Integration

Vad ska vi göra nu då, är väl den naturliga första frågan för den nya regeringen i Sverige. Alliansen genomförde ju sitt program redan under den första mandatperioden.

Och inget är mer vämjeligt att äta samma meny två gånger i tät följd, även om maten var aldrig så god första gången.

Ett litet tips i all ödmjukhet är att intressera sig för integration. Det har man ju faktiskt lovat. Utanförskapet skulle minskas.

Integration kan vara en oerhört svår fråga. Därför borde rimligen nackhåret resa sig, pulsen stiga och ögonen smalna av på tigrarna runt regeringsbordet. Äntligen en utmaning värd namnet!

Att rasera a-kassan och införa stupstock i sjukförsäkringen är patetiska, ynkliga åtgärder.

Sannolikt finns en del att göra vad gäller rehabilitering av sjuka och utbrända, men det stora problemet med utanförskap gäller nya invånare och ungdomar. Dessa individer är symptombärare i ett mycket större problemkomplex.

I det gamla Sovjet var rätten till arbete inskriven i grundlagen. Så är det inte i Sverige, och regeringen vet att företag inte är några välgörenhetsinrättningar. Företagen gör allt de kan för att undvika anställa medarbetare.

Samtidigt är det ju så att jobb ger jobb. På en typisk bruksort jobbar några på bruket medan många andra jobbar i service och handel.

Nya jobb har skapats i nya branscher som dataspel, musik, design. Men nu behövs lite nya ideer. En allmän synpunkt är att regeringen bör stimulera extrem innovativ verksamhet. RUT-tjänster i all ära, men det är också bra med några tusen nya supertechföretag. Underskatta inte människors kreativitet.

Arbetsförmedlingen bör avskaffas och ersättas med en bemanningsorganisation som omfattar den tillgängliga arbetskraften. Det minskar tröskeln mellan jobb och inte jobb och ger en viss ekonomisk stabilitet.

De som inte har jobb för tillfället bör inte sysselsättas med att skriva cv om vad de har gjort, utan arbeta på sin egen livsplanering. Var och en behöver en personlig plan för att bli miljonär på kortast möjliga tid.

Staten är en viktig aktör i kraft av sin ekonomiska styrka, men statens viktigste uppgift bör gälla kunskap. Goda erfarenheter bör samlas in och föras vidare. Samhällsförändringar på grund av den demografiska utvecklingen bör omvandlas till konkreta karriärplaner.