Den svagaste länken

Attityden till järnväg som transportmedel har troligen inte varit mer positiv sedan de första järnvägarna byggdes än den är nu. Alternativen i form av egen bil eller flyg har forlorat mycket av sin charm. Alla vill undvika miljöbelastning så långt det går.

Frågan är om järnvägen kan leva upp till förväntningarna. Förra årets kaos under vintern visade sårbarheten. Förseningar inträffar uppenbarligen alla årstider, men effekterna blir värre när resenärer måste vänta i timmar i bitande kyla och dessutom utan besked.

Man kan fråga sig om den utredning som landshövding Per Unckel har gjort verkligen når fram till roten av det onda.

Naturligtvis är det korrekt att påpeka att det inte är SJ som gör fel när banorna är oframkomliga och stationshusen är låsta. Men frågan är hur det kan bli så.

Under senare år har SJ satt en ära i att gå med vinst. Det är inte fel i sig. Men om det innebär att Trafikverket inte får tillräckligt med resurser för investeringar och underhåll blir det fel.

Inget är starkare än den svagaste länken, och om Trafikverket kommer i kläm i en informell maktkamp mellan Staten, SJ, Green Cargo, Jernhusen, Trafikverket och resenärerna så drabbar det alla.

På en privat marknad kan de olika intressena balanseras av hårda realiteter. SJ:s anställda får ta konfrontationen med besvikna resenärer när snöröjningen inte fungerar, så det drabbar också SJ om man prioriterar egen vinst på bekostnad av underhåll och investeringar även om dessa formellt utförs av andra aktörer.