Rose glow
Originally uploaded by KurtQ
Sunday, October 31, 2010
Tuesday, October 19, 2010
Den svagaste länken
Attityden till järnväg som transportmedel har troligen inte varit mer positiv sedan de första järnvägarna byggdes än den är nu. Alternativen i form av egen bil eller flyg har forlorat mycket av sin charm. Alla vill undvika miljöbelastning så långt det går.
Frågan är om järnvägen kan leva upp till förväntningarna. Förra årets kaos under vintern visade sårbarheten. Förseningar inträffar uppenbarligen alla årstider, men effekterna blir värre när resenärer måste vänta i timmar i bitande kyla och dessutom utan besked.
Man kan fråga sig om den utredning som landshövding Per Unckel har gjort verkligen når fram till roten av det onda.
Naturligtvis är det korrekt att påpeka att det inte är SJ som gör fel när banorna är oframkomliga och stationshusen är låsta. Men frågan är hur det kan bli så.
Under senare år har SJ satt en ära i att gå med vinst. Det är inte fel i sig. Men om det innebär att Trafikverket inte får tillräckligt med resurser för investeringar och underhåll blir det fel.
Inget är starkare än den svagaste länken, och om Trafikverket kommer i kläm i en informell maktkamp mellan Staten, SJ, Green Cargo, Jernhusen, Trafikverket och resenärerna så drabbar det alla.
På en privat marknad kan de olika intressena balanseras av hårda realiteter. SJ:s anställda får ta konfrontationen med besvikna resenärer när snöröjningen inte fungerar, så det drabbar också SJ om man prioriterar egen vinst på bekostnad av underhåll och investeringar även om dessa formellt utförs av andra aktörer.
Frågan är om järnvägen kan leva upp till förväntningarna. Förra årets kaos under vintern visade sårbarheten. Förseningar inträffar uppenbarligen alla årstider, men effekterna blir värre när resenärer måste vänta i timmar i bitande kyla och dessutom utan besked.
Man kan fråga sig om den utredning som landshövding Per Unckel har gjort verkligen når fram till roten av det onda.
Naturligtvis är det korrekt att påpeka att det inte är SJ som gör fel när banorna är oframkomliga och stationshusen är låsta. Men frågan är hur det kan bli så.
Under senare år har SJ satt en ära i att gå med vinst. Det är inte fel i sig. Men om det innebär att Trafikverket inte får tillräckligt med resurser för investeringar och underhåll blir det fel.
Inget är starkare än den svagaste länken, och om Trafikverket kommer i kläm i en informell maktkamp mellan Staten, SJ, Green Cargo, Jernhusen, Trafikverket och resenärerna så drabbar det alla.
På en privat marknad kan de olika intressena balanseras av hårda realiteter. SJ:s anställda får ta konfrontationen med besvikna resenärer när snöröjningen inte fungerar, så det drabbar också SJ om man prioriterar egen vinst på bekostnad av underhåll och investeringar även om dessa formellt utförs av andra aktörer.
Monday, October 18, 2010
Krigets logik
Det finns något obehagligt i att se hur krigets logik tar makten, också i den svenska debatten. En ung svensk man dödas i Afghanistan och genast ställer de flesta upp för mer av krig.
Sverige hade klarat sig nästan 200 år utan krig och man hade kunnat hoppas att de gamla instinkterna var bearbetade. Men icke. Här ska krigas!
Från Sverige har man ibland moraliserat över att vapen kom till använding på Balkan, exempelvis. Som om vi skulle vara bättre.
Det är faktiskt relevant att relatera det som händer i Afghanistan till den svenska debatten. Vi borde ha en viss distans. Det finns ju en geografisk, historisk och kulturell distans.
Av Danmark kan vi lära att det som händer i Afghanistan är svårt att lösa med mer av militärt våld. Efter att ha förlorat ett 20-tal soldater överger Danmark en dal och koncentrerar sig i stället på att försvara en stad.
Det är ju inte så att den svenska instsen är det som Afghanistan står och faller med. Faller gör det ju under alla omständigheter.
I och med att Sverige deltar i FN-mandatet i Afghanistan står vi inför ett ständigt val: fortsätta eller avsluta de militära operationerna. I det valet har den militära logiken ett starkt övertag. Ändå är det svårt att hävda att det militära alternativet är bättre än att snabbstoppa.
Vad kan vi lära av konflikten så här långt? När Talibanerna hade jagats bort från hvudstaden Kabul trodde många inklusive den amerikanska statsledningen att slaget var vunnit. USA riktade sitt militära intresse mot Irak.
Men talibanerna kom tillbaka, och de har bitit sig fast. De behärskar stora områden nattetid, sägs det. På dagarna tar man vad man får från Nato-trupperna.
Om den militära logiken har sina brister, måste man också hävda att Talibanernas logik har sina brister. Om Talibanerna accepterade flickskolor skulle de kunna avsluta den väpnade verksamheten omedelbart. FN och Nato vill inget hellre än att lämna Afghanistan till Afghanerna. Problemet är säkerheten och kvinnornas rättigheter.
Krig är sannolikt en könsrollsförstärkande verksamhet, även om kvinnor och barn är de som drabbas värst. Men om det internationella samfundets faktiska uppgift i Afghanistan är att stimulera till en förutsättningslös debatt om kvinnors möjligheter är nog krig något av en omväg eller snarare återvändsgränd.
Sverige hade klarat sig nästan 200 år utan krig och man hade kunnat hoppas att de gamla instinkterna var bearbetade. Men icke. Här ska krigas!
Från Sverige har man ibland moraliserat över att vapen kom till använding på Balkan, exempelvis. Som om vi skulle vara bättre.
Det är faktiskt relevant att relatera det som händer i Afghanistan till den svenska debatten. Vi borde ha en viss distans. Det finns ju en geografisk, historisk och kulturell distans.
Av Danmark kan vi lära att det som händer i Afghanistan är svårt att lösa med mer av militärt våld. Efter att ha förlorat ett 20-tal soldater överger Danmark en dal och koncentrerar sig i stället på att försvara en stad.
Det är ju inte så att den svenska instsen är det som Afghanistan står och faller med. Faller gör det ju under alla omständigheter.
I och med att Sverige deltar i FN-mandatet i Afghanistan står vi inför ett ständigt val: fortsätta eller avsluta de militära operationerna. I det valet har den militära logiken ett starkt övertag. Ändå är det svårt att hävda att det militära alternativet är bättre än att snabbstoppa.
Vad kan vi lära av konflikten så här långt? När Talibanerna hade jagats bort från hvudstaden Kabul trodde många inklusive den amerikanska statsledningen att slaget var vunnit. USA riktade sitt militära intresse mot Irak.
Men talibanerna kom tillbaka, och de har bitit sig fast. De behärskar stora områden nattetid, sägs det. På dagarna tar man vad man får från Nato-trupperna.
Om den militära logiken har sina brister, måste man också hävda att Talibanernas logik har sina brister. Om Talibanerna accepterade flickskolor skulle de kunna avsluta den väpnade verksamheten omedelbart. FN och Nato vill inget hellre än att lämna Afghanistan till Afghanerna. Problemet är säkerheten och kvinnornas rättigheter.
Krig är sannolikt en könsrollsförstärkande verksamhet, även om kvinnor och barn är de som drabbas värst. Men om det internationella samfundets faktiska uppgift i Afghanistan är att stimulera till en förutsättningslös debatt om kvinnors möjligheter är nog krig något av en omväg eller snarare återvändsgränd.
Thursday, October 14, 2010
Wednesday, October 13, 2010
The mind-money problem
A classical problem in the philosophy of mind is the mind-body problem. A more modern rendering would be the mind-money problem.
The mind-body problem is about the different functions and conditions of mind and body, and their interaction. It is a real problem, and the understanding of it solves many problems.
Indeed, we now know so much about the body so we can use it as a fine working machine for decades. Very good.
This gives room for dealing with the next problem, which is the mind-money problem.
Money is the symbol of social functioning. We use money to get what we need and want, and by providing what others need and want we get money. We do this all the time.
Money is a problematic issue, as some have too little and others have too much. We claim not to be superstitious, but superstition about the powers and values of money is totally accepted. Even some of the richest continue to strive for the mystic value that is supposed to be won by owning a few more billion dollars.
Those extremes aside, we can see money as the oil in the social machinery. It is not dramatic. It is just like oil.
The creation of money and the methods for accessing money has changed during history, and this part of history is not very glorious. But the times are changing. Now we can have all the money we need.
In dealing with the mind-body problem we use mind directly and indirectly. Indirect use of mind is in choosing food and exercise for example. Direct use of mind is in meditation and anti-stress exercises which directly influence the energy fields of the organism.
In the mind-money situation, indirect methods has dominated so far. We work and get a salary. It is a nice model, but it is not very efficient. Who has become rich from honest work? The more work, the lower wages.
What would direct mind-money methods mean? Well, we live in this huge electromagnetic field which is the supporter of life, and we could influence this field directly with mind.
The natural law for attraction in magnetism is by opposition. The plus and the minus poles attract each other. So we get by giving.
Giving is an art. It is well known in popular music. By giving the listeners the mind structures they need, the artist gets a lot of money and other symbols for appreciation.
The mind-body problem is about the different functions and conditions of mind and body, and their interaction. It is a real problem, and the understanding of it solves many problems.
Indeed, we now know so much about the body so we can use it as a fine working machine for decades. Very good.
This gives room for dealing with the next problem, which is the mind-money problem.
Money is the symbol of social functioning. We use money to get what we need and want, and by providing what others need and want we get money. We do this all the time.
Money is a problematic issue, as some have too little and others have too much. We claim not to be superstitious, but superstition about the powers and values of money is totally accepted. Even some of the richest continue to strive for the mystic value that is supposed to be won by owning a few more billion dollars.
Those extremes aside, we can see money as the oil in the social machinery. It is not dramatic. It is just like oil.
The creation of money and the methods for accessing money has changed during history, and this part of history is not very glorious. But the times are changing. Now we can have all the money we need.
In dealing with the mind-body problem we use mind directly and indirectly. Indirect use of mind is in choosing food and exercise for example. Direct use of mind is in meditation and anti-stress exercises which directly influence the energy fields of the organism.
In the mind-money situation, indirect methods has dominated so far. We work and get a salary. It is a nice model, but it is not very efficient. Who has become rich from honest work? The more work, the lower wages.
What would direct mind-money methods mean? Well, we live in this huge electromagnetic field which is the supporter of life, and we could influence this field directly with mind.
The natural law for attraction in magnetism is by opposition. The plus and the minus poles attract each other. So we get by giving.
Giving is an art. It is well known in popular music. By giving the listeners the mind structures they need, the artist gets a lot of money and other symbols for appreciation.
Monday, October 11, 2010
Våldets orsaker
Att slå sin kvinna är en gammal svensk tradition, påpekades i radioprogrammet "Kärlek till döds" som har sänts i fyra program nyligen. De är tillgängliga via sverigesradio.se .
I det sista programmet intervjuades jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Hon hade det inte lätt. Det är ju inte hennes fel att män slår. Det är heller inte enskilda tjänstemän inom socialtjänst, polis, psykologi eller liknande som gör fel. Det är männen.
Hur kommer man åt våldets orsaker? I debatten om fildelning hävdas att man inte kan förbjuda något som en stor del av befolkningen ändå ägnar sig åt. Med samma argument bör man alltså blunda för mäns våld mot kvinnor i nära relationer? Naturligtvis inte.
Finns det något vi vet nu som vi inte har vetat tidigare, och som skulle medverka till att minska problemet? Svar ja. Vi vet mycket mer om psykologi och medvetandets funktion nu än för bara fem år sedan, för att inte tala om hur kunskapsläget var när de nuvarande instinkterna grundlades för kanske ett tusen år sedan.
Ett problem är förstås att de män som är i störst behov av ökad självförståelse ofta är de som är minst mottagliga för synpunkter. De kan påverkas av spontana auktoriteter, om de råkar träffa på några sådana.
Men manlig identitet är ett ganska odefinierat begrepp i det svenska samhället i dag.
I princip handlar våld mot kvinnor om tre olika steg: 1) Mannen är upprörd och berörd på ett oerhört djupt plan. Hans innersta identitet är sårad. 2) Lösningen tycks vara yttre åtgärder av något slag. 3) Dessa yttre åtgärder ska vidtas av en annan person, alltså kvinnan.
(Konkret exempel: 1) Mannen tror att han är bedragen, att hustrun är "dålig" eller att han har förlorat greppet över det som är som mest centralt för honom, den egna familjen. 2) Han vill ha ovedersägliga bevis på hustruns trofasthet och inte bara ord. 3) Kvinnan ska leva upp till arketypen av den trogna goda hustrun i alla situationer och inför alla tänkbara vittnen; grannar, kolleger, släktingar.)
Det är alltså tre fel i ett. Mannens problem med sårad identitet är ett medvetandeproblem som bara kan lösas på medvetandenivå hos mannen. Lösningen finns inte i några yttre åtgärder. Andra människor kan hjälpa till om de får en chans. Men om mannen projicerar sin egen förtvivlan på en kvinna blockeras den möjligheten.
De psykologiska mekanismer som är aktiva kan vara synnerligen starka och de upplevs också som rättfärdiga. Ju större upprördhet, desto mer tror den upprörde att upprördheten är befogad. Den allmänna toleransen mot upprördhet är beklaglig.
Att projicera det vi tycker om eller inte tycker om är självklart och accepterat och dessutom ofta kommersiellt givande. Konsumtionen drivs av att vi projicerar positiva tankar på varor som kan köpas i affären.
Därför är det naturligt att projicera rädsla på andra när rädslan dyker upp i medvetandet. Det är naturligt men fel.
Alla män slår inte, och det finns alltså en lösning. Den ligger i icke-aggresiv information och analys.
I det sista programmet intervjuades jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Hon hade det inte lätt. Det är ju inte hennes fel att män slår. Det är heller inte enskilda tjänstemän inom socialtjänst, polis, psykologi eller liknande som gör fel. Det är männen.
Hur kommer man åt våldets orsaker? I debatten om fildelning hävdas att man inte kan förbjuda något som en stor del av befolkningen ändå ägnar sig åt. Med samma argument bör man alltså blunda för mäns våld mot kvinnor i nära relationer? Naturligtvis inte.
Finns det något vi vet nu som vi inte har vetat tidigare, och som skulle medverka till att minska problemet? Svar ja. Vi vet mycket mer om psykologi och medvetandets funktion nu än för bara fem år sedan, för att inte tala om hur kunskapsläget var när de nuvarande instinkterna grundlades för kanske ett tusen år sedan.
Ett problem är förstås att de män som är i störst behov av ökad självförståelse ofta är de som är minst mottagliga för synpunkter. De kan påverkas av spontana auktoriteter, om de råkar träffa på några sådana.
Men manlig identitet är ett ganska odefinierat begrepp i det svenska samhället i dag.
I princip handlar våld mot kvinnor om tre olika steg: 1) Mannen är upprörd och berörd på ett oerhört djupt plan. Hans innersta identitet är sårad. 2) Lösningen tycks vara yttre åtgärder av något slag. 3) Dessa yttre åtgärder ska vidtas av en annan person, alltså kvinnan.
(Konkret exempel: 1) Mannen tror att han är bedragen, att hustrun är "dålig" eller att han har förlorat greppet över det som är som mest centralt för honom, den egna familjen. 2) Han vill ha ovedersägliga bevis på hustruns trofasthet och inte bara ord. 3) Kvinnan ska leva upp till arketypen av den trogna goda hustrun i alla situationer och inför alla tänkbara vittnen; grannar, kolleger, släktingar.)
Det är alltså tre fel i ett. Mannens problem med sårad identitet är ett medvetandeproblem som bara kan lösas på medvetandenivå hos mannen. Lösningen finns inte i några yttre åtgärder. Andra människor kan hjälpa till om de får en chans. Men om mannen projicerar sin egen förtvivlan på en kvinna blockeras den möjligheten.
De psykologiska mekanismer som är aktiva kan vara synnerligen starka och de upplevs också som rättfärdiga. Ju större upprördhet, desto mer tror den upprörde att upprördheten är befogad. Den allmänna toleransen mot upprördhet är beklaglig.
Att projicera det vi tycker om eller inte tycker om är självklart och accepterat och dessutom ofta kommersiellt givande. Konsumtionen drivs av att vi projicerar positiva tankar på varor som kan köpas i affären.
Därför är det naturligt att projicera rädsla på andra när rädslan dyker upp i medvetandet. Det är naturligt men fel.
Alla män slår inte, och det finns alltså en lösning. Den ligger i icke-aggresiv information och analys.
Thursday, October 7, 2010
Övertalighet
Om man ser Sverige som ett företag "AB Sverige" och frågar hur många människor som behöver jobba för att detta företag ska fungera, kommer man då fram till en siffra som exakt överensstämmer med den teoretiska arbetskraften?
Svaret lär vara: Sannolikt inte. Det finns fler människor än jobb.
Orsaken är enkel att se. De senaste ett hundra åren har en rasande rationalisering och effektivisering skett. Maskiner och datorer har tagit massor av jobb. Rationaliserad administration och internationell samverkan har minskat behovet av mänskliga arbetare.
Samtidigt har nya verksamheter vuxit fram. Och den mekaniserade och datoriserade produktionen visar sig behöva fler människor än vad man trodde från början. Underhåll, säkerhet och utveckling kräver stora insatser.
Inom vård och skola är hög personaltäthet fortfarande av värde.
Rationaliseringen har inte drivits av mänsklighetens fiender, utan av en vilja att göra livet bättre för alla. Så egentligen borde vi vara ganska glada.
Men det är ett problem att fördela den frihet som modern övertalighet ger på ett rättvist sätt.
Alliansen har hittills tillämpat en aktiv strutsmetod, genom att hävda att lösningen är att fler arbetar mer.
Men det håller inte i längden. Från filosofin kan vi lära att varje tes skapar sin antites. Om dagens tes är "arbeta mer!" blir den ofrånkomliga och oundvikliga antitesen "jaså verkligen?"
Den sakliga bakgrunden är att vi har två ovärderliga tillgångar: människor och tid. Det nationella intresset måste vara att utveckla denna potential på bästa sätt.
Det finns ett alternativ, även om det inte förekommer i den politiska debatten, som innebär att ta tillfället och utvecklas på en djupare nivå. Det kommer att löna sig på alla möjliga sätt, ekonomiskt, socialt, hälsomässigt och också i ett internationellt perspektiv.
Svaret lär vara: Sannolikt inte. Det finns fler människor än jobb.
Orsaken är enkel att se. De senaste ett hundra åren har en rasande rationalisering och effektivisering skett. Maskiner och datorer har tagit massor av jobb. Rationaliserad administration och internationell samverkan har minskat behovet av mänskliga arbetare.
Samtidigt har nya verksamheter vuxit fram. Och den mekaniserade och datoriserade produktionen visar sig behöva fler människor än vad man trodde från början. Underhåll, säkerhet och utveckling kräver stora insatser.
Inom vård och skola är hög personaltäthet fortfarande av värde.
Rationaliseringen har inte drivits av mänsklighetens fiender, utan av en vilja att göra livet bättre för alla. Så egentligen borde vi vara ganska glada.
Men det är ett problem att fördela den frihet som modern övertalighet ger på ett rättvist sätt.
Alliansen har hittills tillämpat en aktiv strutsmetod, genom att hävda att lösningen är att fler arbetar mer.
Men det håller inte i längden. Från filosofin kan vi lära att varje tes skapar sin antites. Om dagens tes är "arbeta mer!" blir den ofrånkomliga och oundvikliga antitesen "jaså verkligen?"
Den sakliga bakgrunden är att vi har två ovärderliga tillgångar: människor och tid. Det nationella intresset måste vara att utveckla denna potential på bästa sätt.
Det finns ett alternativ, även om det inte förekommer i den politiska debatten, som innebär att ta tillfället och utvecklas på en djupare nivå. Det kommer att löna sig på alla möjliga sätt, ekonomiskt, socialt, hälsomässigt och också i ett internationellt perspektiv.
Wednesday, October 6, 2010
Integration, mål och medel
Det berättas att när USA gick in i första världskriget var det många Europeer som förundrades över att deltagarna i den brokiga amerikanska armén var så övertygade amerikaner.
Med Europeiska ögon var de ju inte amerikaner. De kom från alla upptänkliga nationer. Några kom från Sverige. Men deras entusiasm över att vara amerikaner var ogrumlad.
Se där ett exempel på lyckad integration. Man kommer till ett nytt land och blir integrerad till den milda grad att man till och med skickas ut i fält för att dö för sin nya nation.
En strävan hos många som emigrerade till USA var att bli mer amerikanska än amerikanerna själva.
Varför är det inte så i Sverige?
Delvis kan det bero på att den svenska självbilden är mer diskret än den amerikanska.
Men det viktigste skälet är att det inte har varit möjligt. Det har funnits en underliggande kulturell diskriminering som har varit svår att bryta igenom. Även andra generationens invandrare har mött motstånd.
Ett annat möjligt skäl är att en viss migration sker för att bevara en kultur, inte för att integreras i en annan kultur.
I USA var integrationen möjlig tack vara tillväxten. Det fanns ny mark att bruka för utvandrarna från Småland.
I Sverige i dag är tillväxten hämmad. Delvis finns det goda skäl för det. Alla vill ha goda löner och anställningsvillkor. Men den svenska ekonomin som helhet skulle må bra av ny verksamhet, även på nivåerna över gatukök.
Om regeringen skulle försöka förbättra integrationen på ett typiskt svenskt sätt - med generella lösningar lika för alla - lär man stånga pannan blodig utan att nå några goda resultat.
Vad som behövs är nyansering, inte minst i regeringens analys. De nya svenskarna har olika bakgrund och olika förutsättningar.
Integrationen skapar friktion om svenska medborgare känner sig åsidosatta medan nya invånare får olika speciall stödåtgärder. Integration handlar därför också om att ha ett helhetsperspektiv.
Det är sant att invandrare är diskrimenrade i Sverige. Kvinnor är också diskriminerade, liksom gamla, unga och medelålders, rika och fattiga, sjuka och friska, arbetande och arbetslösa, bilister och fotgängare, stadsbor och landsbygdsbor, norrlänningar och skåningar, AIK-are och Djurgårdare samt alla andra.
Det finns alltså en allmän intolerans och missunnsamhet som borde diskuteras i särskild ordning. Den lär inte upphöra av sig själv.
Med Europeiska ögon var de ju inte amerikaner. De kom från alla upptänkliga nationer. Några kom från Sverige. Men deras entusiasm över att vara amerikaner var ogrumlad.
Se där ett exempel på lyckad integration. Man kommer till ett nytt land och blir integrerad till den milda grad att man till och med skickas ut i fält för att dö för sin nya nation.
En strävan hos många som emigrerade till USA var att bli mer amerikanska än amerikanerna själva.
Varför är det inte så i Sverige?
Delvis kan det bero på att den svenska självbilden är mer diskret än den amerikanska.
Men det viktigste skälet är att det inte har varit möjligt. Det har funnits en underliggande kulturell diskriminering som har varit svår att bryta igenom. Även andra generationens invandrare har mött motstånd.
Ett annat möjligt skäl är att en viss migration sker för att bevara en kultur, inte för att integreras i en annan kultur.
I USA var integrationen möjlig tack vara tillväxten. Det fanns ny mark att bruka för utvandrarna från Småland.
I Sverige i dag är tillväxten hämmad. Delvis finns det goda skäl för det. Alla vill ha goda löner och anställningsvillkor. Men den svenska ekonomin som helhet skulle må bra av ny verksamhet, även på nivåerna över gatukök.
Om regeringen skulle försöka förbättra integrationen på ett typiskt svenskt sätt - med generella lösningar lika för alla - lär man stånga pannan blodig utan att nå några goda resultat.
Vad som behövs är nyansering, inte minst i regeringens analys. De nya svenskarna har olika bakgrund och olika förutsättningar.
Integrationen skapar friktion om svenska medborgare känner sig åsidosatta medan nya invånare får olika speciall stödåtgärder. Integration handlar därför också om att ha ett helhetsperspektiv.
Det är sant att invandrare är diskrimenrade i Sverige. Kvinnor är också diskriminerade, liksom gamla, unga och medelålders, rika och fattiga, sjuka och friska, arbetande och arbetslösa, bilister och fotgängare, stadsbor och landsbygdsbor, norrlänningar och skåningar, AIK-are och Djurgårdare samt alla andra.
Det finns alltså en allmän intolerans och missunnsamhet som borde diskuteras i särskild ordning. Den lär inte upphöra av sig själv.
Tuesday, October 5, 2010
Engångsfrihet
Den så kallade höger-vänsterskalan är en envis struktur i den svenska inrikespolitiken. Partierna måste förhålla sig till den oavsett om de vill eller inte.
Kristdemokraterna exemplevis hävdade innan de kom in i riksdagen att de skulle stå över höger-vänsterskalan. De skulle stödja de bästa förslagen oavsett varifrån de kom.
Även Miljöpartiet ville stå över höger-vänsterskalan. Piratpartiet erbjöd sig att stödja den sida som gav integritetsfrågorna störst stöd. Senast är det Sverigedemokraterna som trevar sig fram i riksdagen.
Sanningen när det gäller höger-vänsterskalan är att man bara har en möjlighet att välja. Sedan är man fast. Sedan är det kört. Sedan får man leva med konsekvenserna av detta enda beslut. Det handlar alltså om en engångfrihet.
Orsakerna till detta är helt enkelt att riksdagens beslutsfattande är en kontinuerlig och eventuellt en konsekvent process. Man kan inte rösta höger ena månaden och rösta vänster nästa. Om man vinglade på det sättet skulle man upphäva sitt tidigare beslut och skapa kaos, förvirring och resursförstörelse.
De olika beslut som fattas är avgränsade, men alla är delar av en komplex helhet som i princip omfattar alla frågor riksdagen behandlar. Skatter och bidrag, miljö och kommunikationer, säkerhet och idrott, kultur och jordbruk - allt hör samman i en fungerande politik.
I den nuvande riksdagen har Miljöpartiet fortfarande en viss handlingsfrihet, eftersom samarbetet med de rödgröna aldrig resulterade i konkreta beslut. I sakfrågor stödde Miljöpartiet faktiskt Alliansen vad gäller arbetskraftsinvandring och i synen på småföretagande.
Kristdemokraterna exemplevis hävdade innan de kom in i riksdagen att de skulle stå över höger-vänsterskalan. De skulle stödja de bästa förslagen oavsett varifrån de kom.
Även Miljöpartiet ville stå över höger-vänsterskalan. Piratpartiet erbjöd sig att stödja den sida som gav integritetsfrågorna störst stöd. Senast är det Sverigedemokraterna som trevar sig fram i riksdagen.
Sanningen när det gäller höger-vänsterskalan är att man bara har en möjlighet att välja. Sedan är man fast. Sedan är det kört. Sedan får man leva med konsekvenserna av detta enda beslut. Det handlar alltså om en engångfrihet.
Orsakerna till detta är helt enkelt att riksdagens beslutsfattande är en kontinuerlig och eventuellt en konsekvent process. Man kan inte rösta höger ena månaden och rösta vänster nästa. Om man vinglade på det sättet skulle man upphäva sitt tidigare beslut och skapa kaos, förvirring och resursförstörelse.
De olika beslut som fattas är avgränsade, men alla är delar av en komplex helhet som i princip omfattar alla frågor riksdagen behandlar. Skatter och bidrag, miljö och kommunikationer, säkerhet och idrott, kultur och jordbruk - allt hör samman i en fungerande politik.
I den nuvande riksdagen har Miljöpartiet fortfarande en viss handlingsfrihet, eftersom samarbetet med de rödgröna aldrig resulterade i konkreta beslut. I sakfrågor stödde Miljöpartiet faktiskt Alliansen vad gäller arbetskraftsinvandring och i synen på småföretagande.
Sunday, October 3, 2010
Djurgården
Djurgården
Originally uploaded by KurtQ
Sit down, seek peacefully for the meaning hidden among the words
Ord eller mening
I den Buddhistiska traditionen är det viktigt att se till mening och inte till ord. Men i modern juridisk och politisk debatt är det ord som gäller, inte mening. Det blir ibland tragiskt.
Det stora exemplet i internationell politik gäller den Israeliska regeringens reaktion på Hamas valseger i Gaza 2006. Genom att beskriva Hamas som en terrororganisation skapade man en polarisering i världsopinionen och inom Hamas vars faktiska dystra effekter bara blir värre.
I samband med valsegern var Hamas sannolikt inte en homogen organisation. Segern i det första fria valet kunde dessutom ses som ett starkt stöd för demokratiska metoder inom Hamas. Politiska metoder var mer effektiva än våld.
Men Israels skoningslösa reaktion visade att politiken inte fungerade. Den hårdföra falangen i Hamas fick luft under vingarna. Och den hårdföra linjen fortsätter att ha stöd, till irritation för Israel och till stor skada för befolkningen i Gaza.
Den Israeliska regeringen kunde stödja sig på ord. Hamas har i ord inte erkänt den Israeliska staten. Men Israelerna och Palestinierna talar olika sorters språk. Om man översätter ord för ord blir det fel, på samma sätt som om man skulle jämföra det en ung människa säger med vuxenspråket.
Dessutom är den underliggande verkligheten föränderlig ibland. Men när positionerna har låst sig har de låst sig.
Det stora exemplet i internationell politik gäller den Israeliska regeringens reaktion på Hamas valseger i Gaza 2006. Genom att beskriva Hamas som en terrororganisation skapade man en polarisering i världsopinionen och inom Hamas vars faktiska dystra effekter bara blir värre.
I samband med valsegern var Hamas sannolikt inte en homogen organisation. Segern i det första fria valet kunde dessutom ses som ett starkt stöd för demokratiska metoder inom Hamas. Politiska metoder var mer effektiva än våld.
Men Israels skoningslösa reaktion visade att politiken inte fungerade. Den hårdföra falangen i Hamas fick luft under vingarna. Och den hårdföra linjen fortsätter att ha stöd, till irritation för Israel och till stor skada för befolkningen i Gaza.
Den Israeliska regeringen kunde stödja sig på ord. Hamas har i ord inte erkänt den Israeliska staten. Men Israelerna och Palestinierna talar olika sorters språk. Om man översätter ord för ord blir det fel, på samma sätt som om man skulle jämföra det en ung människa säger med vuxenspråket.
Dessutom är den underliggande verkligheten föränderlig ibland. Men när positionerna har låst sig har de låst sig.
Thursday, September 30, 2010
Reinfeldt i svatantrika-land
Den vanligaste verklighetsuppfattningen i det moderna Sverige är nog att vi lever i en omvärld där våra egna beslut har stor betydelse. Vår situation bestäms till 50 procent av yttre faktorer och till 50 procent av vårt sätt att förhålla oss till dessa omständigheter.
Finanskrisen, exempelvis, drabbade Sverige och många svenskar som en yttre faktor man inte kunde påverka. Däremot kunde man reagera på lite olika sätt både som nation och som individ.
Den här verklighetsuppfattningen kallas svatantrika i den buddhistiska filosofin. Det är en ganska avancerad filosofisk skola, men inte den mest avancerade.
Men det är den här verklighetsuppfattningen som statsminister Fredrik Reinfeldt verkar i när han inom kort presenterar en ny regering och en regeringsförklaring.
Väljarna måste finna sig i och acceptera ministerlistan och de beslut som den nya regeringen får majoritet för i kammaren. Men väljarna är fria att värdera allt och att reagera fritt och individuellt i den egna vardagen.
Statsministerns första uppgift borde alltså vara att skapa en känsla av nationell enighet, och därmed en förståelse för att nationen bör samlas kring en gemensam färdplan.
Den kraft som medborgarna har när det gäller att protestera mot beslut som upplevs som orimliga är oerhört stark. Vi såg en del av detta under den förra mandatperioden vad gällde a-kassan och sjukförsäkringen.
Enligt svatantrika innebär statsministerposten inte i första hand att ha makt utan att agera som lejontämjare i en situation där sju miljoner vilda väljare kan reagera med höga vrål vid minsta provokation, den må sedan vara hur liten eller hur stor som helst.
Finanskrisen, exempelvis, drabbade Sverige och många svenskar som en yttre faktor man inte kunde påverka. Däremot kunde man reagera på lite olika sätt både som nation och som individ.
Den här verklighetsuppfattningen kallas svatantrika i den buddhistiska filosofin. Det är en ganska avancerad filosofisk skola, men inte den mest avancerade.
Men det är den här verklighetsuppfattningen som statsminister Fredrik Reinfeldt verkar i när han inom kort presenterar en ny regering och en regeringsförklaring.
Väljarna måste finna sig i och acceptera ministerlistan och de beslut som den nya regeringen får majoritet för i kammaren. Men väljarna är fria att värdera allt och att reagera fritt och individuellt i den egna vardagen.
Statsministerns första uppgift borde alltså vara att skapa en känsla av nationell enighet, och därmed en förståelse för att nationen bör samlas kring en gemensam färdplan.
Den kraft som medborgarna har när det gäller att protestera mot beslut som upplevs som orimliga är oerhört stark. Vi såg en del av detta under den förra mandatperioden vad gällde a-kassan och sjukförsäkringen.
Enligt svatantrika innebär statsministerposten inte i första hand att ha makt utan att agera som lejontämjare i en situation där sju miljoner vilda väljare kan reagera med höga vrål vid minsta provokation, den må sedan vara hur liten eller hur stor som helst.
Wednesday, September 29, 2010
Arbetsmarknaden
För den ekonomiska politiken innebar den första mandatperioden med Alliansen ett klart framsteg, bort från en ideologiskt dominerad politik till en saklig.
Motsvarande klarsyn har inte funnits inom arbetsmarknadspolitiken. Det är en brist som kan avhjälpas.
Här behövs analys och nytänkande. Utgångsläget är snårigt, så uppskattningsvis behövs några miljarders miljarder nya tankar.
Attityden till arbete är motsägelsefull. Arbete är något nödvändigt ont men också något av en mänsklig rättighet. Alla vill ha ett arbete, men mycket av arbetet går ut på att minska behovet av arbete.
Inom näringslivet är det bra att effektivisera produktionen, men för samhället framstår det som en katastrof om man minskar behovet av arbete.
Enligt Bibeln är vi människor dömda att slita i vårt anletes svett. När detta ok äntligen tas bort kan vi inte hantera situationen utan kallar den arbeslöshet och utanförskap.
I själva verket ligger enorma mänskliga vinster att finna i en effektiv produktion.
Naturligtvis är det bra att unga människor kan utbildas under lång tid. Det är också bra om livstiden förlängs med hjälp av bättre villkor och mindre stress. Det här är inte bara bra som isolerade fenomen utan det ger ringar på vattnet som är till glädje för många.
I en globaliserad värld sker en arbetsfördelning vare sig vi vill det eller inte. Produktionen flyttas dit det är billigast för tillfället.
Egentligen är det fantastiskt. En vanlig skjorta som man köper for några hundra kronor har ett relativt lågt pris tack vara att tusentals människor i många länder har deltagit i produktionen, från odlandet av bomull, till design och att sy knapphåll, från förpackning och distribution, till skyltning, tillverkning och administration av kontokort, till läppstiftet hos den i någon mån leende expediten som lägger skjortan i en påse...
Var kommer politiken in?
Produktionen tenderar att bli mer kortsiktig medan samhället i övrigt vill ha långsiktiga lösningar. Korta jobb och långa lån - hur kombinerar man det?
Finanskrisen visade hur bräckligt näringslivet är. Rent ekonomiskt har det moderna samhället resurser att skydda medborgarna från alltför drastiska ekonomiska smällar.
Men hur fungerar det psykologiskt och politiskt? Det har hittills varit omöjligt att konstruera en obligatorisk a-kassa.
Det är gott och väl att ha en ideologi som bygger på att det alltid finns mer jobb än medborgare, men är det realistiskt?
Motsvarande klarsyn har inte funnits inom arbetsmarknadspolitiken. Det är en brist som kan avhjälpas.
Här behövs analys och nytänkande. Utgångsläget är snårigt, så uppskattningsvis behövs några miljarders miljarder nya tankar.
Attityden till arbete är motsägelsefull. Arbete är något nödvändigt ont men också något av en mänsklig rättighet. Alla vill ha ett arbete, men mycket av arbetet går ut på att minska behovet av arbete.
Inom näringslivet är det bra att effektivisera produktionen, men för samhället framstår det som en katastrof om man minskar behovet av arbete.
Enligt Bibeln är vi människor dömda att slita i vårt anletes svett. När detta ok äntligen tas bort kan vi inte hantera situationen utan kallar den arbeslöshet och utanförskap.
I själva verket ligger enorma mänskliga vinster att finna i en effektiv produktion.
Naturligtvis är det bra att unga människor kan utbildas under lång tid. Det är också bra om livstiden förlängs med hjälp av bättre villkor och mindre stress. Det här är inte bara bra som isolerade fenomen utan det ger ringar på vattnet som är till glädje för många.
I en globaliserad värld sker en arbetsfördelning vare sig vi vill det eller inte. Produktionen flyttas dit det är billigast för tillfället.
Egentligen är det fantastiskt. En vanlig skjorta som man köper for några hundra kronor har ett relativt lågt pris tack vara att tusentals människor i många länder har deltagit i produktionen, från odlandet av bomull, till design och att sy knapphåll, från förpackning och distribution, till skyltning, tillverkning och administration av kontokort, till läppstiftet hos den i någon mån leende expediten som lägger skjortan i en påse...
Var kommer politiken in?
Produktionen tenderar att bli mer kortsiktig medan samhället i övrigt vill ha långsiktiga lösningar. Korta jobb och långa lån - hur kombinerar man det?
Finanskrisen visade hur bräckligt näringslivet är. Rent ekonomiskt har det moderna samhället resurser att skydda medborgarna från alltför drastiska ekonomiska smällar.
Men hur fungerar det psykologiskt och politiskt? Det har hittills varit omöjligt att konstruera en obligatorisk a-kassa.
Det är gott och väl att ha en ideologi som bygger på att det alltid finns mer jobb än medborgare, men är det realistiskt?
Tuesday, September 28, 2010
Sanningen att säga
Mona Sahlin har den otacksamma uppgiften att redovisa hur det egentligen står till inom den svenska socialdemokratin. Det är inte så lysande. Men det är inte Mona Sahlins fel. Hon är bara budbäraren.
Tre faktorer har sannolikt spelat speciellt stor roll.
Den första gäller socialdemokraterna som maktparti. Riksdagen är ju bara toppen på ett isberg av makt. Det sträcker sig djupt ner i samhället via landsting, kommuner, myndigheter, verk och lokala organisationer.
Sverige har under årtionden haft en stabil socialdemokratisk maktstruktur i hela landet. Hundra tusentals människor har levt och verkat tryggt i denna struktur. Dess senaste företrädare var Göran Persson.
Mona Sahlin har helt ärligt visat att denna epok är över. Samarbetet med miljöpartiet och vänsterpartiet slet sönder den gamla självbilden.
Den andra faktorn är samarbetet med LO. LO-ledningen gick in i valrörelsen med svag auktoritet, och medlemmarna är på väg åt olika håll.
Den fackliga auktoriteten är hotad av EU. Diskussionen handlar om den så kallade Laval-domen, men den är ju bara en symbol för en förlorad verklighet. Lavaldomen visar att den sista bastionen för nationell facklig aktivitet, alltså byggsektorn, nu utsätts för internationell konkurrens på samma sätt som snart sagt alla andra verksamheter. Metall och textil är några uppmärksammade exempel på internationell konkurrens.
Den tredje faktorn är de nya moderaterna. De har angripit socialdemokraterna på några strategiska punkter. En gäller a-kassan. En a-kassa som är dyr och som uppfattas som orättvis drabbar den fackliga solidaritetstanken.
En annan angreppspunkt är talet om utanförskap. Den sociala sektorn i vid mening - socialdemokraternas stolta skapelse de senaste årtiondena - sägs producera inget annat än utanförskap! Alla dessa miljarder i transfereringar och åtgärder förvandlas med ett enda ord från en stolthet till något skämigt.
Läget är alltså hopplöst? Nej inte alls. Ljuset kommer från Täby, Lidingö och Vellinge. De starkaste moderata basitionerna vacklar redan.
Tre faktorer har sannolikt spelat speciellt stor roll.
Den första gäller socialdemokraterna som maktparti. Riksdagen är ju bara toppen på ett isberg av makt. Det sträcker sig djupt ner i samhället via landsting, kommuner, myndigheter, verk och lokala organisationer.
Sverige har under årtionden haft en stabil socialdemokratisk maktstruktur i hela landet. Hundra tusentals människor har levt och verkat tryggt i denna struktur. Dess senaste företrädare var Göran Persson.
Mona Sahlin har helt ärligt visat att denna epok är över. Samarbetet med miljöpartiet och vänsterpartiet slet sönder den gamla självbilden.
Den andra faktorn är samarbetet med LO. LO-ledningen gick in i valrörelsen med svag auktoritet, och medlemmarna är på väg åt olika håll.
Den fackliga auktoriteten är hotad av EU. Diskussionen handlar om den så kallade Laval-domen, men den är ju bara en symbol för en förlorad verklighet. Lavaldomen visar att den sista bastionen för nationell facklig aktivitet, alltså byggsektorn, nu utsätts för internationell konkurrens på samma sätt som snart sagt alla andra verksamheter. Metall och textil är några uppmärksammade exempel på internationell konkurrens.
Den tredje faktorn är de nya moderaterna. De har angripit socialdemokraterna på några strategiska punkter. En gäller a-kassan. En a-kassa som är dyr och som uppfattas som orättvis drabbar den fackliga solidaritetstanken.
En annan angreppspunkt är talet om utanförskap. Den sociala sektorn i vid mening - socialdemokraternas stolta skapelse de senaste årtiondena - sägs producera inget annat än utanförskap! Alla dessa miljarder i transfereringar och åtgärder förvandlas med ett enda ord från en stolthet till något skämigt.
Läget är alltså hopplöst? Nej inte alls. Ljuset kommer från Täby, Lidingö och Vellinge. De starkaste moderata basitionerna vacklar redan.
Monday, September 27, 2010
Vart går vänstern?
Socialdemokraterna och vänsterpartiet uppfattades tidigare som kommunicerande kärl i den svenska opinionen. Om socialdemokraterna förlorade stöd ökade vänsterpartiet. Men i ärets val förlorade socialdemokraterna stort utan att vänsterpartiet vann. Vad har hänt?
Politiken handlar om tre saker, alltså ideologi, sakfrågor och person.
Ideologi har mindre betydelse nu än tidigare. Allt fler vill ha en politik för hela landet och inte bara för de egna intressena. Ingen av de klassiska ideologierna har kvar sin auktoritet.
Den ekonomiska högern leder till arbetslöshet, skillnader i levnadsvillkor och förstörd miljö i sin extrema form. Och den fungerar inte utan pulserar från bubbla till bubbla med åtföljande kriser.
Vänstern föll i trovärdighet långt innan Sovjet föll. Men Sovjets fall bidrog till tydlighet. Kina är fortfarande kommunistiskt till namnet och i den politiska organsationen, men ekonomin är synnerligen kapitalistisk. Cuba är inte ett lockande expempel på praktisk vänsterpolitik.
Så ideologi är inget starkt kort i den svenska politiska debatten, även om det kan finnas en eller annan procentenhet av väljarna som fortfarande håller fast vid någon traditionell ideologi.
När det gäller sakfrågorna har vänsterpartiet fått en ny arena för att visa upp sitt alternativ genom samarbetet med socialdemokraterna och miljöpartiet. Det har visat sig att vänsterpartiets synpunkter inte är så kloka, ens i det sammanhanget.
Politiken handlar om tre saker, alltså ideologi, sakfrågor och person.
Ideologi har mindre betydelse nu än tidigare. Allt fler vill ha en politik för hela landet och inte bara för de egna intressena. Ingen av de klassiska ideologierna har kvar sin auktoritet.
Den ekonomiska högern leder till arbetslöshet, skillnader i levnadsvillkor och förstörd miljö i sin extrema form. Och den fungerar inte utan pulserar från bubbla till bubbla med åtföljande kriser.
Vänstern föll i trovärdighet långt innan Sovjet föll. Men Sovjets fall bidrog till tydlighet. Kina är fortfarande kommunistiskt till namnet och i den politiska organsationen, men ekonomin är synnerligen kapitalistisk. Cuba är inte ett lockande expempel på praktisk vänsterpolitik.
Så ideologi är inget starkt kort i den svenska politiska debatten, även om det kan finnas en eller annan procentenhet av väljarna som fortfarande håller fast vid någon traditionell ideologi.
När det gäller sakfrågorna har vänsterpartiet fått en ny arena för att visa upp sitt alternativ genom samarbetet med socialdemokraterna och miljöpartiet. Det har visat sig att vänsterpartiets synpunkter inte är så kloka, ens i det sammanhanget.
Sunday, September 26, 2010
General utan armé
Nog finns det något tragiskt över folkpartiets skolpolitik. Här har man å ena sidan en oerhört angelägen uppgift -- att utveckla den svenska skolan -- och på den andra sidan en oerhört engagerad och insiktsfull minister i Jan Björklund.
Det enda som saknas är makt. Skolan är kommunaliserad. Jan Björklund sitter i regeringen. Han är som en general utan arme.
Jan Björklund är flitig, och den som brukar lyssnar på radionyheterna har snart sagt varje vecka fått höra om nya förslag och utspel om skolan. Men vad händer?
Och hur är läget när mandatperioden är över om fyra år? I skolans värld är fyra år en lång tid. Sjuåringarna blir elva, elvaåringarna blir 15 och 15-åringarna blir 19 på bara fyra år.
Ingen kan kritisera folkpartiet för att administrationen av skolan är som den är. Det är snarast en pinsamhet för de övriga partierna att de accepterar en ordning som var ifrågasatt redan från början.
Nu är det mänga som konstaterar att farhågorna har besannats. Skolans status har minskat. Den faktiska attityden till kunskap varierar på ett betänkligt sätt. Skillnaderna mellan skolor har ökat. Klyftorna i samhället bekräftas och förstärks av vissa skolor i stället för att motverkas.
Det är förskräckligt dystert. Alla vet ju att alla andra länder satsar på kvalificerad utbildning och att framtidens konkurrensmedel är kunskap. Sverige har faktiskt goda förutsättningar att klara den konkurrensen eftersom de sociala konflikterna är mindre här än i de flesta länder.
Det är ett svek mot de unga att ha en skola som inte styrs på bästa sätt. Det är ju uppenbart.
Det enda som saknas är makt. Skolan är kommunaliserad. Jan Björklund sitter i regeringen. Han är som en general utan arme.
Jan Björklund är flitig, och den som brukar lyssnar på radionyheterna har snart sagt varje vecka fått höra om nya förslag och utspel om skolan. Men vad händer?
Och hur är läget när mandatperioden är över om fyra år? I skolans värld är fyra år en lång tid. Sjuåringarna blir elva, elvaåringarna blir 15 och 15-åringarna blir 19 på bara fyra år.
Ingen kan kritisera folkpartiet för att administrationen av skolan är som den är. Det är snarast en pinsamhet för de övriga partierna att de accepterar en ordning som var ifrågasatt redan från början.
Nu är det mänga som konstaterar att farhågorna har besannats. Skolans status har minskat. Den faktiska attityden till kunskap varierar på ett betänkligt sätt. Skillnaderna mellan skolor har ökat. Klyftorna i samhället bekräftas och förstärks av vissa skolor i stället för att motverkas.
Det är förskräckligt dystert. Alla vet ju att alla andra länder satsar på kvalificerad utbildning och att framtidens konkurrensmedel är kunskap. Sverige har faktiskt goda förutsättningar att klara den konkurrensen eftersom de sociala konflikterna är mindre här än i de flesta länder.
Det är ett svek mot de unga att ha en skola som inte styrs på bästa sätt. Det är ju uppenbart.
Saturday, September 25, 2010
Moderat makt
I riksdagsvalet fick de nya moderaterna 30.06 procent av rösterna. Det är ett starkt resultat, och frågan är hur det kan användas. På vilket sätt kommer det svenska samhället att utvecklas?
Det första man kan konstatera är att 30 procent inte är 50 procent. Moderaterna har inte egen majoritet. De andra har 69,94 procent.
Moderaterna samarbetar i Alliansen, och Alliansen står bara två mandat från egen majoritet i riksdagen. Det är en stark ställning, men ändå inte majoritet.
Riksdagsarbetet kan bli besvärligt, i synnerhet om oppositionen betonar sin roll som just opposition och följaktligen röstar emot varje regeringsförslag oavsett sakinnehåll.
Socialdemokraterna är ju enligt egen uppfattning svårt sargade. Frågan är om partihänsyn kommer att väga tyngre än nationalla intressen.
Alla partier har ett ansvar för att Sverige styrs på ett konsekvent sätt.
Under valrörelsen har moderaterna ibland framstått som ett enfrågeparti. Svaret på alla frågor är "arbete". För de gamla moderaterna var svaret på alla frågor "sänkt skatt".
Det vore förnämligt om moderaterna kunde öka sysselsättningen, men det är ju inte politikerna som skapar jobben. Lycka till, som det heter. Förhoppningsvis inträffar ingen ny finanskris som blandar bort korten den här mandatperioden.
I stället hotar en kollision mellan regeringen och riksbanken. Om riksbanken höjer den allmänna räntenivån till fyra-fem procent kommer effekten av jobbskatteavdragen att sugas upp av banksystemet. Det vore ju snopet, inte bara för löntagarna utan också för regeringen.
I den offentliga verksamheten är sannolikt polisen det område som är i störst behov av analys. De behöver ett stålbad av samma typ som försvarsmakten har gått igenom.
Upplägget bör vara detsamma: Först frågar man vilket samhälle vi vill ha och därefter frågar man vilken polisorganisation som behövs. Det är ju inte bara en fråga om kvantitet. Antalet dödsolyckor i trafiken har exempelvis minskat i takt med att trafikpolisen har fått mindre resurser.
Det första man kan konstatera är att 30 procent inte är 50 procent. Moderaterna har inte egen majoritet. De andra har 69,94 procent.
Moderaterna samarbetar i Alliansen, och Alliansen står bara två mandat från egen majoritet i riksdagen. Det är en stark ställning, men ändå inte majoritet.
Riksdagsarbetet kan bli besvärligt, i synnerhet om oppositionen betonar sin roll som just opposition och följaktligen röstar emot varje regeringsförslag oavsett sakinnehåll.
Socialdemokraterna är ju enligt egen uppfattning svårt sargade. Frågan är om partihänsyn kommer att väga tyngre än nationalla intressen.
Alla partier har ett ansvar för att Sverige styrs på ett konsekvent sätt.
Under valrörelsen har moderaterna ibland framstått som ett enfrågeparti. Svaret på alla frågor är "arbete". För de gamla moderaterna var svaret på alla frågor "sänkt skatt".
Det vore förnämligt om moderaterna kunde öka sysselsättningen, men det är ju inte politikerna som skapar jobben. Lycka till, som det heter. Förhoppningsvis inträffar ingen ny finanskris som blandar bort korten den här mandatperioden.
I stället hotar en kollision mellan regeringen och riksbanken. Om riksbanken höjer den allmänna räntenivån till fyra-fem procent kommer effekten av jobbskatteavdragen att sugas upp av banksystemet. Det vore ju snopet, inte bara för löntagarna utan också för regeringen.
I den offentliga verksamheten är sannolikt polisen det område som är i störst behov av analys. De behöver ett stålbad av samma typ som försvarsmakten har gått igenom.
Upplägget bör vara detsamma: Först frågar man vilket samhälle vi vill ha och därefter frågar man vilken polisorganisation som behövs. Det är ju inte bara en fråga om kvantitet. Antalet dödsolyckor i trafiken har exempelvis minskat i takt med att trafikpolisen har fått mindre resurser.
Friday, September 24, 2010
Ny och gammal demokrati
Problemet med Ny demokrati i riksdagen (1991 - 1994) var att ledamöterna agerade individualistiskt utan gemensam ideologi. Det fruktade problemet med Sverigedemokraterna är att de tvärtom kommer att agera enhetligt utifrån en enhetlig ideologi.
Det är klokt av riksdagen att släppa in Sverigedemokraterna i utskotten, eftersom det är där förslagen faktiskt bryts mot varandra. Att fatta beslut i riksdagen är ju inte bara ett löst tyckande.
Förslagen måste vara juridiskt hållbara, stämma överens med EU:s regler och fungera i den praktiska verkligheten. Regeringen och den etablerade oppositionen har ett övertag över nya partier genom att förfoga över utredningsväsendet och andra delar i den process som förbereder de stora besluten före riksdagsbehandlingen.
Förslagen kan ha betydelse genom sitt sakliga innehåll, men också genom sin signaleffekt. Besluten kan symbolisera olika tendenser och ambitioner. Det här är inga exakta processer utan en ständig källa till missförstånd.
Det blir lätt en skillnad mellan sak och symbol. När det gäller de svåra integrationsfrågorna är det lätt att föreslå symboliska åtgärder som har negativa effekter snarare än sakligt effektiva men kanske odramatiska åtgärder.
En annan och ännu mer svåråtkomlig nivå handlar om allmänna föreställningar om hur samhället fungerar. Vi har lätt att dra snabba slutsatser av begränsade erfarenheter.
I ett statiskt perspektiv är samhällsproblemen olösliga, men lyckligtvis är situationen inte statisk.
Genom att betona den dynamiska aspekten - vi befinner oss alla i utveckling mot något som är bättre - i stället för den administrativa aspekten lättar belastningen i nuet.
Det är klokt av riksdagen att släppa in Sverigedemokraterna i utskotten, eftersom det är där förslagen faktiskt bryts mot varandra. Att fatta beslut i riksdagen är ju inte bara ett löst tyckande.
Förslagen måste vara juridiskt hållbara, stämma överens med EU:s regler och fungera i den praktiska verkligheten. Regeringen och den etablerade oppositionen har ett övertag över nya partier genom att förfoga över utredningsväsendet och andra delar i den process som förbereder de stora besluten före riksdagsbehandlingen.
Förslagen kan ha betydelse genom sitt sakliga innehåll, men också genom sin signaleffekt. Besluten kan symbolisera olika tendenser och ambitioner. Det här är inga exakta processer utan en ständig källa till missförstånd.
Det blir lätt en skillnad mellan sak och symbol. När det gäller de svåra integrationsfrågorna är det lätt att föreslå symboliska åtgärder som har negativa effekter snarare än sakligt effektiva men kanske odramatiska åtgärder.
En annan och ännu mer svåråtkomlig nivå handlar om allmänna föreställningar om hur samhället fungerar. Vi har lätt att dra snabba slutsatser av begränsade erfarenheter.
I ett statiskt perspektiv är samhällsproblemen olösliga, men lyckligtvis är situationen inte statisk.
Genom att betona den dynamiska aspekten - vi befinner oss alla i utveckling mot något som är bättre - i stället för den administrativa aspekten lättar belastningen i nuet.
Thursday, September 23, 2010
Ett paradigm kommer smygande
Om man studerar medvetandet i ett seriöst sammanhang, för en ansvarskännande lärare, möts man alltid av en varning: Tänk på hur du använder din medvetna tid. Medvetandet är det viktigaste du har. Din tid är begränsad.
Om man i stället ser till samhället i stort får man intrycket att det finns en oerhörd mängd medvetandetid som inte kommer till rationell användning. Potentialen för utveckling är enorm.
I praktiken behöver vi ofta en yttre form for att kanalisera vår medvetna aktivitet. Vi behöver sociala relationer, jobb, studieplaner och liknande Om detta brister uppstår kaos. Och det brister eller kärvar ganska ofta för många.
Men vi är inte beroende av dessa former och denna yttre ordning för att utveckla medvetandet. Vi kan göra det under alla omständigheter, även om det är mest bekvämt om de yttre formerna är under kontroll.
Samhällsuvecklingen bestäms inte av yttre faktorer längre utan av inre. För bara 200 år sedan levde två tredjedelar av den svenska befolkningen i fattigdom på landsbygden ibland utan mat på bordet. I dag jobbar kanske två procent av befolkningen i jordbruket och de producerar mer mat än vi kan äta upp.
De senaste årtiondenas största kommersiella framgångar är inte slutprodukter i traditionell mening, utan saker som gör att människor kan uvecklas medvetandemässigt. Det gäller datorer och mobiltelefoner och deras många tillämpningar.
En utveckling från betoning av yttre materiella faktorer till inre värden kommer att lätta trycket på miljö och klimat. Att studera medvetandet kan öppna en direkt väg till välbefinnande och olika former av gemenskap.
En lärare i den tibetanska traditionen, Geshe Michael Roach, talar om medvetande som "estate" vilket betyder egendom eller ägor.
Att hävda att utvecklandet av dessa inre ägor är mer värdefullt och mer givande än att utveckla fysiska ägor - hur värdefulla de än är - kräver ett nytt synsätt, ett så kallat nytt paradigm.
Om man i stället ser till samhället i stort får man intrycket att det finns en oerhörd mängd medvetandetid som inte kommer till rationell användning. Potentialen för utveckling är enorm.
I praktiken behöver vi ofta en yttre form for att kanalisera vår medvetna aktivitet. Vi behöver sociala relationer, jobb, studieplaner och liknande Om detta brister uppstår kaos. Och det brister eller kärvar ganska ofta för många.
Men vi är inte beroende av dessa former och denna yttre ordning för att utveckla medvetandet. Vi kan göra det under alla omständigheter, även om det är mest bekvämt om de yttre formerna är under kontroll.
Samhällsuvecklingen bestäms inte av yttre faktorer längre utan av inre. För bara 200 år sedan levde två tredjedelar av den svenska befolkningen i fattigdom på landsbygden ibland utan mat på bordet. I dag jobbar kanske två procent av befolkningen i jordbruket och de producerar mer mat än vi kan äta upp.
De senaste årtiondenas största kommersiella framgångar är inte slutprodukter i traditionell mening, utan saker som gör att människor kan uvecklas medvetandemässigt. Det gäller datorer och mobiltelefoner och deras många tillämpningar.
En utveckling från betoning av yttre materiella faktorer till inre värden kommer att lätta trycket på miljö och klimat. Att studera medvetandet kan öppna en direkt väg till välbefinnande och olika former av gemenskap.
En lärare i den tibetanska traditionen, Geshe Michael Roach, talar om medvetande som "estate" vilket betyder egendom eller ägor.
Att hävda att utvecklandet av dessa inre ägor är mer värdefullt och mer givande än att utveckla fysiska ägor - hur värdefulla de än är - kräver ett nytt synsätt, ett så kallat nytt paradigm.
Wednesday, September 22, 2010
Integration
Vad ska vi göra nu då, är väl den naturliga första frågan för den nya regeringen i Sverige. Alliansen genomförde ju sitt program redan under den första mandatperioden.
Och inget är mer vämjeligt att äta samma meny två gånger i tät följd, även om maten var aldrig så god första gången.
Ett litet tips i all ödmjukhet är att intressera sig för integration. Det har man ju faktiskt lovat. Utanförskapet skulle minskas.
Integration kan vara en oerhört svår fråga. Därför borde rimligen nackhåret resa sig, pulsen stiga och ögonen smalna av på tigrarna runt regeringsbordet. Äntligen en utmaning värd namnet!
Att rasera a-kassan och införa stupstock i sjukförsäkringen är patetiska, ynkliga åtgärder.
Sannolikt finns en del att göra vad gäller rehabilitering av sjuka och utbrända, men det stora problemet med utanförskap gäller nya invånare och ungdomar. Dessa individer är symptombärare i ett mycket större problemkomplex.
I det gamla Sovjet var rätten till arbete inskriven i grundlagen. Så är det inte i Sverige, och regeringen vet att företag inte är några välgörenhetsinrättningar. Företagen gör allt de kan för att undvika anställa medarbetare.
Samtidigt är det ju så att jobb ger jobb. På en typisk bruksort jobbar några på bruket medan många andra jobbar i service och handel.
Nya jobb har skapats i nya branscher som dataspel, musik, design. Men nu behövs lite nya ideer. En allmän synpunkt är att regeringen bör stimulera extrem innovativ verksamhet. RUT-tjänster i all ära, men det är också bra med några tusen nya supertechföretag. Underskatta inte människors kreativitet.
Arbetsförmedlingen bör avskaffas och ersättas med en bemanningsorganisation som omfattar den tillgängliga arbetskraften. Det minskar tröskeln mellan jobb och inte jobb och ger en viss ekonomisk stabilitet.
De som inte har jobb för tillfället bör inte sysselsättas med att skriva cv om vad de har gjort, utan arbeta på sin egen livsplanering. Var och en behöver en personlig plan för att bli miljonär på kortast möjliga tid.
Staten är en viktig aktör i kraft av sin ekonomiska styrka, men statens viktigste uppgift bör gälla kunskap. Goda erfarenheter bör samlas in och föras vidare. Samhällsförändringar på grund av den demografiska utvecklingen bör omvandlas till konkreta karriärplaner.
Och inget är mer vämjeligt att äta samma meny två gånger i tät följd, även om maten var aldrig så god första gången.
Ett litet tips i all ödmjukhet är att intressera sig för integration. Det har man ju faktiskt lovat. Utanförskapet skulle minskas.
Integration kan vara en oerhört svår fråga. Därför borde rimligen nackhåret resa sig, pulsen stiga och ögonen smalna av på tigrarna runt regeringsbordet. Äntligen en utmaning värd namnet!
Att rasera a-kassan och införa stupstock i sjukförsäkringen är patetiska, ynkliga åtgärder.
Sannolikt finns en del att göra vad gäller rehabilitering av sjuka och utbrända, men det stora problemet med utanförskap gäller nya invånare och ungdomar. Dessa individer är symptombärare i ett mycket större problemkomplex.
I det gamla Sovjet var rätten till arbete inskriven i grundlagen. Så är det inte i Sverige, och regeringen vet att företag inte är några välgörenhetsinrättningar. Företagen gör allt de kan för att undvika anställa medarbetare.
Samtidigt är det ju så att jobb ger jobb. På en typisk bruksort jobbar några på bruket medan många andra jobbar i service och handel.
Nya jobb har skapats i nya branscher som dataspel, musik, design. Men nu behövs lite nya ideer. En allmän synpunkt är att regeringen bör stimulera extrem innovativ verksamhet. RUT-tjänster i all ära, men det är också bra med några tusen nya supertechföretag. Underskatta inte människors kreativitet.
Arbetsförmedlingen bör avskaffas och ersättas med en bemanningsorganisation som omfattar den tillgängliga arbetskraften. Det minskar tröskeln mellan jobb och inte jobb och ger en viss ekonomisk stabilitet.
De som inte har jobb för tillfället bör inte sysselsättas med att skriva cv om vad de har gjort, utan arbeta på sin egen livsplanering. Var och en behöver en personlig plan för att bli miljonär på kortast möjliga tid.
Staten är en viktig aktör i kraft av sin ekonomiska styrka, men statens viktigste uppgift bör gälla kunskap. Goda erfarenheter bör samlas in och föras vidare. Samhällsförändringar på grund av den demografiska utvecklingen bör omvandlas till konkreta karriärplaner.
Tuesday, September 21, 2010
Ormfångaren
I en Indisk by fanns en ormfångare. Invånarna kallade på honom när en farlig orm kommit in byn. Ormfångaren letade rätt på ormen, fångade den och lade den i en korg.
Ormfångaren var en djupt religiös person. Religionens första bud var att inte döda något levande. Så han fick frågan: Hur kan du som är så religiös döda ormar?
Ja, svarade han, om man lägger två ormar i samma korg dödar de varandra. Eller om en överlever så dör den av svält efter en tid.
Så är det. Och i Sverige har det varit riksdagsval. Tre partier vann. De kallas moderaterna, miljöpartiet och sverigedemokraterna.
Från moderat utgångspunkt innebär det att Sverige är ett paradis, men med två ormar. Vad göra utan att smutsa sina händer?
Om man skulle utse miljöpartiet till huvudansvarig för kampen mot det odemokratiska i sverigedemokraterna skulle man döda två ormar i samma korg, om uttrycket tillåts.
Miljöpartiet skulle berövas segerns sötma och bonuseffekter. Miljöfrågorna skulle hamna i skuggan, trots valframgången. Ha ha, så lustigt.
Sverigdemokraterna har i 20 års tid fått höra: "Om ni kommer in i riksdagen blir ni ändå marginaliserade av etablissemanget." Låt oss gissa att sverigdemokraterna har en giftig strategi i beredskap om etablissemanget anfaller.
Om de ganska harmlösa och godhjärtade miljöpartisterna blir den främsta måltavlan för sverigemokraternas samlade gift blir sverigedemokraterna diskrediterade.
Ormfångaren var en djupt religiös person. Religionens första bud var att inte döda något levande. Så han fick frågan: Hur kan du som är så religiös döda ormar?
Ja, svarade han, om man lägger två ormar i samma korg dödar de varandra. Eller om en överlever så dör den av svält efter en tid.
Så är det. Och i Sverige har det varit riksdagsval. Tre partier vann. De kallas moderaterna, miljöpartiet och sverigedemokraterna.
Från moderat utgångspunkt innebär det att Sverige är ett paradis, men med två ormar. Vad göra utan att smutsa sina händer?
Om man skulle utse miljöpartiet till huvudansvarig för kampen mot det odemokratiska i sverigedemokraterna skulle man döda två ormar i samma korg, om uttrycket tillåts.
Miljöpartiet skulle berövas segerns sötma och bonuseffekter. Miljöfrågorna skulle hamna i skuggan, trots valframgången. Ha ha, så lustigt.
Sverigdemokraterna har i 20 års tid fått höra: "Om ni kommer in i riksdagen blir ni ändå marginaliserade av etablissemanget." Låt oss gissa att sverigdemokraterna har en giftig strategi i beredskap om etablissemanget anfaller.
Om de ganska harmlösa och godhjärtade miljöpartisterna blir den främsta måltavlan för sverigemokraternas samlade gift blir sverigedemokraterna diskrediterade.
Monday, September 20, 2010
Riksdagsvalet 2010
Hit men inte längre, det är väljarnas besked till moderaterna och alliansen efter söndagens riksdagsval.
Alliansen behåller regeringsmakten men förlorar egen majoritet. Det är bra. Alltför mycket makt korrumperar, som vi vet.
Den fortsatta politiken bör alltså vara modererad.
Tre saker:
1) Skattesänkningarna som genomfördes den första mandatperioden har godkänts av väljarna. Men däremed inte sagt att de bör fortsätta. Vissa justeringar, bland annat för pensionärerna kan komma i fråga.
2) Sjukförsäkringen har reformerats. Detta har godkänts av väljarna. Men den fortsatta reformeringen bör syfta till ökad precision och ökad mänsklighet.
3) A-kassan och arbetsförmedlingen har ändrats. Detta har godkänts. Men med 400 000 arbetslösa och 40 000 lediga jobb finns utrymme för ökad realism.
Regeringens största misslyckande gällde det viktigaste vallöftet 2006: att minska utanförskapet. Inget har gjorts.
Utanförskapet är inte ett enhetligt fenomen. Det är särskilt allvarligt för ungdomar och nya invånare och de som har direkt kontakt med dessa grupper.
Att bekämpa utanförskapet är legitimt, och tomheten på detta område gav legitimitet åt Sverigedemokraterna.
Hög tid att vidta eller åtminstone planera konkreta åtgärder. Alla problem kan ju lösas.
Alliansen behåller regeringsmakten men förlorar egen majoritet. Det är bra. Alltför mycket makt korrumperar, som vi vet.
Den fortsatta politiken bör alltså vara modererad.
Tre saker:
1) Skattesänkningarna som genomfördes den första mandatperioden har godkänts av väljarna. Men däremed inte sagt att de bör fortsätta. Vissa justeringar, bland annat för pensionärerna kan komma i fråga.
2) Sjukförsäkringen har reformerats. Detta har godkänts av väljarna. Men den fortsatta reformeringen bör syfta till ökad precision och ökad mänsklighet.
3) A-kassan och arbetsförmedlingen har ändrats. Detta har godkänts. Men med 400 000 arbetslösa och 40 000 lediga jobb finns utrymme för ökad realism.
Regeringens största misslyckande gällde det viktigaste vallöftet 2006: att minska utanförskapet. Inget har gjorts.
Utanförskapet är inte ett enhetligt fenomen. Det är särskilt allvarligt för ungdomar och nya invånare och de som har direkt kontakt med dessa grupper.
Att bekämpa utanförskapet är legitimt, och tomheten på detta område gav legitimitet åt Sverigedemokraterna.
Hög tid att vidta eller åtminstone planera konkreta åtgärder. Alla problem kan ju lösas.
Thursday, July 22, 2010
Sunday, July 18, 2010
Sunday, April 18, 2010
Better or worse
The name of Eyjafjallajökul was probably quite unknown for most of us. Now we know it is a volcano in Iceland whose ashes stop air traffic over most of Europe. Millions of individuals are affected directly or indirectly. This is a natural catastrophe.
Has it not been a lot of natural catastrophes recently? Earth quakes in Haiti, Chile, China...
For the first time in human history we have the opportunity to change assumptions into knowledge. We can have statistics instead of guesses.
Is the earth feeling better or worse? Is the stomach of the earth in balance, or will there be more uncontrolled outbreaks?
Is there any artificial way to release tensions in the earth, so we can avoid the effects of sudden earth quakes and volcano outbreaks?
Could there be any such artificial methods?
The Galapagos Islands seems to be a safety-valve used by the earth when the pressure gets to strong. The Galapagos method seems quite harmless and free from disturbing side effects. The Iceland and other open air volcanoes have difficult side effects, obviously.
Can the energy be tamed and used properly? If we could tap a very little amount of the heat from inside the earth we could warm many family homes.
Has it not been a lot of natural catastrophes recently? Earth quakes in Haiti, Chile, China...
For the first time in human history we have the opportunity to change assumptions into knowledge. We can have statistics instead of guesses.
Is the earth feeling better or worse? Is the stomach of the earth in balance, or will there be more uncontrolled outbreaks?
Is there any artificial way to release tensions in the earth, so we can avoid the effects of sudden earth quakes and volcano outbreaks?
Could there be any such artificial methods?
The Galapagos Islands seems to be a safety-valve used by the earth when the pressure gets to strong. The Galapagos method seems quite harmless and free from disturbing side effects. The Iceland and other open air volcanoes have difficult side effects, obviously.
Can the energy be tamed and used properly? If we could tap a very little amount of the heat from inside the earth we could warm many family homes.
Friday, April 9, 2010
Comfort and control
Car accidents in Sweden have been on a low level compared to most countries, and recently the level has fallen still more.
During the last Easter period - Easter is a peak period in car traffic and usually in accidents - only two individuals were killed in traffic accidents compared to 9 individuals in 2009.
Maybe it is a bit early, but we could ask if a critical point in car accidents has been reached. Will car accidents spontaneously become fewer and fewer?
The decrease in the number of accidents has not happened by itself. The roads have been safer. A lot of barriers between lanes have been built. The cars have been better. The control has been better, with automatic cameras taking pictures of those driving over the speed limit.
Most accidents are related to the subjective situation of the car driver at the moment of accident. If we want a spontaneous decrease in traffic accidents, we want this subjective situation to be more comfortable in avoiding risks than taking risks.
For most car drivers this is already the case. They feel perfectly comfortable in avoiding risk, even if it means going slower and letting other cars pass by.
So the key factors for better car safety would be in comfort and control.
During the last Easter period - Easter is a peak period in car traffic and usually in accidents - only two individuals were killed in traffic accidents compared to 9 individuals in 2009.
Maybe it is a bit early, but we could ask if a critical point in car accidents has been reached. Will car accidents spontaneously become fewer and fewer?
The decrease in the number of accidents has not happened by itself. The roads have been safer. A lot of barriers between lanes have been built. The cars have been better. The control has been better, with automatic cameras taking pictures of those driving over the speed limit.
Most accidents are related to the subjective situation of the car driver at the moment of accident. If we want a spontaneous decrease in traffic accidents, we want this subjective situation to be more comfortable in avoiding risks than taking risks.
For most car drivers this is already the case. They feel perfectly comfortable in avoiding risk, even if it means going slower and letting other cars pass by.
So the key factors for better car safety would be in comfort and control.
Wednesday, March 31, 2010
The situation in China
How is the situation for humans and human rights in China?
China is in fast development. The China of today is very different from the China under the cultural revolution.
The cultural revolution between 1966 and 1976 was a very drastic period which caused immense upheaval and difficulties for many citizens. Humans and human rights were not respected.
Neither the communist ideals, nor the methods or the results were acceptable according to western ideas.
The image of China might still be influenced by this period. But China of today is very different. Education and prosperity is most important here as in the rest of the world.
Ideologically, China is now a communist capitalist state. It should have been interesting to hear what Karl Marx feels about this. Is China the fulfillment of his deepest dreams, or is it a disgrace ideologically?
One party capitalism is very efficient in implementing political ideas. The multi party liberalism of India is not quite as efficient.
The back side of an one party political system is that local party bosses can misuse their power without being punished. This is a problem in China of today. How big is it? Impossible to say for certain, but it is bigger than it should be.
More of openness for the press and more of independence for the legal system would be an improvement. The presence of Internet might open for more of free debate.
The present government in Beijing has made some promising contacts with old enemies as Taiwan and Japan. But Tibet remains a problem.
China is in fast development. The China of today is very different from the China under the cultural revolution.
The cultural revolution between 1966 and 1976 was a very drastic period which caused immense upheaval and difficulties for many citizens. Humans and human rights were not respected.
Neither the communist ideals, nor the methods or the results were acceptable according to western ideas.
The image of China might still be influenced by this period. But China of today is very different. Education and prosperity is most important here as in the rest of the world.
Ideologically, China is now a communist capitalist state. It should have been interesting to hear what Karl Marx feels about this. Is China the fulfillment of his deepest dreams, or is it a disgrace ideologically?
One party capitalism is very efficient in implementing political ideas. The multi party liberalism of India is not quite as efficient.
The back side of an one party political system is that local party bosses can misuse their power without being punished. This is a problem in China of today. How big is it? Impossible to say for certain, but it is bigger than it should be.
More of openness for the press and more of independence for the legal system would be an improvement. The presence of Internet might open for more of free debate.
The present government in Beijing has made some promising contacts with old enemies as Taiwan and Japan. But Tibet remains a problem.
Monday, March 29, 2010
Removing suffering
Easter is approaching, and the Christian Easter is in remembrance of Jesus Christ dying on the cross and later returning to life. The death of Jesus Christ is seen as a sacrificial offering for atoning for the sins of humanity.
The idea that the sins of one person can be taken away by another person seems to exist in most religions. But there are different opinions about the problem to be solved. Is it sin, suffering or the wrath of the Gods?
Shantideva, who was a scholar in the Buddhist tradition, is analysing the matter in Bodhicaryavatara. (Chapter 8, Meditation 101 - 108.) In Buddhism there is no sin, but suffering.
First he claims that suffering has no proper owner. Suffering belongs to no one.
This is different from the Christian tradition where sin always has an owner. By doing a sinful action, the individual becomes the owner of sin. But the suffering caused by the sinner hits another individual. This person might be without sin (in this case) but will nevertheless suffer the consequences.
Does this mean that the death of Jesus atones for the bad guy, but leaves the victim alone in the distress? The sins of the victim are also atoned for, but what about the suffering?
In the Buddhist tradition, the problem is suffering and not sin. Even if suffering has no owner it exists. It should be prevented and removed.
"If the suffering of one ends the suffering of many, then one who has compassion for others and himself must cause that suffering to arise." (8-105)
Those who have understood that the suffering of others is as important as the things they themselves hold dear "plunge down into the Avici hell as geese into a cluster of lotus blossoms" (107), Shantideva claims.
Maybe you could add that in order to plunge down voluntarily into the hell you should trust in having a remedy against the suffering of others. Which is the mechanism making it possible for one to take away the suffering of others?
The answer could be in the question of ownership. Removing suffering is the same as releasing the voluntary ownership of suffering adopted by those who suffer. The moment they realise they do not have to carry this burden, the suffering is gone.
The idea that the sins of one person can be taken away by another person seems to exist in most religions. But there are different opinions about the problem to be solved. Is it sin, suffering or the wrath of the Gods?
Shantideva, who was a scholar in the Buddhist tradition, is analysing the matter in Bodhicaryavatara. (Chapter 8, Meditation 101 - 108.) In Buddhism there is no sin, but suffering.
First he claims that suffering has no proper owner. Suffering belongs to no one.
This is different from the Christian tradition where sin always has an owner. By doing a sinful action, the individual becomes the owner of sin. But the suffering caused by the sinner hits another individual. This person might be without sin (in this case) but will nevertheless suffer the consequences.
Does this mean that the death of Jesus atones for the bad guy, but leaves the victim alone in the distress? The sins of the victim are also atoned for, but what about the suffering?
In the Buddhist tradition, the problem is suffering and not sin. Even if suffering has no owner it exists. It should be prevented and removed.
"If the suffering of one ends the suffering of many, then one who has compassion for others and himself must cause that suffering to arise." (8-105)
Those who have understood that the suffering of others is as important as the things they themselves hold dear "plunge down into the Avici hell as geese into a cluster of lotus blossoms" (107), Shantideva claims.
Maybe you could add that in order to plunge down voluntarily into the hell you should trust in having a remedy against the suffering of others. Which is the mechanism making it possible for one to take away the suffering of others?
The answer could be in the question of ownership. Removing suffering is the same as releasing the voluntary ownership of suffering adopted by those who suffer. The moment they realise they do not have to carry this burden, the suffering is gone.
Friday, March 26, 2010
The homely underworld
There must be an underworld, but must it be bad? If the Alice of today fell down to the reality below, would she not end up in a homely, updated world, a university for purification of remaining dirt in cosmos?
The underworld is the home of the asuras. They are traditionally a sad lot. Very talented but always dissatisfied. Failures of the highest class. They are those falling between.
They are below the finest group, often called gods. They are the ever young surfers in California and Australia without problems or difficulties. As long as it lasts.
Below asuras are we normal human beings. We are not so smart, but we have something unique. That is the chance to leave this round of existences and move on to other worlds. Few of us do, but we have this opportunity because of the special combination of disturbances and opportunities.
So asuras are those who missed the train to other planets, and now remain without a really good purpose. So far many of them thrive as secret agents.
But the role of the secret agents has changed, has it not? The best is not any more to find out military secrets but to eliminate the threat of conflict.
It is a tricky question. Too difficult for the general debate. Something for secret conspiracies and unexpected unions? Something that need knowledge of different cultures, different historical traditions and the deepest psychology...
The underworld is the home of the asuras. They are traditionally a sad lot. Very talented but always dissatisfied. Failures of the highest class. They are those falling between.
They are below the finest group, often called gods. They are the ever young surfers in California and Australia without problems or difficulties. As long as it lasts.
Below asuras are we normal human beings. We are not so smart, but we have something unique. That is the chance to leave this round of existences and move on to other worlds. Few of us do, but we have this opportunity because of the special combination of disturbances and opportunities.
So asuras are those who missed the train to other planets, and now remain without a really good purpose. So far many of them thrive as secret agents.
But the role of the secret agents has changed, has it not? The best is not any more to find out military secrets but to eliminate the threat of conflict.
It is a tricky question. Too difficult for the general debate. Something for secret conspiracies and unexpected unions? Something that need knowledge of different cultures, different historical traditions and the deepest psychology...
Thursday, March 25, 2010
Merit
The Buddhist tradition is very intellectual, and the written material is much bigger than any individual can read during a life. So, from a position of having read just a fraction, trying to boil down the ideas into just two words, these words would be emptiness and merit.
Emptiness is the Buddhist description of reality. The full understanding of this is very sophisticated.
One very important aspect of emptiness is absence of self nature. Everything is created by causes and conditions.
This means that if we want a good life we have to get the right causes and conditions.
And good causes and conditions are made by merit.
We get merit by having a positive attitude towards others in everything we do.
Doing typically good things as help to heal and to be of service for those who need service gives merit if we mean what we do. We can also get merit by having a positive attitude in situations which are not typically good.
Emptiness is the Buddhist description of reality. The full understanding of this is very sophisticated.
One very important aspect of emptiness is absence of self nature. Everything is created by causes and conditions.
This means that if we want a good life we have to get the right causes and conditions.
And good causes and conditions are made by merit.
We get merit by having a positive attitude towards others in everything we do.
Doing typically good things as help to heal and to be of service for those who need service gives merit if we mean what we do. We can also get merit by having a positive attitude in situations which are not typically good.
Wednesday, March 24, 2010
The ultimate step
One hundred years ago, a classic was a book that was maybe 2 000 years old. These days the classics of 2005 are hardly remembered any more.
The tempo is increasing, not only in literature, art and science. E-mail is considered a bit old and slow compared to twitter.
The good aspect of the new electronic media is that more and more individuals are involved and active in the brain processing process - we learn more and we do more of thinking and analysing.
We do not only absorb new information, we want to take the next step. In this process, quickness becomes the most important quality.
In reality there are no linear processes. The present trend will not continue for ever. It will bend or it will be confronted with its opposite.
Which will be the next trend? Which is the ultimate step that can be taken from the present position of breathless brain rush?
The traditional pendulum is from political left to right and back again. But it is not likely that the present mode of openness will switch back to old conservatism.
What the society needs is more refinement, more individuality and more constructive diversity.
The tempo is increasing, not only in literature, art and science. E-mail is considered a bit old and slow compared to twitter.
The good aspect of the new electronic media is that more and more individuals are involved and active in the brain processing process - we learn more and we do more of thinking and analysing.
We do not only absorb new information, we want to take the next step. In this process, quickness becomes the most important quality.
In reality there are no linear processes. The present trend will not continue for ever. It will bend or it will be confronted with its opposite.
Which will be the next trend? Which is the ultimate step that can be taken from the present position of breathless brain rush?
The traditional pendulum is from political left to right and back again. But it is not likely that the present mode of openness will switch back to old conservatism.
What the society needs is more refinement, more individuality and more constructive diversity.
Tuesday, March 23, 2010
The danger of knowledge
On social media on Internet as Face book and others many individuals publish information about themselves which can be misunderstood. The photo of yourself from the last party might be an obstacle while applying for a new job, for example.
This is a new phenomenon. More people than before experience the danger of knowledge. It is a danger or at least a problem that others can have this knowledge about you.
But the problem is not new. It is only the size and its openness that is new.
There has always been files with disturbing facts about people in many places. Secret agencies, police, social security, schools, work places, news media are all interested in disturbing facts about people.
Normally this is very secret, in particular for the individual concerned. The new thing is that the concerned individuals suddenly can see how information about them can be used.
This is obviously a chock for many. What is perfectly normal and socially accepted in one situation is most controversial in another context.
There is a problem here, but it is not in knowledge but in the interpretation of facts. You could say it is about the ability to read.
Most of us would say we know how to read. But many of us read as a computer, word for word. This is of course a very limited way of understanding language. It misses out most of the information in a text.
If we know how to read, in the meaning of understanding context and subtext and overtones, there would be no danger. Then we could read everything for what it is worth, and thus avoid misunderstanding.
The advantage of the debate about information in social media is that we can imagine the difficulties of the traditional secret handling of disturbing information. How many problems have been created in the past by putting a piece of information in the wrong context?
This is a new phenomenon. More people than before experience the danger of knowledge. It is a danger or at least a problem that others can have this knowledge about you.
But the problem is not new. It is only the size and its openness that is new.
There has always been files with disturbing facts about people in many places. Secret agencies, police, social security, schools, work places, news media are all interested in disturbing facts about people.
Normally this is very secret, in particular for the individual concerned. The new thing is that the concerned individuals suddenly can see how information about them can be used.
This is obviously a chock for many. What is perfectly normal and socially accepted in one situation is most controversial in another context.
There is a problem here, but it is not in knowledge but in the interpretation of facts. You could say it is about the ability to read.
Most of us would say we know how to read. But many of us read as a computer, word for word. This is of course a very limited way of understanding language. It misses out most of the information in a text.
If we know how to read, in the meaning of understanding context and subtext and overtones, there would be no danger. Then we could read everything for what it is worth, and thus avoid misunderstanding.
The advantage of the debate about information in social media is that we can imagine the difficulties of the traditional secret handling of disturbing information. How many problems have been created in the past by putting a piece of information in the wrong context?
Monday, March 22, 2010
Soul and mind
There is a lot of knowledge about control of the physical body. Too much knowledge really, about torture, imprisonment and different metods for creating pain.
Lately the control of the human mind has increased. There is a lot of knowledge about drugs and psychological means for influencing the mind of an individual.
Next in turn is control of the soul. The soul is a religious term for the innermost identity of a person. In non religions contexts the word self is used.
The soul is probably elusive for normal methods of coercion. You can not hold a soul in the same way you can hold a physical body. And the soul is above the chemical, electrical, electronical and optical processes of mind.
The soul is the most essential aspect of a human being, but nevertheless we can ignore it totally. We can turn our awareness elsewhere; to our body and to the external world.
This is probably very true for those trying to control others. If we have a good contact with our soul, we know that we should support others instead of trying to control them.
The soul can not be controlled, but there is no need for controlling the soul. It is the controller of all, and its control is in the atmosphere of positivity and support for life.
This attitude is of course in a way in conflict with power ambitions resting on particular interests or indviduals.
But in a full analysis we would find that biased interests have a limitation which is unacceptavble in the light of the soul. So eventually we are all soul-supporters.
The control of body and mind is a difficult and sordid matter. It should be replaced with awareness of the soul power.
Lately the control of the human mind has increased. There is a lot of knowledge about drugs and psychological means for influencing the mind of an individual.
Next in turn is control of the soul. The soul is a religious term for the innermost identity of a person. In non religions contexts the word self is used.
The soul is probably elusive for normal methods of coercion. You can not hold a soul in the same way you can hold a physical body. And the soul is above the chemical, electrical, electronical and optical processes of mind.
The soul is the most essential aspect of a human being, but nevertheless we can ignore it totally. We can turn our awareness elsewhere; to our body and to the external world.
This is probably very true for those trying to control others. If we have a good contact with our soul, we know that we should support others instead of trying to control them.
The soul can not be controlled, but there is no need for controlling the soul. It is the controller of all, and its control is in the atmosphere of positivity and support for life.
This attitude is of course in a way in conflict with power ambitions resting on particular interests or indviduals.
But in a full analysis we would find that biased interests have a limitation which is unacceptavble in the light of the soul. So eventually we are all soul-supporters.
The control of body and mind is a difficult and sordid matter. It should be replaced with awareness of the soul power.
Sunday, March 21, 2010
Potential
The power of people is immense. It should be measured systematically. We want a United Nation report annually about the present human potential globally, as expressed as an index of the number of individuals, their status in health and education and their potential for personal and social contribution - independently of political and social restrictions.
If we made such an analysis, we would probably find that we can turn this small earth into a paradise of nice environment with affluence in economy and knowledge for all. The potential is there.
Why is not this potential realised? There are problems everywhere. In nations like Europe, USA and Japan the problems of decay are getting worse. The legal systems have holes. The social security can not live up to promises. Economy is shaky.
In other countries like China, India, Brazil and Russia progress is fast against a background of poverty.
We are used to slow progress and constant conflicts and set backs. But why? The answer is that we did not know better.
But now we do, maybe.
It is a matter of mind, ideal and organisation. The greatest resource we have, human mind, is split into seven billions independent unities. This is not bad by itself, but it represents a difficulty of coordination.
The present ideal in the world is growth but it should be sustainability. Growth without limit is impossible and a sickness like cancer. Sustainability is growth and consumption in harmony. The quality is often in less rather than in quantity.
Organisation is the big problem. We all know what is best, we feel. But obviously we are wrong. The best is not realised.
Before we can get anything we have to have an idea of it. We need a map of the nice future. If we create such a map, the obstacles of bad governing, bad traditions and dogmas and misuse of individuals should stop.
If we made such an analysis, we would probably find that we can turn this small earth into a paradise of nice environment with affluence in economy and knowledge for all. The potential is there.
Why is not this potential realised? There are problems everywhere. In nations like Europe, USA and Japan the problems of decay are getting worse. The legal systems have holes. The social security can not live up to promises. Economy is shaky.
In other countries like China, India, Brazil and Russia progress is fast against a background of poverty.
We are used to slow progress and constant conflicts and set backs. But why? The answer is that we did not know better.
But now we do, maybe.
It is a matter of mind, ideal and organisation. The greatest resource we have, human mind, is split into seven billions independent unities. This is not bad by itself, but it represents a difficulty of coordination.
The present ideal in the world is growth but it should be sustainability. Growth without limit is impossible and a sickness like cancer. Sustainability is growth and consumption in harmony. The quality is often in less rather than in quantity.
Organisation is the big problem. We all know what is best, we feel. But obviously we are wrong. The best is not realised.
Before we can get anything we have to have an idea of it. We need a map of the nice future. If we create such a map, the obstacles of bad governing, bad traditions and dogmas and misuse of individuals should stop.
Saturday, March 20, 2010
Mind made world
The world we live in is mind-made. At least if we live in a city, which most of us do. Every building, every stone in the pavement is decided by mind. Even the scraps of papers thrown on the street are decided by mind.
The big cities themselves are magnificent manifestations of the creativity of mind. Great.
But every big city is also a manifestation of the shortcomings of mind. The shortcomings are sometimes very obvious, as slum areas.
In the free countries the difficult sectors are individually decided - individuals move to the city without asking. In dictatorships like the old east European countries the difficulties were decided centrally.
In every city there is a balance between construction and destruction. This might have a certain positive value. All of the old should not be preserved. But sometimes the destruction or lack of progress seems a bit unnecessary.
As everything is mind made, we could ask: Can we help minds in a better way than before. We do a lot to improve mind activities by education, social contacts and mass media.
Obviously this is not good enough.
One way to improve the situation is by lowering birth rate. One cause for problems is the influx of new minds without education. We are all born without education. Lowering of birth rate is under way in many countries, and this is very good.
Another way would be to understand mind. Everything positive or negative a person does has its foundation and cause in the mind of the individual.
This is illustrated in the Tibetan tradition with a dorje, which is a ritual object. It shows two spaces or rooms. One room is the external reality where things are manifested, and the other room is the internal reality in the mind of the individual.
In order to manifest externally in a positive way, the internal room must to be in order. As there are so many negative manifestations going on, we know that the internal room is not very harmonious in many individuals.
This can change. Mind is extremely plastic. It can unlearn old outdated knowledge and learn new things.
The big cities themselves are magnificent manifestations of the creativity of mind. Great.
But every big city is also a manifestation of the shortcomings of mind. The shortcomings are sometimes very obvious, as slum areas.
In the free countries the difficult sectors are individually decided - individuals move to the city without asking. In dictatorships like the old east European countries the difficulties were decided centrally.
In every city there is a balance between construction and destruction. This might have a certain positive value. All of the old should not be preserved. But sometimes the destruction or lack of progress seems a bit unnecessary.
As everything is mind made, we could ask: Can we help minds in a better way than before. We do a lot to improve mind activities by education, social contacts and mass media.
Obviously this is not good enough.
One way to improve the situation is by lowering birth rate. One cause for problems is the influx of new minds without education. We are all born without education. Lowering of birth rate is under way in many countries, and this is very good.
Another way would be to understand mind. Everything positive or negative a person does has its foundation and cause in the mind of the individual.
This is illustrated in the Tibetan tradition with a dorje, which is a ritual object. It shows two spaces or rooms. One room is the external reality where things are manifested, and the other room is the internal reality in the mind of the individual.
In order to manifest externally in a positive way, the internal room must to be in order. As there are so many negative manifestations going on, we know that the internal room is not very harmonious in many individuals.
This can change. Mind is extremely plastic. It can unlearn old outdated knowledge and learn new things.
Friday, March 19, 2010
Multi culture
When USA entered the first world war and sent soldiers to Europe, some Europeans were surprised that the American soldiers considered themselves to be American. They were not American. Many of them were fresh immigrants from different countries. But they were ready to fight and die under the American flag.
In Europe at that time nationality was an issue of life and death. For a french person it could mean death just to talk to a German.
These days things are different. Thanks to EU, Europe has had a long time of peace. Never before in the history of that continent has there been so much peace for so long.
We see that the ability to live together and accept cultural differences is not about culture or nations, but about mind.
Is it in accordance with human nature to live in peace? Well, yes and no. The no answer seems to be the most obvious. There has been a lot of wars during history,
But the yes alternative is stronger.´If we have a chance to choose, we are easily convinced of the advantages of peaceful cooperation.
But if we want a stable peace we have to look into the deepest recesses of mind. What will we find there? We did find Nazism not that long ago.
The factor that could cause war could be called a dirty will to power. We all have a will to power. But it is only when it is dirty and infected that it becomes a serious threat.
Dirt and infection in mind is always adventitious, according to Buddhist psychology. So there is room for optimism.
Dirt and infection in mind can be eliminated by being exposed to light and awareness. And in the modern world with a high level of education and information all individuals can take part in this enlightenment.
So globalization and the meeting of cultures could by itself be a peace supporting process.
In Europe at that time nationality was an issue of life and death. For a french person it could mean death just to talk to a German.
These days things are different. Thanks to EU, Europe has had a long time of peace. Never before in the history of that continent has there been so much peace for so long.
We see that the ability to live together and accept cultural differences is not about culture or nations, but about mind.
Is it in accordance with human nature to live in peace? Well, yes and no. The no answer seems to be the most obvious. There has been a lot of wars during history,
But the yes alternative is stronger.´If we have a chance to choose, we are easily convinced of the advantages of peaceful cooperation.
But if we want a stable peace we have to look into the deepest recesses of mind. What will we find there? We did find Nazism not that long ago.
The factor that could cause war could be called a dirty will to power. We all have a will to power. But it is only when it is dirty and infected that it becomes a serious threat.
Dirt and infection in mind is always adventitious, according to Buddhist psychology. So there is room for optimism.
Dirt and infection in mind can be eliminated by being exposed to light and awareness. And in the modern world with a high level of education and information all individuals can take part in this enlightenment.
So globalization and the meeting of cultures could by itself be a peace supporting process.
Thursday, March 18, 2010
No more poverty
How long would it take to totally abolish global poverty? It could take one week, but as there are practical differences it might take a full month.
The method is to give every living individual a bank account with one million dollars.
This would invert the economical model used so far from being based on poverty to one being based on need.
If we all were millionaires we could buy what we really need - be it food, housing, education or whatever. The factual economy would increase as never before.
If we all were millionaires the magic of money would be lost. Money would be like air, necessary but always available. Nothing to fight for.
Economical migration could stop or be more like tourism. Tensions between nations and social groups would soften.
The tedious struggle for survival for the day would change into a meaningful search for the nice and lovely. Billions of individuals would be free.
For some groups there is already excess of money. Some of it is spent on luxury as nice hospital care for the heart attacks, nervous break downs and problems with addiction. But most of those very rich drive a small car and eat hamburger.
So what are we waiting for?
The method is to give every living individual a bank account with one million dollars.
This would invert the economical model used so far from being based on poverty to one being based on need.
If we all were millionaires we could buy what we really need - be it food, housing, education or whatever. The factual economy would increase as never before.
If we all were millionaires the magic of money would be lost. Money would be like air, necessary but always available. Nothing to fight for.
Economical migration could stop or be more like tourism. Tensions between nations and social groups would soften.
The tedious struggle for survival for the day would change into a meaningful search for the nice and lovely. Billions of individuals would be free.
For some groups there is already excess of money. Some of it is spent on luxury as nice hospital care for the heart attacks, nervous break downs and problems with addiction. But most of those very rich drive a small car and eat hamburger.
So what are we waiting for?
Wednesday, March 17, 2010
Where is the front?
The map over Israel and its neighboring region is complicated, and so is the political conflict in the area. If there is a war, where is the front line?
The answer is: In the USA. That is where the front line in the Middle East conflict is found.
If the US administration wants some kind of peace settlement around Israel, the first task is to get an agreement among the many supporters of the Israeli cause in USA and elsewhere.
The question is not that difficult. The first one is about the existence of the state of Israel. Is this existence questioned? No, absolute not. Israel will remain. So far so good.
Next question: Is it best for Israel to have fixed or fluid borders? Fluid borders means that an informal expansion can take place in the form of settlements on occupied territories.
This question is also quite simple. Would it be correct for Mexico to have a fluid border to USA and build settlements in Texas? No, that would not be correct. So then that issue is decided.
It should be easy for the many friends of Israel in USA to support the state of Israel as it is democratic and also a good example for the other nations in the region when it comes to peaceful cooperation, mutual progress and prosperity.
The answer is: In the USA. That is where the front line in the Middle East conflict is found.
If the US administration wants some kind of peace settlement around Israel, the first task is to get an agreement among the many supporters of the Israeli cause in USA and elsewhere.
The question is not that difficult. The first one is about the existence of the state of Israel. Is this existence questioned? No, absolute not. Israel will remain. So far so good.
Next question: Is it best for Israel to have fixed or fluid borders? Fluid borders means that an informal expansion can take place in the form of settlements on occupied territories.
This question is also quite simple. Would it be correct for Mexico to have a fluid border to USA and build settlements in Texas? No, that would not be correct. So then that issue is decided.
It should be easy for the many friends of Israel in USA to support the state of Israel as it is democratic and also a good example for the other nations in the region when it comes to peaceful cooperation, mutual progress and prosperity.
Tuesday, March 16, 2010
Do not steal
The financial crisis that erupted in 2008 caused a gigantic reshuffle of values. If we did not believe in the relativity of ownership before, we saw it demonstrated here.
One of the oldest ethical rules is "Do not steal". We can imagine it was an important rule a thousand years ago when material goods was scarce. A knife was probably very valuable.
But what about today? Is the rule still relevant? The price of a knife might be high one day, but the next day it is on sale. One day the bank has these billions and billions of dollars, the next day the computer screen shows other numbers.
The last some 20 years more individuals have become rich than ever before in human history. The big nations of India, China and Brazil are following the smaller nations like Taiwan and Hong Kong.
At the same time many remain in relative poverty, also within China, India and Brazil.
The principle for becoming rich is simple. By making others rich you get rich yourself. Bill Gates got rich by helping millions and millions of people around the world to be more or less rich with the help of Microsoft programs. In the financial sector, many have become rich by helping others invest their money.
When the sub prime loans in USA derailed and started making people poor and even homeless, the financial crisis snowballed.
So the conclusion is quite obvious: We get rich by helping others to be rich, and we get poor by making others poor. Stealing is still a bad thing.
One of the oldest ethical rules is "Do not steal". We can imagine it was an important rule a thousand years ago when material goods was scarce. A knife was probably very valuable.
But what about today? Is the rule still relevant? The price of a knife might be high one day, but the next day it is on sale. One day the bank has these billions and billions of dollars, the next day the computer screen shows other numbers.
The last some 20 years more individuals have become rich than ever before in human history. The big nations of India, China and Brazil are following the smaller nations like Taiwan and Hong Kong.
At the same time many remain in relative poverty, also within China, India and Brazil.
The principle for becoming rich is simple. By making others rich you get rich yourself. Bill Gates got rich by helping millions and millions of people around the world to be more or less rich with the help of Microsoft programs. In the financial sector, many have become rich by helping others invest their money.
When the sub prime loans in USA derailed and started making people poor and even homeless, the financial crisis snowballed.
So the conclusion is quite obvious: We get rich by helping others to be rich, and we get poor by making others poor. Stealing is still a bad thing.
Monday, March 15, 2010
The Afghanistan solution
There is no military solution for Afghanistan. The only solution is on mind level.
The present mind set for Afghanistan is not good. How will the minds involved change?
In a practical situation like this, it is matter of minds and paradigms.
The basic model for the workings of a mind is that new information is related to old information and old experiences in the light of ambitions and intentions for the future.
The present situation is very messy. New information is very contradictory. On one side there is information from the outside world of peace and progress. On the other side it is a complex information from inside Afghanistan about violence, corruption, drug money and different religious ideas and also attempts to create a democratic, modern society with equal rights.
This mess is related to old knowledge and experiences, which are also very messy. There is a history of disrupted education, disrupted national structures, desperate religious fighting and very contradictory measures done now and then by foreign powers from Soviet to USA, from Pakistan to UN.
All this is related to an ideal about the future of prosperity and power, expressed in a way that fits history, family and the local community.
So the situation is impossible. It is much worse than it was for Germany and Japan after world war two. The countries were devastated, but they had a tradition of understanding and working that could be used effectively more or less immediately.
The basis for Afghanistan would be the same as for all other nations, a paradigm about the power structures. Within such a paradigm, the new society could develop.
These days it is a fight about the paradigm with weapons and suicide attacks, but the main factor is the understanding. If the democratic alternative is understood and anchored in the minds of the population, the violence becomes just hostile and without lasting effect.
So Afghanistan needs a new story, a story about how the activities of the many citizens is structured in a way that makes the foreign troops obsolete and where religion is integrated in a way that gives freedom also to women.
The present mind set for Afghanistan is not good. How will the minds involved change?
In a practical situation like this, it is matter of minds and paradigms.
The basic model for the workings of a mind is that new information is related to old information and old experiences in the light of ambitions and intentions for the future.
The present situation is very messy. New information is very contradictory. On one side there is information from the outside world of peace and progress. On the other side it is a complex information from inside Afghanistan about violence, corruption, drug money and different religious ideas and also attempts to create a democratic, modern society with equal rights.
This mess is related to old knowledge and experiences, which are also very messy. There is a history of disrupted education, disrupted national structures, desperate religious fighting and very contradictory measures done now and then by foreign powers from Soviet to USA, from Pakistan to UN.
All this is related to an ideal about the future of prosperity and power, expressed in a way that fits history, family and the local community.
So the situation is impossible. It is much worse than it was for Germany and Japan after world war two. The countries were devastated, but they had a tradition of understanding and working that could be used effectively more or less immediately.
The basis for Afghanistan would be the same as for all other nations, a paradigm about the power structures. Within such a paradigm, the new society could develop.
These days it is a fight about the paradigm with weapons and suicide attacks, but the main factor is the understanding. If the democratic alternative is understood and anchored in the minds of the population, the violence becomes just hostile and without lasting effect.
So Afghanistan needs a new story, a story about how the activities of the many citizens is structured in a way that makes the foreign troops obsolete and where religion is integrated in a way that gives freedom also to women.
Why?
This blog has been resting for some time. I have been concentrating on the mindminding site.
This blog is called awareness awareness. Why be aware of our awareness?
The basic idea is this: The ordinary way to react is thought-words-actions-external manifestation. First we have an idea. Then we talk about it. Then we start to act. Then it is manifested out there.
It is very nice to take part in this ordinary process. For example, the original idea is to build a house. It is nice to plan for a new house. It is nice to talk about it. It is nice to arrange for it to be built. It is nice to see it there as a real house.
So we are aware of very much but not of the original awareness. The one behind all this activity.
This site is inspired by Mahayana Buddhism. It is an old and established tradition. One of the schools of thought in this tradition is called Madhyamaka prasangika. It analyses a description of reality which rests heavily on the concept of mind.
For many individuals, mind is not something that can be analysed. The brain is resistant. But for more and more individuals the brain is opening up. So the time works for Madhyamaka prasangika.
This blog is called awareness awareness. Why be aware of our awareness?
The basic idea is this: The ordinary way to react is thought-words-actions-external manifestation. First we have an idea. Then we talk about it. Then we start to act. Then it is manifested out there.
It is very nice to take part in this ordinary process. For example, the original idea is to build a house. It is nice to plan for a new house. It is nice to talk about it. It is nice to arrange for it to be built. It is nice to see it there as a real house.
So we are aware of very much but not of the original awareness. The one behind all this activity.
This site is inspired by Mahayana Buddhism. It is an old and established tradition. One of the schools of thought in this tradition is called Madhyamaka prasangika. It analyses a description of reality which rests heavily on the concept of mind.
For many individuals, mind is not something that can be analysed. The brain is resistant. But for more and more individuals the brain is opening up. So the time works for Madhyamaka prasangika.
Wednesday, January 27, 2010
Process
Reality is a process, but our brain wants it to be static. So we have this natural conflict within ourselves.
The brain does not work in the same way for all of us or in all situations. Every teacher knows that. The pupils are different. These days there are also a number of diagnoses like ADHD and damp describing how the brain works.
If we understand reality as the flow it is, we accept temporary measures as good even if they are not perfect in a static perspective. We eat a hamburger rather then go to a restaurant for a long lunch.
For a brain that understands reality as static the world is full of "musts". The clothes in the closets "must" be in perfect order. The bed "must" be made perfectly. The pencils on the desk "must" be perfectly arranged.
Sometimes, as at Christmas time, the number of musts increase to the extreme; from buying presents to decorating the home including the Christmas tree to making all the food as must be.
This is no problem as long as it is not an obsession or as long as it leaves others alone.
Subscribe to:
Posts (Atom)
