Integration, mål och medel

Det berättas att när USA gick in i första världskriget var det många Europeer som förundrades över att deltagarna i den brokiga amerikanska armén var så övertygade amerikaner.

Med Europeiska ögon var de ju inte amerikaner. De kom från alla upptänkliga nationer. Några kom från Sverige. Men deras entusiasm över att vara amerikaner var ogrumlad.

Se där ett exempel på lyckad integration. Man kommer till ett nytt land och blir integrerad till den milda grad att man till och med skickas ut i fält för att dö för sin nya nation.

En strävan hos många som emigrerade till USA var att bli mer amerikanska än amerikanerna själva.

Varför är det inte så i Sverige?

Delvis kan det bero på att den svenska självbilden är mer diskret än den amerikanska.

Men det viktigste skälet är att det inte har varit möjligt. Det har funnits en underliggande kulturell diskriminering som har varit svår att bryta igenom. Även andra generationens invandrare har mött motstånd.

Ett annat möjligt skäl är att en viss migration sker för att bevara en kultur, inte för att integreras i en annan kultur.

I USA var integrationen möjlig tack vara tillväxten. Det fanns ny mark att bruka för utvandrarna från Småland.

I Sverige i dag är tillväxten hämmad. Delvis finns det goda skäl för det. Alla vill ha goda löner och anställningsvillkor. Men den svenska ekonomin som helhet skulle må bra av ny verksamhet, även på nivåerna över gatukök.

Om regeringen skulle försöka förbättra integrationen på ett typiskt svenskt sätt - med generella lösningar lika för alla - lär man stånga pannan blodig utan att nå några goda resultat.

Vad som behövs är nyansering, inte minst i regeringens analys. De nya svenskarna har olika bakgrund och olika förutsättningar.

Integrationen skapar friktion om svenska medborgare känner sig åsidosatta medan nya invånare får olika speciall stödåtgärder. Integration handlar därför också om att ha ett helhetsperspektiv.

Det är sant att invandrare är diskrimenrade i Sverige. Kvinnor är också diskriminerade, liksom gamla, unga och medelålders, rika och fattiga, sjuka och friska, arbetande och arbetslösa, bilister och fotgängare, stadsbor och landsbygdsbor, norrlänningar och skåningar, AIK-are och Djurgårdare samt alla andra.

Det finns alltså en allmän intolerans och missunnsamhet som borde diskuteras i särskild ordning. Den lär inte upphöra av sig själv.