera in människor i enkla fack så utbredd att den inte ses som ett problem utan som något berömvärt. Detta är sjukt. En funktion inom rättsväsendet är att kategorisera vissa medborgare. Om en person har dödat en annan är frågan om det var dråp eller mord. Det är en viktig skillnad, och den kan bara fastställas av en domstol som agerar enligt lagens alla krav. Problemet är att man inom polisen självsvåldigt och på ytterligt lösa grunder kategoriserar snart sagt alla människor. Personer med mörk hudfärg kategoriseras på detta orimliga sätt, alla som bor i ett visst bostadsområde karaktäriseras på samma sätt. Det har till och med hänt att polisledningen har karaktäriserat alla som bor söder om Stockhol m som tillhörande en viss, suspekt kategori. Att kategorisera människor är att ta bort det mänskliga hos dem. Det är ett vanligt trick i militära sammanhang. Fienden beskrivs som "Viet cong" eller som något annat avhumaniserat fenomen. Fienden ses inte som människor. Samtidigt är kategorisering enkelt att hantera. En svartskalle kan behandlas som alla svartskallar, oavsett om det råkar vara en professor eller händelsevis en revisor. Men varje kategorisering som genomförs på fri hand av poliser eller andra är mer fel än rätt. Därför bör den allmänna inställningen vara att se varje människa som en mångfacetterad individ och inte som blatte eller bög eller någon annan etikett. Vi störs när samtalstonen på skolgårdarna vulgariseras och flickorna kallas hora, och vi bör bli lika störda när samma vulgarisering och förenkling förekommer i andra sammanhang. Om man absolut vill kategorisera bör polisen använda följande kategori: trevliga, sympatiska, välmenande samhällsmedborgare. Det stämmer på 95 procent av befolkningen och inkluderar alla hudfärger, religioner, etniska tillhörigheter, ålder, bostadsort och annat.

Hangarhundarna

Vid Försvarets hundskola utbildas bland annat hangarhundar. De har till uppgift att vistas i flygvapnets hangarer nattetid. Om någon försöker bryta sig in ska hundarna gå till anfall utan att tveka. Hangarhundar kan vara livsfarliga. Utbildningen går till så att de blivande hangarhundarna alltid vinner. Hur konstigt de än uppträder så utropas de alltid som vinnare. De kan också få sexuella belöningar när det anses lämpligt. Utbildningen är naturligtvis falsk i den meningen att hundarna inte är oövervinnerliga. Men de ges den uppfattningen för att de i sin dumhet ska gå till anfall även när det leder till döden. Det är förstås frestande att tillämpa den här pedagogiken också på människor. Man lurar unga människor att tro att de kan göra vad som helst och komma undan med det - och till och med få sexuella belöningar - hur idiotiskt de än agerar. För att erbjuda sexuella belöningar används drogen GHB. Den söver ner en person och tar bort närminnet - i princip. Men vem kan lita på att GHB alltid har den önskade effekten? De som håller på med den här verksamheten har uppenbarligen inte kontroll.

Varom man ej kan tala...

"Varom man ej kan tala, därom måste man tiga"-- det här berömda citatet kommer från Ludwig Wittgenstein. Det låter bestickande, men i verkligheten måste man nog undersöka också det som är tabu eller av andra orsaker outtalat. Som man gör i TV-serien En Pilgrims död. Det är en förträfflig programserie. Skådespelarprestationerna är fantastiska. Leif GW Persson har rimligen fått en evig guldstjärna i skådespelarnas himmel. De karaktärer som Leif GW har skapat har gett skådespelarna en möjlighet att briljera på det mest beundransvärda sätt. Det andra skälet till att En pilgrims död är intressant är att den skildrar mordet på Olof Palme ända fram till det stup av tystnad som Wittgenstein nämnde. I den tystnaden ekar en tanke som aldrig skall kunna styrkas: Det var amerikanerna som gjorde det. I TV-berättelsen finns två teman. Det ena handlar om USA:s intresse av att Olof Palme borde dämpa tonen. Skälet till detta sägs vara att Palme spionerat för USA, men att han sedan ändrat sympatier. Palme var därmed en hycklare, en svikare och en person som skadade USA:s intressen. Det andra temat i berättelsen handlar om en så kallad målvakt, alltså en oskyldig person som man kan skylla brottet på. Enligt den ursprungliga polisutredningen var Christer Pettersson målvakt. I TV-berättelsen föreslås i stället en målvakt på en helt annan nivå, nämligen SÄPO-intendenten Wallin. Leif GW Persson har lagt ner mycket intelligens och mycket fantasi på att måla upp bilden av intendenten Wallin. Det är nästan trovärdigt. Men om vi vet att det bara handlar om en hypotetisk målvakt, blir slutsatsen av analysen av mordet på Olof Palme att svaret fortfarande finns i den stora tystnad om vilken vi inte kan tala.

Sökbegrepp

Serotonin GHB microelektronik i kroppen etik kommunikation proportionalitet integritet rädsla sekretess affärsidé: rövknulla trolöshet mot huvudman myndigheters svek ---- lögn falskhet inkompetens jäv egenintresse ---- omvänd bevisföring behandlar misstankar som lagakraftvunna domar kan inte skilja på brottslingar och brottsoffer

Hypotes-hypoteser

Sveriges Television visar "En pilgrims död" som är en hypotetisk beskrivning av hur mordet på Olof Palme kan ha gått till. Hittills har ett av fyra avsnitt visats. Om man skulle utgå från den hypotetiska TV-serien för att göra en hypotetisk analys av mordet som fiction och möjlighet får man en hypotes-hypotes, eller med andra ord en meta hypotes. Den lyder så här: Det enda vi vet säkert är att Olof Palme faktiskt mördades. Vi vet också att det sätt som mordet genomfördes på kan förstås på två olika sätt. Antingen var det tillfälligheter som avgjorde, eller också var det ett planerat dåd. Officiellt var det tillfälligheter som avgjorde. I TV-serien frågar man sig om det inte i stället var ett planerat dåd. Hypotes-hypotesen blir då att mordet var planerat, och planerat på högsta möjliga nivå och i högsta möjliga stil. Det handlade ju om en världskänd politiker. Endast det bästa kunde komma i fråga. Om det var ett seriöst planeat dåd, måste planeringen för händelseutvecklingen efter skottet följa två linjer. Den ena handlar om gärningsmannen och den andra om målvakten. Målvakt är ett uttryck som förekommer inom ekonomisk brottslighet. Om några skurkar köper och plundrar ett företag är styrelsen och särskilt ordföranden ansvarig. Om ordföranden visar sig vara en sjuk hemlös missbrukare handlar det om en målvakt. Det är en person som har fått några kronor för att hindra myndigheterna från att nå de som faktiskt har utfört de brottsliga handlingarna. Om man låter mörda en statsminister måste man ha en målvakt som leder bort intresset från den faktiske förövaren. Målvakt i fallet Olof Palme blev Christer Pettersson. Om honom vet vi mycket. Han hade de flesta av de egenskaper en målvakt bör ha. Han var tidigare kriminellt belastad. Hans trovärdighet kunde ifrågasättas. Han hade inget säkert alibi. Han brukade uppehålla sig i de trakter där mordet ägde rum. Han var missbrukare. Han hade också ett vapen. Inte för att något vapen har hittats, men troligen kunde han ha haft en pistol vid det här tillfället. Det är inte absolut uteslutet i alla fall. Den andra planeringslinjen handlar om hur mördaren tar sig från mordplatsen till en säker tillvaro. Här vet vi inget, så möjligheterna att spekulera fritt är stora. Det som verkar mest sannolikt är att flyktvägen bestämdes av vad man hade förberett och inte så mycket av de specifika omständigheterna runt mordplatsen. Om det här var ett utkast till ett filmmanus skulle mördaren som en haltande man med mörka kläder försvinna in i en port och ut från husets garage skulle kort efteråt en parant blond dam i vit skidjacka köra ut i en SAAB med det svenska slalomlandslagets logga på sidorna. Och där står vi, efter mer än 25 år, med våra långa näsor...