Moderat makt

I riksdagsvalet fick de nya moderaterna 30.06 procent av rösterna. Det är ett starkt resultat, och frågan är hur det kan användas. På vilket sätt kommer det svenska samhället att utvecklas?

Det första man kan konstatera är att 30 procent inte är 50 procent. Moderaterna har inte egen majoritet. De andra har 69,94 procent.

Moderaterna samarbetar i Alliansen, och Alliansen står bara två mandat från egen majoritet i riksdagen. Det är en stark ställning, men ändå inte majoritet.

Riksdagsarbetet kan bli besvärligt, i synnerhet om oppositionen betonar sin roll som just opposition och följaktligen röstar emot varje regeringsförslag oavsett sakinnehåll.

Socialdemokraterna är ju enligt egen uppfattning svårt sargade. Frågan är om partihänsyn kommer att väga tyngre än nationalla intressen.

Alla partier har ett ansvar för att Sverige styrs på ett konsekvent sätt.

Under valrörelsen har moderaterna ibland framstått som ett enfrågeparti. Svaret på alla frågor är "arbete". För de gamla moderaterna var svaret på alla frågor "sänkt skatt".

Det vore förnämligt om moderaterna kunde öka sysselsättningen, men det är ju inte politikerna som skapar jobben. Lycka till, som det heter. Förhoppningsvis inträffar ingen ny finanskris som blandar bort korten den här mandatperioden.

I stället hotar en kollision mellan regeringen och riksbanken. Om riksbanken höjer den allmänna räntenivån till fyra-fem procent kommer effekten av jobbskatteavdragen att sugas upp av banksystemet. Det vore ju snopet, inte bara för löntagarna utan också för regeringen.

I den offentliga verksamheten är sannolikt polisen det område som är i störst behov av analys. De behöver ett stålbad av samma typ som försvarsmakten har gått igenom.

Upplägget bör vara detsamma: Först frågar man vilket samhälle vi vill ha och därefter frågar man vilken polisorganisation som behövs. Det är ju inte bara en fråga om kvantitet. Antalet dödsolyckor i trafiken har exempelvis minskat i takt med att trafikpolisen har fått mindre resurser.

Ormfångaren

I en Indisk by fanns en ormfångare. Invånarna kallade på honom när en farlig orm kommit in byn. Ormfångaren letade rätt på ormen, fångade den och lade den i en korg.

Ormfångaren var en djupt religiös person. Religionens första bud var att inte döda något levande. Så han fick frågan: Hur kan du som är så religiös döda ormar?

Ja, svarade han, om man lägger två ormar i samma korg dödar de varandra. Eller om en överlever så dör den av svält efter en tid.

Så är det. Och i Sverige har det varit riksdagsval. Tre partier vann. De kallas moderaterna, miljöpartiet och sverigedemokraterna.

Från moderat utgångspunkt innebär det att Sverige är ett paradis, men med två ormar. Vad göra utan att smutsa sina händer?

Om man skulle utse miljöpartiet till huvudansvarig för kampen mot det odemokratiska i sverigedemokraterna skulle man döda två ormar i samma korg, om uttrycket tillåts.

Miljöpartiet skulle berövas segerns sötma och bonuseffekter. Miljöfrågorna skulle hamna i skuggan, trots valframgången. Ha ha, så lustigt.

Sverigdemokraterna har i 20 års tid fått höra: "Om ni kommer in i riksdagen blir ni ändå marginaliserade av etablissemanget." Låt oss gissa att sverigdemokraterna har en giftig strategi i beredskap om etablissemanget anfaller.

Om de ganska harmlösa och godhjärtade miljöpartisterna blir den främsta måltavlan för sverigemokraternas samlade gift blir sverigedemokraterna diskrediterade.

Riksdagsvalet 2010

Hit men inte längre, det är väljarnas besked till moderaterna och alliansen efter söndagens riksdagsval.

Alliansen behåller regeringsmakten men förlorar egen majoritet. Det är bra. Alltför mycket makt korrumperar, som vi vet.

Den fortsatta politiken bör alltså vara modererad.

Tre saker:

1) Skattesänkningarna som genomfördes den första mandatperioden har godkänts av väljarna. Men däremed inte sagt att de bör fortsätta. Vissa justeringar, bland annat för pensionärerna kan komma i fråga.

2) Sjukförsäkringen har reformerats. Detta har godkänts av väljarna. Men den fortsatta reformeringen bör syfta till ökad precision och ökad mänsklighet.

3) A-kassan och arbetsförmedlingen har ändrats. Detta har godkänts. Men med 400 000 arbetslösa och 40 000 lediga jobb finns utrymme för ökad realism.

Regeringens största misslyckande gällde det viktigaste vallöftet 2006: att minska utanförskapet. Inget har gjorts.

Utanförskapet är inte ett enhetligt fenomen. Det är särskilt allvarligt för ungdomar och nya invånare och de som har direkt kontakt med dessa grupper.

Att bekämpa utanförskapet är legitimt, och tomheten på detta område gav legitimitet åt Sverigedemokraterna.

Hög tid att vidta eller åtminstone planera konkreta åtgärder. Alla problem kan ju lösas.