Blue
Originally uploaded by KurtQ
Wednesday, September 22, 2010
Integration
Vad ska vi göra nu då, är väl den naturliga första frågan för den nya regeringen i Sverige. Alliansen genomförde ju sitt program redan under den första mandatperioden.
Och inget är mer vämjeligt att äta samma meny två gånger i tät följd, även om maten var aldrig så god första gången.
Ett litet tips i all ödmjukhet är att intressera sig för integration. Det har man ju faktiskt lovat. Utanförskapet skulle minskas.
Integration kan vara en oerhört svår fråga. Därför borde rimligen nackhåret resa sig, pulsen stiga och ögonen smalna av på tigrarna runt regeringsbordet. Äntligen en utmaning värd namnet!
Att rasera a-kassan och införa stupstock i sjukförsäkringen är patetiska, ynkliga åtgärder.
Sannolikt finns en del att göra vad gäller rehabilitering av sjuka och utbrända, men det stora problemet med utanförskap gäller nya invånare och ungdomar. Dessa individer är symptombärare i ett mycket större problemkomplex.
I det gamla Sovjet var rätten till arbete inskriven i grundlagen. Så är det inte i Sverige, och regeringen vet att företag inte är några välgörenhetsinrättningar. Företagen gör allt de kan för att undvika anställa medarbetare.
Samtidigt är det ju så att jobb ger jobb. På en typisk bruksort jobbar några på bruket medan många andra jobbar i service och handel.
Nya jobb har skapats i nya branscher som dataspel, musik, design. Men nu behövs lite nya ideer. En allmän synpunkt är att regeringen bör stimulera extrem innovativ verksamhet. RUT-tjänster i all ära, men det är också bra med några tusen nya supertechföretag. Underskatta inte människors kreativitet.
Arbetsförmedlingen bör avskaffas och ersättas med en bemanningsorganisation som omfattar den tillgängliga arbetskraften. Det minskar tröskeln mellan jobb och inte jobb och ger en viss ekonomisk stabilitet.
De som inte har jobb för tillfället bör inte sysselsättas med att skriva cv om vad de har gjort, utan arbeta på sin egen livsplanering. Var och en behöver en personlig plan för att bli miljonär på kortast möjliga tid.
Staten är en viktig aktör i kraft av sin ekonomiska styrka, men statens viktigste uppgift bör gälla kunskap. Goda erfarenheter bör samlas in och föras vidare. Samhällsförändringar på grund av den demografiska utvecklingen bör omvandlas till konkreta karriärplaner.
Och inget är mer vämjeligt att äta samma meny två gånger i tät följd, även om maten var aldrig så god första gången.
Ett litet tips i all ödmjukhet är att intressera sig för integration. Det har man ju faktiskt lovat. Utanförskapet skulle minskas.
Integration kan vara en oerhört svår fråga. Därför borde rimligen nackhåret resa sig, pulsen stiga och ögonen smalna av på tigrarna runt regeringsbordet. Äntligen en utmaning värd namnet!
Att rasera a-kassan och införa stupstock i sjukförsäkringen är patetiska, ynkliga åtgärder.
Sannolikt finns en del att göra vad gäller rehabilitering av sjuka och utbrända, men det stora problemet med utanförskap gäller nya invånare och ungdomar. Dessa individer är symptombärare i ett mycket större problemkomplex.
I det gamla Sovjet var rätten till arbete inskriven i grundlagen. Så är det inte i Sverige, och regeringen vet att företag inte är några välgörenhetsinrättningar. Företagen gör allt de kan för att undvika anställa medarbetare.
Samtidigt är det ju så att jobb ger jobb. På en typisk bruksort jobbar några på bruket medan många andra jobbar i service och handel.
Nya jobb har skapats i nya branscher som dataspel, musik, design. Men nu behövs lite nya ideer. En allmän synpunkt är att regeringen bör stimulera extrem innovativ verksamhet. RUT-tjänster i all ära, men det är också bra med några tusen nya supertechföretag. Underskatta inte människors kreativitet.
Arbetsförmedlingen bör avskaffas och ersättas med en bemanningsorganisation som omfattar den tillgängliga arbetskraften. Det minskar tröskeln mellan jobb och inte jobb och ger en viss ekonomisk stabilitet.
De som inte har jobb för tillfället bör inte sysselsättas med att skriva cv om vad de har gjort, utan arbeta på sin egen livsplanering. Var och en behöver en personlig plan för att bli miljonär på kortast möjliga tid.
Staten är en viktig aktör i kraft av sin ekonomiska styrka, men statens viktigste uppgift bör gälla kunskap. Goda erfarenheter bör samlas in och föras vidare. Samhällsförändringar på grund av den demografiska utvecklingen bör omvandlas till konkreta karriärplaner.
Tuesday, September 21, 2010
Ormfångaren
I en Indisk by fanns en ormfångare. Invånarna kallade på honom när en farlig orm kommit in byn. Ormfångaren letade rätt på ormen, fångade den och lade den i en korg.
Ormfångaren var en djupt religiös person. Religionens första bud var att inte döda något levande. Så han fick frågan: Hur kan du som är så religiös döda ormar?
Ja, svarade han, om man lägger två ormar i samma korg dödar de varandra. Eller om en överlever så dör den av svält efter en tid.
Så är det. Och i Sverige har det varit riksdagsval. Tre partier vann. De kallas moderaterna, miljöpartiet och sverigedemokraterna.
Från moderat utgångspunkt innebär det att Sverige är ett paradis, men med två ormar. Vad göra utan att smutsa sina händer?
Om man skulle utse miljöpartiet till huvudansvarig för kampen mot det odemokratiska i sverigedemokraterna skulle man döda två ormar i samma korg, om uttrycket tillåts.
Miljöpartiet skulle berövas segerns sötma och bonuseffekter. Miljöfrågorna skulle hamna i skuggan, trots valframgången. Ha ha, så lustigt.
Sverigdemokraterna har i 20 års tid fått höra: "Om ni kommer in i riksdagen blir ni ändå marginaliserade av etablissemanget." Låt oss gissa att sverigdemokraterna har en giftig strategi i beredskap om etablissemanget anfaller.
Om de ganska harmlösa och godhjärtade miljöpartisterna blir den främsta måltavlan för sverigemokraternas samlade gift blir sverigedemokraterna diskrediterade.
Ormfångaren var en djupt religiös person. Religionens första bud var att inte döda något levande. Så han fick frågan: Hur kan du som är så religiös döda ormar?
Ja, svarade han, om man lägger två ormar i samma korg dödar de varandra. Eller om en överlever så dör den av svält efter en tid.
Så är det. Och i Sverige har det varit riksdagsval. Tre partier vann. De kallas moderaterna, miljöpartiet och sverigedemokraterna.
Från moderat utgångspunkt innebär det att Sverige är ett paradis, men med två ormar. Vad göra utan att smutsa sina händer?
Om man skulle utse miljöpartiet till huvudansvarig för kampen mot det odemokratiska i sverigedemokraterna skulle man döda två ormar i samma korg, om uttrycket tillåts.
Miljöpartiet skulle berövas segerns sötma och bonuseffekter. Miljöfrågorna skulle hamna i skuggan, trots valframgången. Ha ha, så lustigt.
Sverigdemokraterna har i 20 års tid fått höra: "Om ni kommer in i riksdagen blir ni ändå marginaliserade av etablissemanget." Låt oss gissa att sverigdemokraterna har en giftig strategi i beredskap om etablissemanget anfaller.
Om de ganska harmlösa och godhjärtade miljöpartisterna blir den främsta måltavlan för sverigemokraternas samlade gift blir sverigedemokraterna diskrediterade.
Monday, September 20, 2010
Riksdagsvalet 2010
Hit men inte längre, det är väljarnas besked till moderaterna och alliansen efter söndagens riksdagsval.
Alliansen behåller regeringsmakten men förlorar egen majoritet. Det är bra. Alltför mycket makt korrumperar, som vi vet.
Den fortsatta politiken bör alltså vara modererad.
Tre saker:
1) Skattesänkningarna som genomfördes den första mandatperioden har godkänts av väljarna. Men däremed inte sagt att de bör fortsätta. Vissa justeringar, bland annat för pensionärerna kan komma i fråga.
2) Sjukförsäkringen har reformerats. Detta har godkänts av väljarna. Men den fortsatta reformeringen bör syfta till ökad precision och ökad mänsklighet.
3) A-kassan och arbetsförmedlingen har ändrats. Detta har godkänts. Men med 400 000 arbetslösa och 40 000 lediga jobb finns utrymme för ökad realism.
Regeringens största misslyckande gällde det viktigaste vallöftet 2006: att minska utanförskapet. Inget har gjorts.
Utanförskapet är inte ett enhetligt fenomen. Det är särskilt allvarligt för ungdomar och nya invånare och de som har direkt kontakt med dessa grupper.
Att bekämpa utanförskapet är legitimt, och tomheten på detta område gav legitimitet åt Sverigedemokraterna.
Hög tid att vidta eller åtminstone planera konkreta åtgärder. Alla problem kan ju lösas.
Alliansen behåller regeringsmakten men förlorar egen majoritet. Det är bra. Alltför mycket makt korrumperar, som vi vet.
Den fortsatta politiken bör alltså vara modererad.
Tre saker:
1) Skattesänkningarna som genomfördes den första mandatperioden har godkänts av väljarna. Men däremed inte sagt att de bör fortsätta. Vissa justeringar, bland annat för pensionärerna kan komma i fråga.
2) Sjukförsäkringen har reformerats. Detta har godkänts av väljarna. Men den fortsatta reformeringen bör syfta till ökad precision och ökad mänsklighet.
3) A-kassan och arbetsförmedlingen har ändrats. Detta har godkänts. Men med 400 000 arbetslösa och 40 000 lediga jobb finns utrymme för ökad realism.
Regeringens största misslyckande gällde det viktigaste vallöftet 2006: att minska utanförskapet. Inget har gjorts.
Utanförskapet är inte ett enhetligt fenomen. Det är särskilt allvarligt för ungdomar och nya invånare och de som har direkt kontakt med dessa grupper.
Att bekämpa utanförskapet är legitimt, och tomheten på detta område gav legitimitet åt Sverigedemokraterna.
Hög tid att vidta eller åtminstone planera konkreta åtgärder. Alla problem kan ju lösas.
Subscribe to:
Posts (Atom)
