Övertalighet

Om man ser Sverige som ett företag "AB Sverige" och frågar hur många människor som behöver jobba för att detta företag ska fungera, kommer man då fram till en siffra som exakt överensstämmer med den teoretiska arbetskraften?

Svaret lär vara: Sannolikt inte. Det finns fler människor än jobb.

Orsaken är enkel att se. De senaste ett hundra åren har en rasande rationalisering och effektivisering skett. Maskiner och datorer har tagit massor av jobb. Rationaliserad administration och internationell samverkan har minskat behovet av mänskliga arbetare.

Samtidigt har nya verksamheter vuxit fram. Och den mekaniserade och datoriserade produktionen visar sig behöva fler människor än vad man trodde från början. Underhåll, säkerhet och utveckling kräver stora insatser.

Inom vård och skola är hög personaltäthet fortfarande av värde.

Rationaliseringen har inte drivits av mänsklighetens fiender, utan av en vilja att göra livet bättre för alla. Så egentligen borde vi vara ganska glada.

Men det är ett problem att fördela den frihet som modern övertalighet ger på ett rättvist sätt.

Alliansen har hittills tillämpat en aktiv strutsmetod, genom att hävda att lösningen är att fler arbetar mer.

Men det håller inte i längden. Från filosofin kan vi lära att varje tes skapar sin antites. Om dagens tes är "arbeta mer!" blir den ofrånkomliga och oundvikliga antitesen "jaså verkligen?"

Den sakliga bakgrunden är att vi har två ovärderliga tillgångar: människor och tid. Det nationella intresset måste vara att utveckla denna potential på bästa sätt.

Det finns ett alternativ, även om det inte förekommer i den politiska debatten, som innebär att ta tillfället och utvecklas på en djupare nivå. Det kommer att löna sig på alla möjliga sätt, ekonomiskt, socialt, hälsomässigt och också i ett internationellt perspektiv.