Den så kallade höger-vänsterskalan är en envis struktur i den svenska inrikespolitiken. Partierna måste förhålla sig till den oavsett om de vill eller inte.
Kristdemokraterna exemplevis hävdade innan de kom in i riksdagen att de skulle stå över höger-vänsterskalan. De skulle stödja de bästa förslagen oavsett varifrån de kom.
Även Miljöpartiet ville stå över höger-vänsterskalan. Piratpartiet erbjöd sig att stödja den sida som gav integritetsfrågorna störst stöd. Senast är det Sverigedemokraterna som trevar sig fram i riksdagen.
Sanningen när det gäller höger-vänsterskalan är att man bara har en möjlighet att välja. Sedan är man fast. Sedan är det kört. Sedan får man leva med konsekvenserna av detta enda beslut. Det handlar alltså om en engångfrihet.
Orsakerna till detta är helt enkelt att riksdagens beslutsfattande är en kontinuerlig och eventuellt en konsekvent process. Man kan inte rösta höger ena månaden och rösta vänster nästa. Om man vinglade på det sättet skulle man upphäva sitt tidigare beslut och skapa kaos, förvirring och resursförstörelse.
De olika beslut som fattas är avgränsade, men alla är delar av en komplex helhet som i princip omfattar alla frågor riksdagen behandlar. Skatter och bidrag, miljö och kommunikationer, säkerhet och idrott, kultur och jordbruk - allt hör samman i en fungerande politik.
I den nuvande riksdagen har Miljöpartiet fortfarande en viss handlingsfrihet, eftersom samarbetet med de rödgröna aldrig resulterade i konkreta beslut. I sakfrågor stödde Miljöpartiet faktiskt Alliansen vad gäller arbetskraftsinvandring och i synen på småföretagande.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment