Reinfeldt i svatantrika-land

Den vanligaste verklighetsuppfattningen i det moderna Sverige är nog att vi lever i en omvärld där våra egna beslut har stor betydelse. Vår situation bestäms till 50 procent av yttre faktorer och till 50 procent av vårt sätt att förhålla oss till dessa omständigheter.

Finanskrisen, exempelvis, drabbade Sverige och många svenskar som en yttre faktor man inte kunde påverka. Däremot kunde man reagera på lite olika sätt både som nation och som individ.

Den här verklighetsuppfattningen kallas svatantrika i den buddhistiska filosofin. Det är en ganska avancerad filosofisk skola, men inte den mest avancerade.

Men det är den här verklighetsuppfattningen som statsminister Fredrik Reinfeldt verkar i när han inom kort presenterar en ny regering och en regeringsförklaring.

Väljarna måste finna sig i och acceptera ministerlistan och de beslut som den nya regeringen får majoritet för i kammaren. Men väljarna är fria att värdera allt och att reagera fritt och individuellt i den egna vardagen.

Statsministerns första uppgift borde alltså vara att skapa en känsla av nationell enighet, och därmed en förståelse för att nationen bör samlas kring en gemensam färdplan.

Den kraft som medborgarna har när det gäller att protestera mot beslut som upplevs som orimliga är oerhört stark. Vi såg en del av detta under den förra mandatperioden vad gällde a-kassan och sjukförsäkringen.

Enligt svatantrika innebär statsministerposten inte i första hand att ha makt utan att agera som lejontämjare i en situation där sju miljoner vilda väljare kan reagera med höga vrål vid minsta provokation, den må sedan vara hur liten eller hur stor som helst.