Moderat makt

I riksdagsvalet fick de nya moderaterna 30.06 procent av rösterna. Det är ett starkt resultat, och frågan är hur det kan användas. På vilket sätt kommer det svenska samhället att utvecklas?

Det första man kan konstatera är att 30 procent inte är 50 procent. Moderaterna har inte egen majoritet. De andra har 69,94 procent.

Moderaterna samarbetar i Alliansen, och Alliansen står bara två mandat från egen majoritet i riksdagen. Det är en stark ställning, men ändå inte majoritet.

Riksdagsarbetet kan bli besvärligt, i synnerhet om oppositionen betonar sin roll som just opposition och följaktligen röstar emot varje regeringsförslag oavsett sakinnehåll.

Socialdemokraterna är ju enligt egen uppfattning svårt sargade. Frågan är om partihänsyn kommer att väga tyngre än nationalla intressen.

Alla partier har ett ansvar för att Sverige styrs på ett konsekvent sätt.

Under valrörelsen har moderaterna ibland framstått som ett enfrågeparti. Svaret på alla frågor är "arbete". För de gamla moderaterna var svaret på alla frågor "sänkt skatt".

Det vore förnämligt om moderaterna kunde öka sysselsättningen, men det är ju inte politikerna som skapar jobben. Lycka till, som det heter. Förhoppningsvis inträffar ingen ny finanskris som blandar bort korten den här mandatperioden.

I stället hotar en kollision mellan regeringen och riksbanken. Om riksbanken höjer den allmänna räntenivån till fyra-fem procent kommer effekten av jobbskatteavdragen att sugas upp av banksystemet. Det vore ju snopet, inte bara för löntagarna utan också för regeringen.

I den offentliga verksamheten är sannolikt polisen det område som är i störst behov av analys. De behöver ett stålbad av samma typ som försvarsmakten har gått igenom.

Upplägget bör vara detsamma: Först frågar man vilket samhälle vi vill ha och därefter frågar man vilken polisorganisation som behövs. Det är ju inte bara en fråga om kvantitet. Antalet dödsolyckor i trafiken har exempelvis minskat i takt med att trafikpolisen har fått mindre resurser.