Om man studerar medvetandet i ett seriöst sammanhang, för en ansvarskännande lärare, möts man alltid av en varning: Tänk på hur du använder din medvetna tid. Medvetandet är det viktigaste du har. Din tid är begränsad.
Om man i stället ser till samhället i stort får man intrycket att det finns en oerhörd mängd medvetandetid som inte kommer till rationell användning. Potentialen för utveckling är enorm.
I praktiken behöver vi ofta en yttre form for att kanalisera vår medvetna aktivitet. Vi behöver sociala relationer, jobb, studieplaner och liknande Om detta brister uppstår kaos. Och det brister eller kärvar ganska ofta för många.
Men vi är inte beroende av dessa former och denna yttre ordning för att utveckla medvetandet. Vi kan göra det under alla omständigheter, även om det är mest bekvämt om de yttre formerna är under kontroll.
Samhällsuvecklingen bestäms inte av yttre faktorer längre utan av inre. För bara 200 år sedan levde två tredjedelar av den svenska befolkningen i fattigdom på landsbygden ibland utan mat på bordet. I dag jobbar kanske två procent av befolkningen i jordbruket och de producerar mer mat än vi kan äta upp.
De senaste årtiondenas största kommersiella framgångar är inte slutprodukter i traditionell mening, utan saker som gör att människor kan uvecklas medvetandemässigt. Det gäller datorer och mobiltelefoner och deras många tillämpningar.
En utveckling från betoning av yttre materiella faktorer till inre värden kommer att lätta trycket på miljö och klimat. Att studera medvetandet kan öppna en direkt väg till välbefinnande och olika former av gemenskap.
En lärare i den tibetanska traditionen, Geshe Michael Roach, talar om medvetande som "estate" vilket betyder egendom eller ägor.
Att hävda att utvecklandet av dessa inre ägor är mer värdefullt och mer givande än att utveckla fysiska ägor - hur värdefulla de än är - kräver ett nytt synsätt, ett så kallat nytt paradigm.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment