Rose glow
Originally uploaded by KurtQ
Sunday, October 31, 2010
Tuesday, October 19, 2010
Den svagaste länken
Attityden till järnväg som transportmedel har troligen inte varit mer positiv sedan de första järnvägarna byggdes än den är nu. Alternativen i form av egen bil eller flyg har forlorat mycket av sin charm. Alla vill undvika miljöbelastning så långt det går.
Frågan är om järnvägen kan leva upp till förväntningarna. Förra årets kaos under vintern visade sårbarheten. Förseningar inträffar uppenbarligen alla årstider, men effekterna blir värre när resenärer måste vänta i timmar i bitande kyla och dessutom utan besked.
Man kan fråga sig om den utredning som landshövding Per Unckel har gjort verkligen når fram till roten av det onda.
Naturligtvis är det korrekt att påpeka att det inte är SJ som gör fel när banorna är oframkomliga och stationshusen är låsta. Men frågan är hur det kan bli så.
Under senare år har SJ satt en ära i att gå med vinst. Det är inte fel i sig. Men om det innebär att Trafikverket inte får tillräckligt med resurser för investeringar och underhåll blir det fel.
Inget är starkare än den svagaste länken, och om Trafikverket kommer i kläm i en informell maktkamp mellan Staten, SJ, Green Cargo, Jernhusen, Trafikverket och resenärerna så drabbar det alla.
På en privat marknad kan de olika intressena balanseras av hårda realiteter. SJ:s anställda får ta konfrontationen med besvikna resenärer när snöröjningen inte fungerar, så det drabbar också SJ om man prioriterar egen vinst på bekostnad av underhåll och investeringar även om dessa formellt utförs av andra aktörer.
Frågan är om järnvägen kan leva upp till förväntningarna. Förra årets kaos under vintern visade sårbarheten. Förseningar inträffar uppenbarligen alla årstider, men effekterna blir värre när resenärer måste vänta i timmar i bitande kyla och dessutom utan besked.
Man kan fråga sig om den utredning som landshövding Per Unckel har gjort verkligen når fram till roten av det onda.
Naturligtvis är det korrekt att påpeka att det inte är SJ som gör fel när banorna är oframkomliga och stationshusen är låsta. Men frågan är hur det kan bli så.
Under senare år har SJ satt en ära i att gå med vinst. Det är inte fel i sig. Men om det innebär att Trafikverket inte får tillräckligt med resurser för investeringar och underhåll blir det fel.
Inget är starkare än den svagaste länken, och om Trafikverket kommer i kläm i en informell maktkamp mellan Staten, SJ, Green Cargo, Jernhusen, Trafikverket och resenärerna så drabbar det alla.
På en privat marknad kan de olika intressena balanseras av hårda realiteter. SJ:s anställda får ta konfrontationen med besvikna resenärer när snöröjningen inte fungerar, så det drabbar också SJ om man prioriterar egen vinst på bekostnad av underhåll och investeringar även om dessa formellt utförs av andra aktörer.
Monday, October 18, 2010
Krigets logik
Det finns något obehagligt i att se hur krigets logik tar makten, också i den svenska debatten. En ung svensk man dödas i Afghanistan och genast ställer de flesta upp för mer av krig.
Sverige hade klarat sig nästan 200 år utan krig och man hade kunnat hoppas att de gamla instinkterna var bearbetade. Men icke. Här ska krigas!
Från Sverige har man ibland moraliserat över att vapen kom till använding på Balkan, exempelvis. Som om vi skulle vara bättre.
Det är faktiskt relevant att relatera det som händer i Afghanistan till den svenska debatten. Vi borde ha en viss distans. Det finns ju en geografisk, historisk och kulturell distans.
Av Danmark kan vi lära att det som händer i Afghanistan är svårt att lösa med mer av militärt våld. Efter att ha förlorat ett 20-tal soldater överger Danmark en dal och koncentrerar sig i stället på att försvara en stad.
Det är ju inte så att den svenska instsen är det som Afghanistan står och faller med. Faller gör det ju under alla omständigheter.
I och med att Sverige deltar i FN-mandatet i Afghanistan står vi inför ett ständigt val: fortsätta eller avsluta de militära operationerna. I det valet har den militära logiken ett starkt övertag. Ändå är det svårt att hävda att det militära alternativet är bättre än att snabbstoppa.
Vad kan vi lära av konflikten så här långt? När Talibanerna hade jagats bort från hvudstaden Kabul trodde många inklusive den amerikanska statsledningen att slaget var vunnit. USA riktade sitt militära intresse mot Irak.
Men talibanerna kom tillbaka, och de har bitit sig fast. De behärskar stora områden nattetid, sägs det. På dagarna tar man vad man får från Nato-trupperna.
Om den militära logiken har sina brister, måste man också hävda att Talibanernas logik har sina brister. Om Talibanerna accepterade flickskolor skulle de kunna avsluta den väpnade verksamheten omedelbart. FN och Nato vill inget hellre än att lämna Afghanistan till Afghanerna. Problemet är säkerheten och kvinnornas rättigheter.
Krig är sannolikt en könsrollsförstärkande verksamhet, även om kvinnor och barn är de som drabbas värst. Men om det internationella samfundets faktiska uppgift i Afghanistan är att stimulera till en förutsättningslös debatt om kvinnors möjligheter är nog krig något av en omväg eller snarare återvändsgränd.
Sverige hade klarat sig nästan 200 år utan krig och man hade kunnat hoppas att de gamla instinkterna var bearbetade. Men icke. Här ska krigas!
Från Sverige har man ibland moraliserat över att vapen kom till använding på Balkan, exempelvis. Som om vi skulle vara bättre.
Det är faktiskt relevant att relatera det som händer i Afghanistan till den svenska debatten. Vi borde ha en viss distans. Det finns ju en geografisk, historisk och kulturell distans.
Av Danmark kan vi lära att det som händer i Afghanistan är svårt att lösa med mer av militärt våld. Efter att ha förlorat ett 20-tal soldater överger Danmark en dal och koncentrerar sig i stället på att försvara en stad.
Det är ju inte så att den svenska instsen är det som Afghanistan står och faller med. Faller gör det ju under alla omständigheter.
I och med att Sverige deltar i FN-mandatet i Afghanistan står vi inför ett ständigt val: fortsätta eller avsluta de militära operationerna. I det valet har den militära logiken ett starkt övertag. Ändå är det svårt att hävda att det militära alternativet är bättre än att snabbstoppa.
Vad kan vi lära av konflikten så här långt? När Talibanerna hade jagats bort från hvudstaden Kabul trodde många inklusive den amerikanska statsledningen att slaget var vunnit. USA riktade sitt militära intresse mot Irak.
Men talibanerna kom tillbaka, och de har bitit sig fast. De behärskar stora områden nattetid, sägs det. På dagarna tar man vad man får från Nato-trupperna.
Om den militära logiken har sina brister, måste man också hävda att Talibanernas logik har sina brister. Om Talibanerna accepterade flickskolor skulle de kunna avsluta den väpnade verksamheten omedelbart. FN och Nato vill inget hellre än att lämna Afghanistan till Afghanerna. Problemet är säkerheten och kvinnornas rättigheter.
Krig är sannolikt en könsrollsförstärkande verksamhet, även om kvinnor och barn är de som drabbas värst. Men om det internationella samfundets faktiska uppgift i Afghanistan är att stimulera till en förutsättningslös debatt om kvinnors möjligheter är nog krig något av en omväg eller snarare återvändsgränd.
Thursday, October 14, 2010
Wednesday, October 13, 2010
The mind-money problem
A classical problem in the philosophy of mind is the mind-body problem. A more modern rendering would be the mind-money problem.
The mind-body problem is about the different functions and conditions of mind and body, and their interaction. It is a real problem, and the understanding of it solves many problems.
Indeed, we now know so much about the body so we can use it as a fine working machine for decades. Very good.
This gives room for dealing with the next problem, which is the mind-money problem.
Money is the symbol of social functioning. We use money to get what we need and want, and by providing what others need and want we get money. We do this all the time.
Money is a problematic issue, as some have too little and others have too much. We claim not to be superstitious, but superstition about the powers and values of money is totally accepted. Even some of the richest continue to strive for the mystic value that is supposed to be won by owning a few more billion dollars.
Those extremes aside, we can see money as the oil in the social machinery. It is not dramatic. It is just like oil.
The creation of money and the methods for accessing money has changed during history, and this part of history is not very glorious. But the times are changing. Now we can have all the money we need.
In dealing with the mind-body problem we use mind directly and indirectly. Indirect use of mind is in choosing food and exercise for example. Direct use of mind is in meditation and anti-stress exercises which directly influence the energy fields of the organism.
In the mind-money situation, indirect methods has dominated so far. We work and get a salary. It is a nice model, but it is not very efficient. Who has become rich from honest work? The more work, the lower wages.
What would direct mind-money methods mean? Well, we live in this huge electromagnetic field which is the supporter of life, and we could influence this field directly with mind.
The natural law for attraction in magnetism is by opposition. The plus and the minus poles attract each other. So we get by giving.
Giving is an art. It is well known in popular music. By giving the listeners the mind structures they need, the artist gets a lot of money and other symbols for appreciation.
The mind-body problem is about the different functions and conditions of mind and body, and their interaction. It is a real problem, and the understanding of it solves many problems.
Indeed, we now know so much about the body so we can use it as a fine working machine for decades. Very good.
This gives room for dealing with the next problem, which is the mind-money problem.
Money is the symbol of social functioning. We use money to get what we need and want, and by providing what others need and want we get money. We do this all the time.
Money is a problematic issue, as some have too little and others have too much. We claim not to be superstitious, but superstition about the powers and values of money is totally accepted. Even some of the richest continue to strive for the mystic value that is supposed to be won by owning a few more billion dollars.
Those extremes aside, we can see money as the oil in the social machinery. It is not dramatic. It is just like oil.
The creation of money and the methods for accessing money has changed during history, and this part of history is not very glorious. But the times are changing. Now we can have all the money we need.
In dealing with the mind-body problem we use mind directly and indirectly. Indirect use of mind is in choosing food and exercise for example. Direct use of mind is in meditation and anti-stress exercises which directly influence the energy fields of the organism.
In the mind-money situation, indirect methods has dominated so far. We work and get a salary. It is a nice model, but it is not very efficient. Who has become rich from honest work? The more work, the lower wages.
What would direct mind-money methods mean? Well, we live in this huge electromagnetic field which is the supporter of life, and we could influence this field directly with mind.
The natural law for attraction in magnetism is by opposition. The plus and the minus poles attract each other. So we get by giving.
Giving is an art. It is well known in popular music. By giving the listeners the mind structures they need, the artist gets a lot of money and other symbols for appreciation.
Monday, October 11, 2010
Våldets orsaker
Att slå sin kvinna är en gammal svensk tradition, påpekades i radioprogrammet "Kärlek till döds" som har sänts i fyra program nyligen. De är tillgängliga via sverigesradio.se .
I det sista programmet intervjuades jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Hon hade det inte lätt. Det är ju inte hennes fel att män slår. Det är heller inte enskilda tjänstemän inom socialtjänst, polis, psykologi eller liknande som gör fel. Det är männen.
Hur kommer man åt våldets orsaker? I debatten om fildelning hävdas att man inte kan förbjuda något som en stor del av befolkningen ändå ägnar sig åt. Med samma argument bör man alltså blunda för mäns våld mot kvinnor i nära relationer? Naturligtvis inte.
Finns det något vi vet nu som vi inte har vetat tidigare, och som skulle medverka till att minska problemet? Svar ja. Vi vet mycket mer om psykologi och medvetandets funktion nu än för bara fem år sedan, för att inte tala om hur kunskapsläget var när de nuvarande instinkterna grundlades för kanske ett tusen år sedan.
Ett problem är förstås att de män som är i störst behov av ökad självförståelse ofta är de som är minst mottagliga för synpunkter. De kan påverkas av spontana auktoriteter, om de råkar träffa på några sådana.
Men manlig identitet är ett ganska odefinierat begrepp i det svenska samhället i dag.
I princip handlar våld mot kvinnor om tre olika steg: 1) Mannen är upprörd och berörd på ett oerhört djupt plan. Hans innersta identitet är sårad. 2) Lösningen tycks vara yttre åtgärder av något slag. 3) Dessa yttre åtgärder ska vidtas av en annan person, alltså kvinnan.
(Konkret exempel: 1) Mannen tror att han är bedragen, att hustrun är "dålig" eller att han har förlorat greppet över det som är som mest centralt för honom, den egna familjen. 2) Han vill ha ovedersägliga bevis på hustruns trofasthet och inte bara ord. 3) Kvinnan ska leva upp till arketypen av den trogna goda hustrun i alla situationer och inför alla tänkbara vittnen; grannar, kolleger, släktingar.)
Det är alltså tre fel i ett. Mannens problem med sårad identitet är ett medvetandeproblem som bara kan lösas på medvetandenivå hos mannen. Lösningen finns inte i några yttre åtgärder. Andra människor kan hjälpa till om de får en chans. Men om mannen projicerar sin egen förtvivlan på en kvinna blockeras den möjligheten.
De psykologiska mekanismer som är aktiva kan vara synnerligen starka och de upplevs också som rättfärdiga. Ju större upprördhet, desto mer tror den upprörde att upprördheten är befogad. Den allmänna toleransen mot upprördhet är beklaglig.
Att projicera det vi tycker om eller inte tycker om är självklart och accepterat och dessutom ofta kommersiellt givande. Konsumtionen drivs av att vi projicerar positiva tankar på varor som kan köpas i affären.
Därför är det naturligt att projicera rädsla på andra när rädslan dyker upp i medvetandet. Det är naturligt men fel.
Alla män slår inte, och det finns alltså en lösning. Den ligger i icke-aggresiv information och analys.
I det sista programmet intervjuades jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Hon hade det inte lätt. Det är ju inte hennes fel att män slår. Det är heller inte enskilda tjänstemän inom socialtjänst, polis, psykologi eller liknande som gör fel. Det är männen.
Hur kommer man åt våldets orsaker? I debatten om fildelning hävdas att man inte kan förbjuda något som en stor del av befolkningen ändå ägnar sig åt. Med samma argument bör man alltså blunda för mäns våld mot kvinnor i nära relationer? Naturligtvis inte.
Finns det något vi vet nu som vi inte har vetat tidigare, och som skulle medverka till att minska problemet? Svar ja. Vi vet mycket mer om psykologi och medvetandets funktion nu än för bara fem år sedan, för att inte tala om hur kunskapsläget var när de nuvarande instinkterna grundlades för kanske ett tusen år sedan.
Ett problem är förstås att de män som är i störst behov av ökad självförståelse ofta är de som är minst mottagliga för synpunkter. De kan påverkas av spontana auktoriteter, om de råkar träffa på några sådana.
Men manlig identitet är ett ganska odefinierat begrepp i det svenska samhället i dag.
I princip handlar våld mot kvinnor om tre olika steg: 1) Mannen är upprörd och berörd på ett oerhört djupt plan. Hans innersta identitet är sårad. 2) Lösningen tycks vara yttre åtgärder av något slag. 3) Dessa yttre åtgärder ska vidtas av en annan person, alltså kvinnan.
(Konkret exempel: 1) Mannen tror att han är bedragen, att hustrun är "dålig" eller att han har förlorat greppet över det som är som mest centralt för honom, den egna familjen. 2) Han vill ha ovedersägliga bevis på hustruns trofasthet och inte bara ord. 3) Kvinnan ska leva upp till arketypen av den trogna goda hustrun i alla situationer och inför alla tänkbara vittnen; grannar, kolleger, släktingar.)
Det är alltså tre fel i ett. Mannens problem med sårad identitet är ett medvetandeproblem som bara kan lösas på medvetandenivå hos mannen. Lösningen finns inte i några yttre åtgärder. Andra människor kan hjälpa till om de får en chans. Men om mannen projicerar sin egen förtvivlan på en kvinna blockeras den möjligheten.
De psykologiska mekanismer som är aktiva kan vara synnerligen starka och de upplevs också som rättfärdiga. Ju större upprördhet, desto mer tror den upprörde att upprördheten är befogad. Den allmänna toleransen mot upprördhet är beklaglig.
Att projicera det vi tycker om eller inte tycker om är självklart och accepterat och dessutom ofta kommersiellt givande. Konsumtionen drivs av att vi projicerar positiva tankar på varor som kan köpas i affären.
Därför är det naturligt att projicera rädsla på andra när rädslan dyker upp i medvetandet. Det är naturligt men fel.
Alla män slår inte, och det finns alltså en lösning. Den ligger i icke-aggresiv information och analys.
Thursday, October 7, 2010
Övertalighet
Om man ser Sverige som ett företag "AB Sverige" och frågar hur många människor som behöver jobba för att detta företag ska fungera, kommer man då fram till en siffra som exakt överensstämmer med den teoretiska arbetskraften?
Svaret lär vara: Sannolikt inte. Det finns fler människor än jobb.
Orsaken är enkel att se. De senaste ett hundra åren har en rasande rationalisering och effektivisering skett. Maskiner och datorer har tagit massor av jobb. Rationaliserad administration och internationell samverkan har minskat behovet av mänskliga arbetare.
Samtidigt har nya verksamheter vuxit fram. Och den mekaniserade och datoriserade produktionen visar sig behöva fler människor än vad man trodde från början. Underhåll, säkerhet och utveckling kräver stora insatser.
Inom vård och skola är hög personaltäthet fortfarande av värde.
Rationaliseringen har inte drivits av mänsklighetens fiender, utan av en vilja att göra livet bättre för alla. Så egentligen borde vi vara ganska glada.
Men det är ett problem att fördela den frihet som modern övertalighet ger på ett rättvist sätt.
Alliansen har hittills tillämpat en aktiv strutsmetod, genom att hävda att lösningen är att fler arbetar mer.
Men det håller inte i längden. Från filosofin kan vi lära att varje tes skapar sin antites. Om dagens tes är "arbeta mer!" blir den ofrånkomliga och oundvikliga antitesen "jaså verkligen?"
Den sakliga bakgrunden är att vi har två ovärderliga tillgångar: människor och tid. Det nationella intresset måste vara att utveckla denna potential på bästa sätt.
Det finns ett alternativ, även om det inte förekommer i den politiska debatten, som innebär att ta tillfället och utvecklas på en djupare nivå. Det kommer att löna sig på alla möjliga sätt, ekonomiskt, socialt, hälsomässigt och också i ett internationellt perspektiv.
Svaret lär vara: Sannolikt inte. Det finns fler människor än jobb.
Orsaken är enkel att se. De senaste ett hundra åren har en rasande rationalisering och effektivisering skett. Maskiner och datorer har tagit massor av jobb. Rationaliserad administration och internationell samverkan har minskat behovet av mänskliga arbetare.
Samtidigt har nya verksamheter vuxit fram. Och den mekaniserade och datoriserade produktionen visar sig behöva fler människor än vad man trodde från början. Underhåll, säkerhet och utveckling kräver stora insatser.
Inom vård och skola är hög personaltäthet fortfarande av värde.
Rationaliseringen har inte drivits av mänsklighetens fiender, utan av en vilja att göra livet bättre för alla. Så egentligen borde vi vara ganska glada.
Men det är ett problem att fördela den frihet som modern övertalighet ger på ett rättvist sätt.
Alliansen har hittills tillämpat en aktiv strutsmetod, genom att hävda att lösningen är att fler arbetar mer.
Men det håller inte i längden. Från filosofin kan vi lära att varje tes skapar sin antites. Om dagens tes är "arbeta mer!" blir den ofrånkomliga och oundvikliga antitesen "jaså verkligen?"
Den sakliga bakgrunden är att vi har två ovärderliga tillgångar: människor och tid. Det nationella intresset måste vara att utveckla denna potential på bästa sätt.
Det finns ett alternativ, även om det inte förekommer i den politiska debatten, som innebär att ta tillfället och utvecklas på en djupare nivå. Det kommer att löna sig på alla möjliga sätt, ekonomiskt, socialt, hälsomässigt och också i ett internationellt perspektiv.
Wednesday, October 6, 2010
Integration, mål och medel
Det berättas att när USA gick in i första världskriget var det många Europeer som förundrades över att deltagarna i den brokiga amerikanska armén var så övertygade amerikaner.
Med Europeiska ögon var de ju inte amerikaner. De kom från alla upptänkliga nationer. Några kom från Sverige. Men deras entusiasm över att vara amerikaner var ogrumlad.
Se där ett exempel på lyckad integration. Man kommer till ett nytt land och blir integrerad till den milda grad att man till och med skickas ut i fält för att dö för sin nya nation.
En strävan hos många som emigrerade till USA var att bli mer amerikanska än amerikanerna själva.
Varför är det inte så i Sverige?
Delvis kan det bero på att den svenska självbilden är mer diskret än den amerikanska.
Men det viktigste skälet är att det inte har varit möjligt. Det har funnits en underliggande kulturell diskriminering som har varit svår att bryta igenom. Även andra generationens invandrare har mött motstånd.
Ett annat möjligt skäl är att en viss migration sker för att bevara en kultur, inte för att integreras i en annan kultur.
I USA var integrationen möjlig tack vara tillväxten. Det fanns ny mark att bruka för utvandrarna från Småland.
I Sverige i dag är tillväxten hämmad. Delvis finns det goda skäl för det. Alla vill ha goda löner och anställningsvillkor. Men den svenska ekonomin som helhet skulle må bra av ny verksamhet, även på nivåerna över gatukök.
Om regeringen skulle försöka förbättra integrationen på ett typiskt svenskt sätt - med generella lösningar lika för alla - lär man stånga pannan blodig utan att nå några goda resultat.
Vad som behövs är nyansering, inte minst i regeringens analys. De nya svenskarna har olika bakgrund och olika förutsättningar.
Integrationen skapar friktion om svenska medborgare känner sig åsidosatta medan nya invånare får olika speciall stödåtgärder. Integration handlar därför också om att ha ett helhetsperspektiv.
Det är sant att invandrare är diskrimenrade i Sverige. Kvinnor är också diskriminerade, liksom gamla, unga och medelålders, rika och fattiga, sjuka och friska, arbetande och arbetslösa, bilister och fotgängare, stadsbor och landsbygdsbor, norrlänningar och skåningar, AIK-are och Djurgårdare samt alla andra.
Det finns alltså en allmän intolerans och missunnsamhet som borde diskuteras i särskild ordning. Den lär inte upphöra av sig själv.
Med Europeiska ögon var de ju inte amerikaner. De kom från alla upptänkliga nationer. Några kom från Sverige. Men deras entusiasm över att vara amerikaner var ogrumlad.
Se där ett exempel på lyckad integration. Man kommer till ett nytt land och blir integrerad till den milda grad att man till och med skickas ut i fält för att dö för sin nya nation.
En strävan hos många som emigrerade till USA var att bli mer amerikanska än amerikanerna själva.
Varför är det inte så i Sverige?
Delvis kan det bero på att den svenska självbilden är mer diskret än den amerikanska.
Men det viktigste skälet är att det inte har varit möjligt. Det har funnits en underliggande kulturell diskriminering som har varit svår att bryta igenom. Även andra generationens invandrare har mött motstånd.
Ett annat möjligt skäl är att en viss migration sker för att bevara en kultur, inte för att integreras i en annan kultur.
I USA var integrationen möjlig tack vara tillväxten. Det fanns ny mark att bruka för utvandrarna från Småland.
I Sverige i dag är tillväxten hämmad. Delvis finns det goda skäl för det. Alla vill ha goda löner och anställningsvillkor. Men den svenska ekonomin som helhet skulle må bra av ny verksamhet, även på nivåerna över gatukök.
Om regeringen skulle försöka förbättra integrationen på ett typiskt svenskt sätt - med generella lösningar lika för alla - lär man stånga pannan blodig utan att nå några goda resultat.
Vad som behövs är nyansering, inte minst i regeringens analys. De nya svenskarna har olika bakgrund och olika förutsättningar.
Integrationen skapar friktion om svenska medborgare känner sig åsidosatta medan nya invånare får olika speciall stödåtgärder. Integration handlar därför också om att ha ett helhetsperspektiv.
Det är sant att invandrare är diskrimenrade i Sverige. Kvinnor är också diskriminerade, liksom gamla, unga och medelålders, rika och fattiga, sjuka och friska, arbetande och arbetslösa, bilister och fotgängare, stadsbor och landsbygdsbor, norrlänningar och skåningar, AIK-are och Djurgårdare samt alla andra.
Det finns alltså en allmän intolerans och missunnsamhet som borde diskuteras i särskild ordning. Den lär inte upphöra av sig själv.
Tuesday, October 5, 2010
Engångsfrihet
Den så kallade höger-vänsterskalan är en envis struktur i den svenska inrikespolitiken. Partierna måste förhålla sig till den oavsett om de vill eller inte.
Kristdemokraterna exemplevis hävdade innan de kom in i riksdagen att de skulle stå över höger-vänsterskalan. De skulle stödja de bästa förslagen oavsett varifrån de kom.
Även Miljöpartiet ville stå över höger-vänsterskalan. Piratpartiet erbjöd sig att stödja den sida som gav integritetsfrågorna störst stöd. Senast är det Sverigedemokraterna som trevar sig fram i riksdagen.
Sanningen när det gäller höger-vänsterskalan är att man bara har en möjlighet att välja. Sedan är man fast. Sedan är det kört. Sedan får man leva med konsekvenserna av detta enda beslut. Det handlar alltså om en engångfrihet.
Orsakerna till detta är helt enkelt att riksdagens beslutsfattande är en kontinuerlig och eventuellt en konsekvent process. Man kan inte rösta höger ena månaden och rösta vänster nästa. Om man vinglade på det sättet skulle man upphäva sitt tidigare beslut och skapa kaos, förvirring och resursförstörelse.
De olika beslut som fattas är avgränsade, men alla är delar av en komplex helhet som i princip omfattar alla frågor riksdagen behandlar. Skatter och bidrag, miljö och kommunikationer, säkerhet och idrott, kultur och jordbruk - allt hör samman i en fungerande politik.
I den nuvande riksdagen har Miljöpartiet fortfarande en viss handlingsfrihet, eftersom samarbetet med de rödgröna aldrig resulterade i konkreta beslut. I sakfrågor stödde Miljöpartiet faktiskt Alliansen vad gäller arbetskraftsinvandring och i synen på småföretagande.
Kristdemokraterna exemplevis hävdade innan de kom in i riksdagen att de skulle stå över höger-vänsterskalan. De skulle stödja de bästa förslagen oavsett varifrån de kom.
Även Miljöpartiet ville stå över höger-vänsterskalan. Piratpartiet erbjöd sig att stödja den sida som gav integritetsfrågorna störst stöd. Senast är det Sverigedemokraterna som trevar sig fram i riksdagen.
Sanningen när det gäller höger-vänsterskalan är att man bara har en möjlighet att välja. Sedan är man fast. Sedan är det kört. Sedan får man leva med konsekvenserna av detta enda beslut. Det handlar alltså om en engångfrihet.
Orsakerna till detta är helt enkelt att riksdagens beslutsfattande är en kontinuerlig och eventuellt en konsekvent process. Man kan inte rösta höger ena månaden och rösta vänster nästa. Om man vinglade på det sättet skulle man upphäva sitt tidigare beslut och skapa kaos, förvirring och resursförstörelse.
De olika beslut som fattas är avgränsade, men alla är delar av en komplex helhet som i princip omfattar alla frågor riksdagen behandlar. Skatter och bidrag, miljö och kommunikationer, säkerhet och idrott, kultur och jordbruk - allt hör samman i en fungerande politik.
I den nuvande riksdagen har Miljöpartiet fortfarande en viss handlingsfrihet, eftersom samarbetet med de rödgröna aldrig resulterade i konkreta beslut. I sakfrågor stödde Miljöpartiet faktiskt Alliansen vad gäller arbetskraftsinvandring och i synen på småföretagande.
Sunday, October 3, 2010
Djurgården
Djurgården
Originally uploaded by KurtQ
Sit down, seek peacefully for the meaning hidden among the words
Ord eller mening
I den Buddhistiska traditionen är det viktigt att se till mening och inte till ord. Men i modern juridisk och politisk debatt är det ord som gäller, inte mening. Det blir ibland tragiskt.
Det stora exemplet i internationell politik gäller den Israeliska regeringens reaktion på Hamas valseger i Gaza 2006. Genom att beskriva Hamas som en terrororganisation skapade man en polarisering i världsopinionen och inom Hamas vars faktiska dystra effekter bara blir värre.
I samband med valsegern var Hamas sannolikt inte en homogen organisation. Segern i det första fria valet kunde dessutom ses som ett starkt stöd för demokratiska metoder inom Hamas. Politiska metoder var mer effektiva än våld.
Men Israels skoningslösa reaktion visade att politiken inte fungerade. Den hårdföra falangen i Hamas fick luft under vingarna. Och den hårdföra linjen fortsätter att ha stöd, till irritation för Israel och till stor skada för befolkningen i Gaza.
Den Israeliska regeringen kunde stödja sig på ord. Hamas har i ord inte erkänt den Israeliska staten. Men Israelerna och Palestinierna talar olika sorters språk. Om man översätter ord för ord blir det fel, på samma sätt som om man skulle jämföra det en ung människa säger med vuxenspråket.
Dessutom är den underliggande verkligheten föränderlig ibland. Men när positionerna har låst sig har de låst sig.
Det stora exemplet i internationell politik gäller den Israeliska regeringens reaktion på Hamas valseger i Gaza 2006. Genom att beskriva Hamas som en terrororganisation skapade man en polarisering i världsopinionen och inom Hamas vars faktiska dystra effekter bara blir värre.
I samband med valsegern var Hamas sannolikt inte en homogen organisation. Segern i det första fria valet kunde dessutom ses som ett starkt stöd för demokratiska metoder inom Hamas. Politiska metoder var mer effektiva än våld.
Men Israels skoningslösa reaktion visade att politiken inte fungerade. Den hårdföra falangen i Hamas fick luft under vingarna. Och den hårdföra linjen fortsätter att ha stöd, till irritation för Israel och till stor skada för befolkningen i Gaza.
Den Israeliska regeringen kunde stödja sig på ord. Hamas har i ord inte erkänt den Israeliska staten. Men Israelerna och Palestinierna talar olika sorters språk. Om man översätter ord för ord blir det fel, på samma sätt som om man skulle jämföra det en ung människa säger med vuxenspråket.
Dessutom är den underliggande verkligheten föränderlig ibland. Men när positionerna har låst sig har de låst sig.
Subscribe to:
Posts (Atom)
