Krigets logik

Det finns något obehagligt i att se hur krigets logik tar makten, också i den svenska debatten. En ung svensk man dödas i Afghanistan och genast ställer de flesta upp för mer av krig.

Sverige hade klarat sig nästan 200 år utan krig och man hade kunnat hoppas att de gamla instinkterna var bearbetade. Men icke. Här ska krigas!

Från Sverige har man ibland moraliserat över att vapen kom till använding på Balkan, exempelvis. Som om vi skulle vara bättre.

Det är faktiskt relevant att relatera det som händer i Afghanistan till den svenska debatten. Vi borde ha en viss distans. Det finns ju en geografisk, historisk och kulturell distans.

Av Danmark kan vi lära att det som händer i Afghanistan är svårt att lösa med mer av militärt våld. Efter att ha förlorat ett 20-tal soldater överger Danmark en dal och koncentrerar sig i stället på att försvara en stad.

Det är ju inte så att den svenska instsen är det som Afghanistan står och faller med. Faller gör det ju under alla omständigheter.

I och med att Sverige deltar i FN-mandatet i Afghanistan står vi inför ett ständigt val: fortsätta eller avsluta de militära operationerna. I det valet har den militära logiken ett starkt övertag. Ändå är det svårt att hävda att det militära alternativet är bättre än att snabbstoppa.

Vad kan vi lära av konflikten så här långt? När Talibanerna hade jagats bort från hvudstaden Kabul trodde många inklusive den amerikanska statsledningen att slaget var vunnit. USA riktade sitt militära intresse mot Irak.

Men talibanerna kom tillbaka, och de har bitit sig fast. De behärskar stora områden nattetid, sägs det. På dagarna tar man vad man får från Nato-trupperna.

Om den militära logiken har sina brister, måste man också hävda att Talibanernas logik har sina brister. Om Talibanerna accepterade flickskolor skulle de kunna avsluta den väpnade verksamheten omedelbart. FN och Nato vill inget hellre än att lämna Afghanistan till Afghanerna. Problemet är säkerheten och kvinnornas rättigheter.

Krig är sannolikt en könsrollsförstärkande verksamhet, även om kvinnor och barn är de som drabbas värst. Men om det internationella samfundets faktiska uppgift i Afghanistan är att stimulera till en förutsättningslös debatt om kvinnors möjligheter är nog krig något av en omväg eller snarare återvändsgränd.